oegonbadskopp

Jag beundrar verkligen människor som kan hålla fokusen på en sak.
Jag är helt uppe i resan och det är svårt att gå helhjärtat in i något nu.
I tanken har jag redan åkt dit.

Jag var på internationella barnkonstmuseet igår.
Jag fick en massa inspiration och goda ord att ta med på vägen.

Jag fick också se skillnaden mellan Sverige och Tanzania.

Det var nog det mest positiva och det mest negativa jag insåg när jag var där.

Det spelar liten roll hur mycket jag planerar och funderar innan jag åkt, för det får visa sig vad som fungerar när jag kommer dit.
Å ena sidan är det bra, för jag kan släppa lite på oron, planera men ändå vara öppen för förändringar i planen.
Å andra sidan blir jag lite rädd att inget fungerar och att jag tappar fotfästet helt medan jag är där.

Samtidigt.. tänker jag åka dit med en positiv inställning.
Jag tänker inte lägga all tid och energi på det här för att komma dit med en halvtaskig inställning och göra ett halvdant jobb.

Jag tänker ge allt och hoppas att få något tillbaka.

Jag är hoppfull.

Mitt största problem är nog egentligen hur jag ska få plats med allt i bagaget =)

Idag hörde jag en flicka som grät, helt hysteriskt hjärtskärande.
Jag förstod först inte vad det handlade om, men insåg efter ett tag att det handlade om godis.

Ja, tänker ni, ännu en bortskämd unge som inte får sitt godis.
Så var dock inte fallet.

Jag vet att flickan haft en dålig dag.
Och hon visar sina känslor.
Hon gråter och hon springer iväg och hon doppar tårna i avgrundens vatten.
Men hon hoppar aldrig i, för hon har någon som lyfter upp henne.
Någon som tröstar henne och ger henne kärlek och tar hand om henne.

Varför visar man inte sina känslor på samma sätt när man blir äldre?
Varför blir så många halvkänsliga?

Man ska visa sig så stark.

Sen kan man inte vara för glad heller, så klart. Då börjar folk undra.
Jag har viss musik i min lilla mp3 som får det att spritta i benen och dra i mungiporna på mig.
Jag har musik som lyfter mig och bär mig.
Jag visar detta öppet, ler på allmänna platser i min ensamhet, och människor tittar skeptiskt på mig.

Jag tycker det är viktigt att man är ärlig mot sig själv.
Visar sina känslor och talat om vad man tänker.

Jag tycker också att det är viktigt att lyssna.

Jag ska göra det nu.. lyssna.
Vara mer ärlig, mot mig själv och andra. Och lyssna.
Och känna.

Jag ska våga mer och älska mer.

visa mer..

Jag tänker på det hela tiden. Snart åker jag.
Förra gången avslutade jag året i Tanzania, denna gången börjar jag året med min långa resa.

Jag vet inte vad jag ska förvänta mig.
Trots att jag varit där tidigare är jag minst lika nervös och känslorna är i minst lika stort uppror.

Jag vet att jag kommer känna mig lugn så fort jag kommit fram.
Lugn i allt kaos.
Så är det.
Resans underbara effekt på mig.

I varje steg jag tar och i varje ny bild jag ser, stängs tankarna av och hjärnan får lugn och ro.

Jag har börjat fly in i böcker.
Jag vill inte tänka så jag läser, och skriver.
Jag slukar ord efter ord som vore det mitt sista mål.

Nu ska jag ta tag i allt.
Ååh så mycket allt är.

Man kan inte göra mer än att möta det man stöter på eller söker sig till.

Jag kan inte förstå att det är dags för ännu en sammanfattning av året som gått.
Tiden flyger fram som aldrig förr, och livet fortsätter vare sig man vill eller inte.
Men här kommer det då, 2011 i alfabetisk ordning.

A - Almanacka
Tråkigt att starta med, men den är min lilla älskling.
Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina fina sidor i boken jag håller så hårt i.
Ungefär en gång i månaden klistrar jag in klistermärken i den och skriver med roliga färger så att jag inte ska glömma att allt inte bara är svart och vitt, utan att livet är en vacker blanding av härliga färger och former.

B - Battle of the pole
En underbar kväll i Januari gick jag och frugan för att se vackra människor dansa runt stänger.
Det var en härlig upplevelse och en höjdpunkt på året.

C - Cybertown
Det har blivit några svängar med lasertag i år.
Vad är roligare än att skjuta vänner och främlingar i mörka rum med laserstrålar?
Svettas och springa fram och tillbaka med spänningen ständigt närvarande.
Det är tydligen min kopp av te=)

D - Dublin
Underbar stad på alla sätt. I Mars packade jag, Tim, Piffis och Hans våra väskor och åkte till Dublin.
Fantastisk Guinness.
Underbara bibliotek. Book of Kells är något man inte får missa, inte om man är jag (drömmer fortfarande om det och vaknar salig av lycka.)
En dag tog vi tåget till Greystones. Det glömmer jag aldrig, aldrig!
Vi vandrade i bergen, såg vilda djur och vackra vida vyer. Jag kommer återvända.

E - Eld
I flera bemärkelser har elden haft stor betydelse för mig i år.
Vi har grillat mycket. Jag älskar att grilla! Halloumi, fläskkotlett, äpplen, majs. Allt kan grillas!
Den första advent tog min gardin eld, jag blev helt paralyserad och tänkte bara "nu brinner huset ned, igen." Tim och mamma var snabbare, drog ner skiten på golvet och släckte med handdukar.
Historien slutade lyckligt men önskar nu att det inte händer igen.

F - Freddy Krueger
I somras kom Linus ner med sin vackra flickvän Emelie för att hälsa på lillasyster.
Höjdpunkten var helt klart när vi på grönan blev utpekade som offer i spökhusets kö av herr Krueger.
Linus, den coola killen i vitt linne, brunbrända muskler och bandana, blev 12 år gammal och skakade av rädsla innan vi ens kommit in i huset.
Det blev succé och Freddy var nog mer nöjd än vanligt när tre skrikande vuxna människor satt fast i hans hjärngrepp precis vid utgången.

G - Gotland
En av de bästa resorna i mitt liv. Och ändå inom Sveriges gränser.
Cykelsemester på Gotland med Timothy i slutet av sommaren.
Vi kom vilse, cyklade i regn med skavsår och sov utomhus, åkte färja, gick i grottor och klättrade i berg.
Jag kommer aldrig glömma utsikten i Lickershamn och inte heller värken i benen=)

H - Hemgjord glass
För att fira min födelsedag med mina kära vänner gjorde jag min alldeles första egengjorda glass.
Jag vet inte om någon märkte lagret med ägg i botten av glassen, men alla sa att den smakade jättegott =) är det inte det man har vänner till?
De gjorde min införfördelsedagsdag till en av de bästa på hela året med bad, mat, dans och härliga skratt.

I - Internationella barnkonstmuseet
Efter utställningar på bibliotek och i kyrka hittade jag det härliga museet.
Vid första besöket stannade vi kvar och skapade små konstverk med frukt och grönsaker.
Och vid tredje besöket var det invigning av min första utställning på ett museum.
Härliga tider =)

J - Jobb
Ja, jobb får vara en punkt i sig. Jag har jobbat mycket i år, och fått mycket ut av det.
Jag lär mig nya saker varje dag och inget dygn är det andra likt.
Jag älskar mitt jobb men har trots det bestämt mig för att inte ta med mig jobbet hem det nya året.

K - Kiropraktor
Kul grej!
Han kallas "The bonebreaker" sa min läkare.
Ja, den skriver jag gärna under på.
Av med kläderna, böj dig hit, böj dig dit, okej jag vet exakt vad felet är.
Lyfter upp, kastar runt, knäcker till, så ja, "kom tillbaka om en vecka."
Efter tre gånger hade han knäckt bort 2 års smärta. Halleluja!

L - Linedance
När Piffis flyttade ut till Väddö för att plugga var vi tvungna att hitta en fast punkt att ses på.
Vi hittade linedancen.
Varje Onsdag i 10 veckors tid skakade vi våra rumpor ihop till härliga toner och roliga danssteg.

M - Massage
Jag har fått och tappat världens bästa massör i år.
Första gången jag kom in i hennes rum frågade hon "hur mår du?" och jag smälte direkt.
Hon har löst upp inre som yttre knutar och jag saknar henne otroligt.

N - Nacka
Många oförglömliga och glömda dagar och nätter har spenderats i Nacka under året som gått.
Det var även här nyåret firades.
Det härliga paret med den heta bastun och de kalla drinkarna=)

O - Oro
Jag har börjat oroa mig, på riktigt. Som en riktig kycklingmamma oroar jag mig för mina nära och kära.
Jag är orolig att de mår dåligt eller att de ska dö, eller att vi inte finns nog mycket för varandra.
Jag oroade mig även ett tag för att jag höll på att få hjärtfel, men det var bara en sträckning i bröstet =)

P - Planering
Året har bestått av mycket planering. Främst har det handlat om mitt Tanzania.
Jag bestämde mig någon gång i början av året för att åka, och när jag väl bestämt mig, ja då var det bara börja lägga upp startegin.

Q - Joker
Sören.. Ja, ingen vet vem han är, men han måste nämnas.
Det är en färdtjänstchaufför som tagit mig med storm.
Han kom in i mitt liv och spred lyckan runt sig som vore den guldstoft från en älva.
Det första han lärde mig var att motsatsen till kärlek är likgiltighet, efter att han sa det har jag vägt varenda ord från hans mun på en guldvåg och sparat de som mina allra finaste.

R - Risktagande
Jag måste ge mig lite cred. Jag har vairt modig i år.
Jag har kommit på en idé. Jag har omvandlat idén till ett projekt och jag har genom handling kommit på god väg att genomföra projektet.
Man måste ta risker för att ta sig framåt.
Siktar man mot stjärnorna så hamnar man förhoppningsvis någonstans precis ovanför trädtopparna.

S - Snowboard
Jag hade inte åkt på år och träffade som tur var grabben som undervisar i snowboard.
Han tog med mig till en härlig backe och jag fick äntligen åka min saknade bräda under vintern.

T - Tokerier
Ja som vanligt har det hunnits med en hel del bus under årets gång.
Allt från att ta trasiga stolar från en parkering i Norrtälje mitt i natten (som fick kära Lisa att åka i golvet på måndag morgon), till att ta med spaceracern och norrra europas största resväska in på krogen med många skratt som följd.

U - Undersköterska
Någon gång i slutet av 2010 fick jag för mig att börja plugga. Jag sökte mig till utbildningen undersköterska och startade sedan i januari.
Jag var i extas över att lära mig nya saker, men insåg snart att jag tagit mig några droppar vatten över huvudet.
Heltidsjobb och heltidsstudier funkar inte hur länge som helst, men jag klarade mig igenom och är snart färdig undersköterska.

V - Viggosen
Den vackraste gossen.
Mosters lilla ögonsten.
Varje gång vi ses är som den första, men vi skiljs alltid som vänner.
Jag önskar att lilleman fanns närmare.

W - Walking dead
Jag gillar juh inte zombies.. eller?
Jag trodde aldrig att jag skulle titta på en serie fylld av dessa levande döda. Men så började jag, också var jag fast. Längtar till det börjar om.

X - Som i stopp & väx
Jag har under årets gång fått många galna infall.
Galna som i "jag är ett barn fortfarande jag lovar!!"
Ansvaret man tar hela tiden och arbetet man går till och hemmet man städar och alla duktighetspoäng man samlar.
Jag blir galen ibland, och jag är glad att det oftast bara är Tim som behöver se det =)
Allt får mig ibland att bara flippa ur.
"Fina lilla krumelur, jag vill inte bliva stur."

Y - Yta
Jag har inte bytt bostad, men det känns som att jag fått ett helt nytt intresse för hur det ser ut i min lya.
Man kan på många sätt säga att jag infört ett helt nytt mått av yta i mitt liv.
Jag bryr mig lite mer.
Och trivs därmed lite bättre =)

Z - Ziggy Marley
Min andra broder Marley, och jag fick än en gång höra de underbara tonerna av Bobbans yngel.
Lycka är att ha sett de båda, men tungt att veta att jag aldrig kommer få se deras far.

Å - Åldertecken
Ja, eller vuxenpoäng, eller vad man än ska kalla det. Åren går i alla fall, och livet med dom.
Det känns som att alla blir äldre, men inte jag.
Syskonen är lättast att se skillnad på, eftersom jag sett dessa hela livet.
Hanna med sin pojkvän, när blev hon så stor?
Lina har fyllt 18 och börjar sitt självständiga liv som ung vuxen.
Vi storbarn blir sambos, köper hus, skaffar barn, ja allt händer i rask takt. Är det inte härligt med utveckling!

Ä - Älvsbyresor
De har bestått av än det ena än det andra detta år. Jag har hälsat på mer än vanligt och mycket tack vare lilla Viggo.
Jag har firat midsommar och fyllt 22 år och firat jul och suttit fast på tåg.
Ja jag har saknat och längtat och kommit dit och sedan åkt därifrån.
Älskade Älvsbyn.

Ö - Örongodis
Jag har hört en massa underbar musik i år.
Ryan Adams, Håkan, Band of Horses och självklart No definite time.
Musiken gör livet lättare och ger allt en ny lite bättre mening.

Nu mina vänner ser vi fram emot året som kommer och ser tillbaka på det som varit med värme i hjärtat.
Stoppar in allt i fina fack med minnen och tar hand om varandra in i det sista!

Jag satt på tåget upp till norr.
Plötsligt dyker pappa och storebror upp.
De berättar för mig att en naturkatastrof dragit igång och att vi måste ta oss i säkerhet.

Tillsammans med hela familjen tar vi oss framåt, bort från katastrofen och dess förödelse.
Vi kommer fram till en mindre fors som vi måste ta oss över.
Tillsammans kliver vi ned i vattnet och korsar forsen.
Lite längre bort blir forsen starkare.
Lillasyster Hanna är liten och späd, hon orkar inte riktigt hålla emot strömmen.
Linus går först.
Han vänder sig om och ler sitt charmiga leende "Klarar du att simma Hanna?"
Hanna skrattar, nej det klarar hon inte. Så hon glider in i Linus famn, och han hjälper henne framåt.
Vid den starkare delen av forsen stannar Linus till och det gnistrar till i ögonen på honom.
Det luriga i rösten kommer fram och han säger "Vi provar åka ned här."
Han och Hanna åker ned, skrattande, tillsammans.

Det händer så mycket runt omkring så ingen reagerar riktigt.
Lämnar ansvaret till Linus och tar oss i säkerhet.

När allt lugnat sig frågar jag pappa var Linus och Hanna är.
"kolla nedanför forsen" säger han.
Jag går dit.. för att hitta Linus och Hanna.
Hand i hand, två tomma skal, blåa av bristen på luft i deras lungor.
Fridfulla. Avlidna.

Mina händer söker sig mot ansiktet och jag går hulkande tillbaka till pappa.
Jag säger ingenting, jag gråter. Jag gråter och gråter och slutar aldrig gråta.

Jag tittar upp och ser Linus komma gående mot mig.
"men.." jag blir förvirrad.
"Jag hann inte säga hej då." säger han.
mammas ord om att man aldrig ska säga hej då, utan på återseende susar förbi i tanken.
Men den här gången är det hej då.
Han kramar mig.
Jag gråter.
Han säger att han har det bra.
Jag gråter.
Han försvinner.
Jag vaknar.
Och jag gråter.
Gråter och tänker att ingen i min närhet någonsin, under några omständigheter får dö.
Aldrig någonsin får någon människa försvinna.

Alla måste överleva mig.
Det är en självisk tanke.

Men dte gör så ont. Den drömmen gjorde så fruktansvärt ont. Jag kan inte ens föreställa mig hur smärtan skulle kännas om det hände på riktigt.

Man måste ta vara på livet och alla människor i det.

Man ska inte såra människor, speciellt inte människor man älskar.

Ibland kan jag stanna upp och tänka "varför gör vi så här mot varandra? vi älskar juh varann."
Så borde man tänka oftare.

Jag älskar mina böcker.
Mina skrivböcker, gamla som nya.
Det finns hur många som helst.
Jag har haft med mig böckerna överallt. Dock i vissa fall, vid resor, bara delar av min samling.
Mina böcker är mina små älsklingar.
Det jag kanske saknar mest från branden i laduberg är de böcker som fanns där.
Skrivna ord som aldrig någonsin kommer finnas i denna värld igen.

Jag har böcker för allt.
Böcker för listor, recept, dagböcker, gamla skolböcker, berättelser, reseminnen och SMS.
Söndagar brukar alltid vara bra dagar för att sätta sig ned och skriva.
Idag drog jag fram SMS-boken ur den lilla hög jag har framme.
Jag började med att läsa.

Mitt första sms är från 30/5-2004 Mirabella
"Att träffa någon som dig, känns troligt för lilla mig. Du betyder så mycket! Å hur det än slutar för oss, har du en plats i mitt hjärta, för EVIGT förstås!"

Sådana ord kan man ju inte slänga bort. Man kan inte bara radera och glömma.

Bläddrar fram lite. 9/3-2006 Linda aka Frugan
"Ok. Bra. Fan skönt =) vi ses i gullmars halv nio på perrongen precis vid trapporna."

Varför har jag sparat det här? jo.. för att Linda betydde ungefär allt för mig under den här tiden i mitt liv. Jag var en ensam liten 16åring i stora Stockholm och hade bara en nära vän där, det var Linda. Och från den perioden har jag sparat nästan alla sms från henne bara för den sakens skull.

28/7-2006 14.10 Lillasyster Hanna
"Hej nea. det är hanna. när kommer du hem och vars är du. för jag saknar dig redan."

Det här får jag nästan ont i magen av. Älskade lillasyster.

Den här då .. haha=) första utlandsresan på egen hand.
19/10-2007 07.51
"Välkommen till Tyskland! Inom EU ringer du för 5,50 kr/min och svara på samtal för 2,50 kr/min"

Sen har vi juh alla god jul, gott nytt år, glad påsk, ja gratulationer i alla olika former.

Det bästa är nog när jag försökt lura mig själv att det står något bättre än vad det står men jag ändå minns sanningen.

2/1-2008 Mattias
"De finns ingen som du"

gulligt va? det handlar om att han vill ha en billig klippning och menar att det inte finns någon annan som kommer hem till honom och klipper för en billig peng =)

Nej det får nog räcka. Jag har inte sparat alla sms, bara de som betytt något för mig. Det roliga är att jag nästan minns vartenda ett. Jag kan se framför mig var jag var när jag fick det, vad jag tänkte och hur jag kände.
Alla små ord och rader har en stor betydelse.

Jag tror att jag har ett sjukligt behov av att minnas fina saker som händer i mitt liv. Som att jag vill sudda ut allt det dåliga och proppa hjärnan full med vackra ljusa minnen.
Kan inte säga om det är bra eller dåligt.

Så sitter jag här igen.. Söndag.
Möjligheternas dag.
Tankens dag..

Inatt när jag var på väg hem började tankarna snurra. Jag hade ingen musik att luta mig mot, ingen axel heller. Istället lade jag huvudet mot rutan i tunnelbanan och senare i bussen. Lät tankarna flöda, försökte inte ens ta tag i dem.
Lät broar byggas, och lät dessa rasa. Lät känslorna blossa upp för att sedan tappa sin glöd.
Det var en skön stund.

En stund med mig själv.

Det händer mycket.
I hela världen händer det mycket.
I människors liv, och i liv som ingen människa lever.

Själv får man flyta med.
Man tittar på, reagerar, agerar, tar ett steg tillbaka.
Ett steg tillbaka till sin egen trygga zon.

Vad blir det av världen? vad händer i livet?
Vad är slump och vad är självskrivet?
Står något i stjärnor? och i så fall i vilka?
var ska man titta? var ska man blicka?

Hittade ett gammalt inlägg från en gammal blogg.. och som vanligt facineras jag över hur smart och underbar jag är, det vill jag dela med mig av.

 

De flesta har hört om det, andra har tänkt på det, det berömda gräset på andra sidan.

 

Så vad är det frågan om egentligen? är gräset grönare på andra sidan? var kommer uttrycket från egentligen? Är gräset någonsin grönare på andra sidan? Och hur vet man när man ska försöka ta en smygtitt?

 

Hur långt kan man egentligen gå innan det är för sent att vända tillbaka till det gamla, trygga, om än så uppnötta gräset. Man kan juh faktiskt plantera nytt, eller bara lägga ut en liten plätt med plastgräs där det behövs.

 

Om man aldrig testar ny mark så kommer man juh faktiskt ingenstans, men frågan är väl egentligen hur långt man vill komma och hur långt hemifrån man ska måsta gå för att hitta det man söker. Och söker man inget, utan bara på måfå försöker hitta något eller någon som tillfredställer mer än det gamla vanliga. Då kan man väl i stort sett hamna precis var som helst i världen..?

 

Om nu gräset skulle varit grönare på andra sidan, hur ser man det på en gång? måste man gå en sväng och kolla noggrant för att märka? eller är det så att om gräset vore grönare så skulle man märka det direkt?

 

Kan man lessna på gräset på den andra sidan? eller är det så att man då lessnar på det gamla gräset eftersom det nya gräset blir gammalt så fort man går på det? Då är det juh inte längre den andra sidan, då är den andra sidan den nya sidan och den gamla sidan den andra sidan?

 

Så om man då går tillbaka till den gamla sidan går man då dit för att man tror att gräset kanske blivit grönare? eller för att man glömt bort dom där kala fläckarna på kanterna?

 

Eller kan gräset hela sig själv medan man är borta? och då blivit betydligt grönare medan man varit och nött gräsmattan på den andra sidan, den nya sidan.

Det gör ont när man väl kommit över på andra sidan och märker att allt som finns där är grus och sten.. Kan man leva ett helt liv utan gräs? Har man alltid den andra sidan i bakhuvudet?

Som sagt gammalt inlägg, gräset på andra sidan är i dagsläget inte intressant för mig.

Jag har stora problem med att konfrontera människor.

Jag bjuder gärna på mig själv och jag kan skämta om det mesta.
Jag vill tro att jag kan ta ganska mycket, men jag vill också att andra ska tro att jag kan ta lite mer, gå lite över gränsen.
Så jag skrattar lite högre och försöker tysta det svarta som uppstår i mig.

Ååh så dumt det är.

Det finns gränser, alla har vi dom, allas gränser går på olika ställen, men de finns.
Känner man att gränsen nås, så säg det. Le inte bara och håll med. Konfrontera.

Det finns så klart saker som jag inte tar, tillfällen då jag säger ifrån direkt. Jag kan vara fruktansvärt envis och jag kan sätta mig emot mycket som går emot mina principer.
Det är inte diskussioner jag pratar om, det är inte vilja eller rättighet jag menar, det är de där personliga gränserna och den där lilla törnen på självkänslan.

Det är inte alltid lätt att visa hur sårbar man egentligen är. Att man inte kan ta allt lätt som en plätt och rycka på axlarna i alla situationer.
För jag vill gärna kunna rycka på axlarna, eller så vill jag förtränga det som känns hårt.

Men.. när jag konfronterat, för jag jobbar på det, så har det gått förvånansvärt bra.
Människor är inte onda, vänner är inte elaka.
Men visar man inte var gränsen går så kan ingen låta bli att kliva över den.
Målar jag inte upp en linje och en stoppskylt, så kommer folk fortsätta gå, eller springa, eller köra över om det så vore.

Ingen människa är värd att köras över. Alla har rätt att känna och tycka vad de vill.

Så.. konfrontera mera och stå på dig för din egen skull. Känn ditt eget värde, och låt dig själv bli lycklig.
Det ska jag göra.

Peace

Jag frågade för någon dag sedan.. "varför bär du allt åt mig? jag menar.. påsar och väskor och.. grejer.? det är ju tungt"
"Inte lika tungt för mig.." visar musklerna och ler självgott.

Sen pratade vi lite om det..
Varför gör pojkar saker för flickor, och flickor saker för pojkar.. eller flickor för flickor och pojkar för pojkar?
i relationer över huvudtaget..?

Jag har tänkt på det idag.

Varför gör man allt det där för någon?

Varför dukar man fram en mysig långfrukost när han sover lite längre?
Varför plockar man upp alla sockar och kläder efter den andra?
Varför accepterar man?
Varför suckar man bakom ryggen och väljer att inget säga, för att i nästa sekund le kärleksfullt mot?

Varför ställer man upp?
Varför tröstar man?
Varför gör man uppoffringar?

För att man älskar.
Det handlar om relationer..
Vänskap
Kärlek
Medmänsklighet

Man ställer upp för att man vet att den andra ställer upp, och skulle inte den andra ställa upp så gör det ingenting, för man älskar.

Det är fel när bara den ena gör.
Men när man båda gör.. då är det rätt.

Och gör man båda det här, då älskar man varandra, och då vill man att den andra ska må bra.

Det finns många versioner av det här.
Det finns mycket ge och mycket ta, och mycket ge tillbaka.

Sen insåg jag, att alla gör inte sådant.

Det är då man inser hur många fina människor man har runt omkring sig.
Människor som ger och som tar och som finns kvar.
Trots alla upp och ner och hit och dit finns de vid ens sida.

Det är lycka.. Det är livet.

På riktigt också.

Jag ska bara gå in och kolla..
Jag provar bara..
Vad händer om jag trycker här..?
Jag har juh inte betalt än..
Tror du det funkar?
Jag provar..
Det funkade..
Är det här kvittot?
biljetten?
Men.. men.. men vadå..? har jag köpt den nu?
Har jag gjort det nu? eller jag menar.. ska jag göra det nu?

Det är obehagligt vad fort det går att skriva något i.. sand? inte sten direkt, men i alla fall småsten.
En idé som gick till verklighet som fortsatte till praktik.

Usch.. vad har jag gett mig in på?
Ooh herre vad spännande detta ska bli!

två tankar som snirklar sig kring varandra och rasar runt i mitt huvud.

Tvekan.. förväntan..

Man vet ingenting.
Man kan inte se in i framtiden.

Men man kan blicka framåt, eller till höger, till vänster, och man kan se bakåt.
Man kan se var näsan pekar och man kan känna vilket håll luften blåser åt.
Man kan gå den vägen.

Man kan hålla någon i handen och börja gå den vägen, man kan släppa handen, pröva sina egna vägar.
Man snubblar och skrapar och skaver och man vänder sig om, ser handen vinka. Man vinkar tillbaka och fortsätter. Man kommer ut på andra sidan, levande.

Sedan börjar man om. Och blåmärken blir mer diffusa, skavsåren mindre, och man njuter av resan.
man ser fler händer vinka när man tittar tillbaka.
Man ramlar och snubblar och letar och hittar..

Man lever

Varför åker man inte till Gotland mer ofta?

Vi började resan med att cykla till nynäshamn. ca 6 mil som tog allt för lång tid.
Men vi cyklade inte raka vägen.. nej, av någon konstig anledning hamnade vi mitt ute i en skog på vägen dit.
Det tog en timme att ta sig igenom snår och sten och stig och allt vad det fanns.
Vi svettades och pustade och slet oss igenom det hela, men hela tiden med ett leende på läpparna.
Börjar det så här, tänkte jag, kan det inte sluta dåligt.

Och mycket riktigt, mitt i natten var vi framme i Nynäshamn.
kylan fick oss att uppsöka ett hotell, som var stängt.
Så vi la oss i en sovsäck utanför hotellet.
Ringde ett samtal och fixade en biljett till första båt mot Gotland.
Sov en stund och cyklade sedan ned till hamen.

Där fortsatte en underbar resa.

Ååh.. jag önskar att jag stod i den kylan vid den hamnen just nu.

På väg.. på väg mot Gotland.

eller någon annanstans.

Precis kommit hem och börjar titta på biljetter till Tanzania.
Jag vill inte fly från något.. jag gillar bara att vara på väg mot.

men imorgon får vi se.. se vad som sägs och vad som tycks.

Älskar livet på så många sätt..
också börjar man plugga och jobba nästa vecka.. också känns det lite tuffare.. också inser jag värdet av att vara ledig.. men även skönheten i rutiner.. också förstår jag varför allt känns så bra.

Tack pojken och mannen på magen.

Du känner den typiske svensken..
Alltid snäll, trevlig, hänsynsfull.

Och så har vi den typiske invandraren..
Alltid jobbig, elak, hänsynslös.
Det vanliga.

Det är otroligt när man läser svensk historia och ser hur landet förändrats..
Från att vara det enda landet i världen utan någon brottslighet över huvudtaget, för att under 1900-talet stiga avsevärt.
Under 60 och 70 talet sköt det plötsligt i höjden.

Vad var det som hände?
jo.. horder av människor från andra länder anlände. Har ni hört!? människor som faktiskt bott i andra länder än i Sverige. Hemska människor, usch!

Människor som förpestade vårt vackra land, och plötsligt gick allt i kras.

Som vi alla vet händer inget ont bakom Svenska, stängda dörrar.
Aldrig någonsin har en kvinna blivit nedtryckt i skorna av sin man och tvingats förminska sig själv till en liten smula på köksbänken.
Aldrig har heller en man blivit styrd av en kvinna med järnhand genom hela livet, för att sedan sluta olycklig.
Under hela Sveriges livstid har aldrig ett barn fått utstå en barndom fylld av stryk, sprit och sprucken självkänsla.

Aldrig tidigare har brottsligheten funnits.

Man ser aldrig svenska killar på krogar slå ned varandra, och man ser aldrig tjejgäng i tonåren gå runt och spotta på äldre människor.

Det var bättre förr helt enkelt.

Man kan inte flytta till en invandrartät ort. Det förstår vem som helst.
Man blir rånad eller mördad eller får bildäcken sönderstuckna. Det är skönt att inte svenskar gör sånt, för då vet man var man kan bo och känna sig säker.

Eller..?

Är vi alla människor?
Lever vi alla våra liv som vi gör..?
Finns det bra och dåliga människor?
och föds i så fall bra eller dåliga människor på olika platser i världen?

Om det är så.. att människor flyttar till ett nytt land och blir på ett annat sätt.. alla människor.. att alla människor som kommer till sverige blir dåliga, eller sämre, eller vad man än tycker.. Vad är då mest troligt.. Att det är människorna som flyttar hit det är fel på, eller människorna som redan bor här det är fel på?

Är det egentligen fel på någon?
eller blir det lätt en ond cirkel av missförstånd.. oförstånd? rädsla..?

Jag vet inte, och jag kommer antagligen aldrig få reda på varken det ena eller det andra.

Jag vet dock att människor är människor, var de än bor i världen och var de än kommer ifrån.
De flesta tycker att det är jobbigt att komma till en ny plats, men med ett varmt välkommnande och en säkerhet i ryggen kan det mesta funka.

Hur kan vänlighet någonsin vara något negativt?
Bortsett från när det missbrukas.