CCY - PG 631982-6

ideal..
Jag vet att det här är ett dödfött försök att få folk att inse att man ska vara nöjd med sig själv och inte sträva efter något ouppnåeligt.. eller något uppnåeligt men som skadar en själv till den grad att det inte är värt det..

Alla har vi våra komplex och alla har vi våra problem med oss själva..
Men alla får inte problem större än att de stannar i huvudet..

Jag vet faktiskt inte i vilken kategori jag skulle sätta mig själv ens.. kanske är vi alla gråzoner när det gäller ideal..
För trots att vissa hela tiden strävar efter ett visst utseende, så strävar vi ju oftast inte mot samma mål..
Det låter klyschigt, men det som är snyggt för mig är kanske inte alls lika snyggt i Hans ögon..

Och på det sättet kan allt bli så fel.. I vår strävan efter att uppnå något som vi tror ska tillfredsställa andra kommer vi bara längre och längre ifrån varandra.. Det är så synd att man inte kan se på sig själv med samma ögon som man ser på sina nära och kära.. att man kan behandla sin egen kropp med samma respekt som man behandlar andras tålamod.. Att man lever mer för andra än sig själv..´
Jag menar inte att man försöker uppnå ett ideal för andras skull.. det är juh oftast inte så, man gör det för sin egen skull.. för att man tror att man ska bli nöjd då och allt ska bli bra.. Är det så? verkligen.. att utseendet är allt? eller mycket?

Jag tittade på mina ben idag och tänkte det att de ser juh verkligen ut som de gör.. mina fötter också.. och jag kände att det vill jag minsann inte ändra på..
Det hade jag velat göra för kanske en vecka sen.. för idealen man har förändras ibland.. Man får nya inspirationer, nya förebilder.. och vips så var det inte riktigt lika viktigt att sträva efter det där som man inte längre strävar efter..

Är idealet och hetsen att uppnå det, människans sätt att fokusera på sig själv för att man inte orkar omvärlden?
eller tror man att det ska bli lättare att hantera omvärlden när man är klar? när man uppnått det där som man trott man skulle bli lycklig av..
Är allt verkligen samhällets och medias fel? eller har vi kommit så långt i den mänskliga utvecklingen att såna här problem måste uppstå för att världen ska rulla vidare.. för att fylla ut hålen efter problemen vi hade förr, så som matbrist och oro för pesten..?

Är det kanske så här världen utvecklas.. och människan är bara en bricka i spelet som måste fylla sin uppgift och snällt och duktigt lyda ödets mjuka handlag..?

Jag säger bara älska dig själv så kommer du sprida kärlek.. och sprider du kärlek så får du kärlek åter=)



Peace and understanding my loved ones!

GRATTIS ANNIE PÅ 23-ÅRS DAGEN!
saknaden är stor..
Jag saknar familjen.. massor! och vännerna och tiderna och han den där himla killen..

Saknaden är så stor så den värker i bröstet..

Men jag trivs och lever som jag gör just nu..
Man måste juh kunna vara lycklig och uppskatta det man har som man fått med hjälp av allt man varit med om..

Jag saknar allt och alla.. och jag längtar efter tiderna som är längtansbara.. 

Men jag lever och jag leker och jag utvecklas varje dag..

tack Bulben!

puss=)
klagomål i all ära..
Klagomål jag kan ta och förstå är sådana i stil med "shit vad ont i ryggen jag har, kan du massera min nacke lite?"
Ett konstaterande som följs av en eventuell årgärd, eller en förfrågan om hjälp, det visar att man har en mening med det man säger.. 

Ett annat mycket vanligt exempel är "Fuck vad hungrig jag är, följ med och käka!".. väldigt rimligt..
Andra lite finare klagomål kan vara "jag saknar min sockerpojke" sånt kan man förstå.. sånt ler man lite åt och kan ge en axelklapp eller rent av en kram till personen som faktiskt har all rätt i världen att slänga ur sig att den saknar sin älskade..

Klagomål som jag skulle kunna spotta på och sedan slänga in i väggen är sådana i stil med "Asså jag är så less på solen, kan vi i alla fall få EN ledig dag från värmen, så man med gott samvete kan ligga inne framför TVn!?"
Här går vi och huttrar och klagar hela hösten och vintern på kylan slasken och dom bylsiga kläderna.. När då solen väl kommer fram, ja då duger juh inte det heller!?

En annan grej som retar gallfeber på mig är den utnötta meningen "jag är så mätt så jag kan dö! faan va jobbigt, jag skulle inte ätit så där mycket!"
Det sitter alltså människor runt hela världen och svälter, och du lägger dig i soffan, knäpper upp gylfen och kollar på Anna Skipper medan du fantiserar om hur nästa diet ska följas..

Jag använder alla sorts klagomål, i tid och otid..

Jag överanvänder vissa ord i alldeles för många meningar..

Och jag lever absolut inte som jag lär..

Men jag mår sjukt bra efter att jag fått skriva av mig=)

bye bye måne;)


unfair fight..