CCY - PG 631982-6

Fokus..
Igår när jag satt och skrev, kluddra, grubbla, så kom jag på vad jag saknar som är så viktigt.

Fokus

Jag vill ha allt, inte så att jag vill kunna få allt jag pekar på och sedan förväntar mig få det.
Nej, utan jag vill ha allt det andra.
Jag vill vara frisk, ha mycket kärlek i mitt liv, jag vill veta vad jag vill, jag vill lära känna mig själv. osv.
Det jag helt och hållet glömt bort i den här karusellen, är fokus.
Eftersom jag hela tiden ser allt som helhet och känner att jag vill vara nöjd och lycklig, glömmer jag lätt bort hur jag tar mig dit.

Jag fokuserar inte på något, jag går bara runt med en föreställning om ett liv jag strävar efter, och knappt det eftersom bilden ändras hela tiden beroende på humör, sinnesstämmning och situation.
Så nu har jag lovat mig själv att varje vecka ska jag uppnå något som stärker en sida av mig som jag vet är svag. Jag ska sätta upp ett inre och ett yttre mål för att hjälpa mig komma framåt.
Då kan jag fokusera på de två sakerna och sedan gå vidare till nästa, oavsett om jag klarar det eller inte. Klarar jag det kommer jag antagligen uppnå flow på en lägre nivå, klarar jag det inte, ja då är det juh faktiskt inte hela världen.
Jag ska göra mitt bästa men samtidigt ta ett nederlag för just ett nederlag och inte en avgrundsdjup smärta.

Nu ska jag förhoppningsvis komma någonstans med mig själv, uppnå något med mitt inre.

För där jag står i mitt liv just nu är jag nöjd med, mer än nöjd med.
Men mitt inre är i uppror, det är trassligt och svårtydet.

Hitta din inre balans, och bygg sedan vidare men glöm aldrig, ADLRIG! att du även måste acceptera den du är och att ingen människa är perfekt, alla är däremot unika och helt underbara på sitt sätt.

Så hur djupt du än söker i ditt inre, se till att aldrig glömma vad du letar efter, dig själv.



Peace and Love =)
Ett djup..
Inom oss alla finns ett inre.. garanterat!
Men under det inre, långt inne i, bakom allt det andra.. där har vi vårat djup..
Det som så uppenbart finns men absolut inte och aldrig någonsin kommer gå att ta på..
Det består av känslor, tankar och dolda hemlighet, hemligheter som vi själva inte alltid vet om.. Sådant som flimrar förbi i obevakade ögonblick och panikartade situationer.. sådant som vi förträngt och med all inre omedveten kraft kämpar för att inte låta det flyta upp till ytan..

Ibland får man en glimt av detta inre.. både hos sig själv och andra.. Ibland när man tittar på en människa, i en trängd situation eller när människan helt enkelt är totalt omedveten om betraktelsen så ser man en ny bild av människan.. En ny sida som man efter ett tag märker aldrig kommer tillbaka.. Man väntar på det där lite diffusa, tankfulla uttrycket.. Väntar med besvikelse som följd.. Det kommer aldrig igen, allt är skarpt, så stickande verkligt.. Man saknar plötsligt det där sårbara hos människan.. Det där som man vet bara finns under vissa ögonblick..

Nära vänner kan vissa gånger förvåna med oanat djup.. Man tänker att man vet allt om en människa, tänker att man känner personen i grund och botten mycket väl.. Tänker att om du förvånar min vän, då kommer det vara för att du förändras.. Och då kan inte jag rå för att jag inte känner din nya sida.. Men ack så mycket man inte vet om människor..
Vi är ett hav fyllt av känslor..
Varenda liten människa är så stor inombords att det inre överglänser det yttre så till den grad att varenda muskel i kroppen påverkas av det psykiska tillståndet.. är det inte lite märkligt.. Är det inte rätt facinerande!?

Det mest underliga med det här är dock att en människa du aldrig träffat, eller bara kännt en kort tid kan påverka dig så till den milda grad att du själv viker dig inombords på grund av enbart ett ord, ett handslag, en min som du inte förväntat dig eller endast ett litet litet leende..
Det inre kryper fram och ut mot ljuset.. upp i ansiktet och avslöjar så mycket mer än vad människan egentligen har någon aning om..

Visst finns det människor som helt och hållet dedikerar sig åt sina känslor.. inte gömmer eller föreställer, spelar inte.. bara är.. Och sedan speglar det ack så vackra inre det yttre på ett färgsprakande sät.. Kan man då vara så ytlig att djupet ständigt påverkas enbart av de yttre faktorerna?

Är det inte mysigt..
hur människor kan klicka både fysiskt och psykiskt på exakt rätt tidpunkt och med exakt rätt omständigheter..

                                                               


Lycka till M & S
Ålderdom..

Ser varje dag ett x antal äldre människor..
Jag och Nys hade idag en väldigt ingående diskussion om hur dagens generation kommer se ut som gamlingar..
Vad lustigt det känns att när man själv blir gammal kommer sitta hemma i fotöljen, sticka och lyssna på metallica:S
Jag undrar just om dagens mode kommer flytta upp i generationerna efter som..
Kommer kläderna vi har idag uppdateras och kunna användas av oss när vi blir gamla, och framför allt, vad kommer chocka oss hos den yngre generationen?
Det känns litegrann som att allt redan finns, allt har gjorts, all sorts mode har funnits med.. vad kommer här näst?
Jag tror faktiskt att modeskaparna kommer satsa på något mindre klyschigt än spaceat och silverfärgat..

Det är egentligen otroligt hur mycket som hänt på så få år.. frågan är om det gått för fort.. är allt det nya nu urtömt?
Hade man sagt till svenskarna för 50 år sedan att man i framtiden kommer kunna sitta och prata med folk på andra sidan jorden gratis genom en dator, och att man kommer kunna stoppa in tusentals olika låtar på en manick som inte är större än ett tioårigt barns hand så skulle de skakat på skallen och skrattat rått..
Om forskare idag säger att man i framtiden kommer kunna stoppa in ett chip i tummen och spela in påminnelser genom ett litet knäpp med fingrarna skulle vi rycka på axlarna och fortsätta med vardagen..

Vad kommer egentligen chocka oss? det bästa kanske hade varit att det där experimentet gått åt fanders och sugit in oss i ett svart hål för att sedan vänta på ett nytt big bang, eller en ny skapare, eller vad som.. och sedan börjat om från början..

För vi är juh trots allt bara människor.. och vi lever juh bara vårt liv.. och vi lånar bara jorden.. vårt korta jordeliv får av ödet ett lån.. ett lån av oändligheternas tid.. ett liv är så litet jämfört med alltet..
Du är så liten.. och känner du dig någonsin för stor, som att du tar för mycket plats, fysiskt som psykiskt.. tänk då på hur liten du är och att medan du finns i livet kan ta plats.. du är här för att synas och höras.. du är inte här för att tassa omkring och göra folk till lags.. du är här av en anledning.. du är här för att du betyder och för att du ska vara här..

Du lever för att livet vill att du ska göra det

-Ta vara på sekunder och skapa dig egna stunder-

Love