CCY - PG 631982-6

Det händer av en orsak..
Imorgon är det ett nytt år, ett år att forma och ta sig an, med nya utmaningar och nya människor.
Jag kan inte sammanfatta året som gott med något annat ord än händelserikt.
Det känns som att allt hänt, allt har förändrats, inget är som det varit.
Jag vill att varje år ska vara så, varje år ska börja med något nytt och sluta med något avklarat.
Inte på alla plan, vissa saker, vissa människor kan gott och väl stanna i mitt liv.

Allt händer av en orsak, hände det inte då så händer det nu, om inte nu så kanske aldrig, men då var det inte meningen.


Så se nu det nya året just för vad det är.
Nytt år, nya möjligheter, men samtidigt kommer det ett nytt år efter det, och efter det. Det du inte gör idag kan du göra imorgon, ta dagen som den kommer men glöm för bubblan inte att det oftast kommer en morgondag också.

Alla gör vi misstag, alla kan vi förlåta och alla kan vi älska, lika mycket som vi kan bli älskade.

Tappar du en står tusen åter, och det kan väl inte vara något som gör att du står och gråter..

Tack för några av de mest underbara dagarna i mitt liv!



SKÅL!


GOTT NYTT ÅR HOMIES!
Nu är det dags..
Tänkte på det för någon dag sedan, jag har aldrig varit uppifrån så här länge på en och samma gång.
Sist jag bodde här åkte jag hem då och då, helger och lov osv.
Nu har jag varit här nere i ungefär 3 och en halv månad. Det känns.. Det känns verkligen i varenda del av kroppen.
Och ikväll åker jag upp, jag längtar.

Det som är så bra med att flytta långt hemifrån är att man verkligen märker vilka man saknar, vilka som betyder och vilka som bryr sig om en.
Man får se allt ur en annan vinkel och lär sig uppskatta saker på ett helt annat sätt.

Jag hittade en dikt jag skrev innan jag flyttade ned förra gången, rätt kul ändå=) nu när man tittar tillbaka och ser var man är.

Det är inte så lätt,
Allt ska kännas rätt.
Att välja den väg man ska gå hela livet,
Den väg som ej i ödet står skrivet.
Ska man välja ett liv, långt från allt?
I en större stad där det inte är lika kallt.
Eller satsa på vänner man alltid haft?
kunna åka till Frans, äta bulla, dricka saft.
Ska man börja på nytt i en annan ort?
Det känns ibland alldeles för stort.
Ska man stanna i hemmet och leva i nutid?
eller ska man ge sig ut i världen, va med om en strid?
ska man lyssna på hjärtat eller på andra?
Ska man stanna hemma eller ut och vandra?




Kronshk

=)
Liten på jorden..
Jag är så himla liten på jorden, jag knallar å glömmer bort det, och det är ungefär det dummaste jag kan göra.
Livet är inte stort, det är inte så överväldigande som man ibland tror.
Det är litet, man är så liten.
Det är världen runt omkring som är stor, det är inte livet som är gigantiskt, det är världen runt omkring.
Och när man börjar se allt som en helhet, när man inte riktigt inser att man är en del av det stora hela, och inte kan urskilja sig ur det, då känns det oövervinnerligt.
Och det gör det av den enkla anledningen att det faktiskt är oövervinnerligt.

Man kan inte komma på något fiffigt sätt att överlista alltet.
Man kan inte hitta svar på frågor utan att vänta sig fler frågor.
Man är en del, en liten kämpande del, i ett stort och maffigt samhälle.

Allt hör ihop, alla skapar vi tillsammans något, alla är vi unika, sammansvetsade individer.
Och ovanför oss, under oss, runt omkring oss och i oss finns en kraft.
En kraft starkare än Pippi Långstrump, snabbare än Sonic och smartare än Einstein, ja till och med klokare än min käre mor.

Denna kraften fyller våra små liv med mening, den ger oss frågor så vi får leta svar, ger oss ledtrådar så vi kommer rätt och sänker oss lika ofta som den höjer oss.

Den kallas livslust och den är vackrare än kärleken.





Go Gadget Go