på djupet av sig själv..

Inför flytten har man då städat, donat, sorterat och slängt..
Rensat igenom ett helt liv..
När man verkligen går på botten av sig själv så ser man allt i helt olika nyanser.. aha-upplevelserna haglar in och byter av varandra med jämna mellanrum..

"justja, det hade jag nästan glömt!"
en tanke som ofta nått min hjärna genom dammet av gamla fotoalbum och dagböcker..

Tänk om.. ja säg 10 år.. då har jag levt 10 år till (uppenbarligen).. med ännu 10 års erfarenheter, minnen, upplevelser..
Kommer jag då glömt sådant jag minns nu? eller kommer det bara lagras på allt annat, för att sedan kunna gräva upp det där längst ner..
Kommer jag tänka då som jag tänker nu om det som skrevs förr "shit vad liten och ovetande man var"?
Eller har man ändå nått ett sorts stadium nu då man utvecklat personligheten klart och bara bygger på med erfarenheter och annan sorts klokhet..?

Självklart förändras man genom hela livet, men någonstans måste det juh ändå finnas en grund.. Utan en grund går ingenting att bygga.. ingenting hållbart iaf, ingenting som inte rasar inom en kort tid åtminstone..

Så det gäller då att titta på djupet av sig själv, hitta grunden och tralla vidare med huvudet högt och ett hopp om livet!

Min framtid består av små historier från mitt förflutna

se på livet med nya ögon!

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde Bättre hade jag varit tvillingar'. Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.

Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.

'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag. 'Det är det', svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist  är det ditt val hur du lever ditt liv. Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag Kalle fortsatte. 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något. Vad gjorde du då?', frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: Tyngdkraften".
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'. 
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34 Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

Nu har du två valmöjligheter:

1. Radera detta

2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.

Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.
Subject: När det känns för jobbigt, tänk så här.....

Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.

 ...för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.

 .. för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.

 ...för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.

 .. för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.

 ..för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.

 .. för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.

.. för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.

 .. för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.

 .. för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.

 .. för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.

 .. för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt.

 .. för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.

under ytan..

Om man tittar på en människa ser man skalet.. ibland är det äkta och ibland fejkat.. precis som en personlighet är..

Så vem kan säga att det är klart man bryr sig om utsidan, det är juh det första man ser? men är det verkligen det?

Är inte utsidan bara ännu en sida man förskönar för att passa in i den mall man vill passa i..

Ha en underbar dag idag! och ta vara på varje sekund..
men stressa aldrig över att ta det lugnt.. så länge du mår bra och är lycklig!

De säger att det sista som lämnar oss är hoppet.. är hoppet de 21 gram som lämnar varje död kropp?

upp och ner..

Att humöret pendlar är inget att grubbla över, att dåligt blir bra när man ser det från en annan vinkel är ett faktum..
Men när känslorna sviktar.. Är allt som det ska vara då?

Ska inte all äkta kärlek vara en självklarhet? ska inte allt flyta på och driva genom eld som vatten.. Eller är känslorna bara ett svar på humöret och humöret ett svar på vem man känner för?
Jag vet vad jag vill.. jag vet vem som kan stoppa det och vem som kan hjälpa mig forsera..

Ändå tvekar man..

Inte på någon annan.. bara på sig själv.. man stannar upp och frågar sig varför, vad när och hur.. är det egentligen det som spelar roll? alla frågor.. en del svar.. att undra är mänskligt.. att fråga är att ta steget närmare.. en undran är en underhållning, en fråga, en frågeställning.. vad är svaret värt?

frågar man inget får man inget veta.. men vem vill veta allt?

Nej min vän.. jag kommer inte lämna dig.. för det är dig jag hämtar styrka ur.. och det är dig jag vill allt väl..
Vi behöver bara jobba på min rädsla över att du ska försvinna..