Peace Love and understanding..

Önskar er all lycka homies!

Synes och höres=)

Nu drar jag och räddar världen..

KAPAAAOOOW!

 

Piss

Fame, Farofylld kyla och Fightclub..

De tre F:en som gör en Fredagkväll=)

Jag kan inte utge mig för att vara någon särskild filmmänniska, då skulle jag ljuga.
Jag är askass på att se film i de flesta lägen.
Det kryper i benen och om ögonen inte snart nog hittar något mer intressant att titta på faller de sakta ihop.
Och ja, detta gäller tyvärr även med bra filmer.

Bio är väl en mysig grej?
Aa.. du menar påfundet där du betalar hundra spänn för att vara med om något du inte alls gillar, kan inte prata med den du valt att umgås med och dessutom ALLTID blir pissnödig mitt i filmen och ALDRIG hittar till toaletterna.

Dock gillar jag ibland att gå på bio. Det kan vara en skön grej att göra när andra alternativ börjar bli urvattnade.

Senaste två gångerna jag ha varit på bio har vi valt en random film på plats som vi aldrig ens har sett reklamen på och sedan upptäckt att den var mycket sevärd.
Tveka aldrig att prova något nytt! och var öppen framför allt=)

När vi tagit farväl av våra medseende åkte vi genom höstmörkret och hem.
Hem och bytte om till bikinin.
Invirade i var sin handduk och stor myströja vandrade vi sedan ned till sjön, och som vanligt var det inte värre än att man frös till och sedan kunde konstatera att det inte alls var så kallt som jag trodde.
När Piffi föreslog ett dopp till var jag däremot tvungen att säga nej med tanke på att risken för hjärtattack eller förkylning faktiskt finns hur mycket man än försöker förtränga det.

Efter avklarad badtur och växande vardagslycka satte vi oss, hör och häpna, framför TVn.
Jag berättade innan jag åkte upp till norr om fight club för Nusse och tyckte att det är en film vi borde se,
dels för att den är bra, och dels för att jag kan se den om och om igen.
Jag gillar det sinnessjuka i den, blandat med det oerhört intelligenta som smyger fram i kanterna.

Igår gick den på ettan.

Inte alls min typ av film egentligen.
Jag hatar våld.
Varför har jag fastnat så hårt för den?

Kanske representerar den mycket av det jag inte är,
men ger mig samtidigt utrymme att kunna relatera till det jag har.

Min sista fredag i Sverige på mycket lång tid blev underbar=)
trots två filmer.

Se utanför ramen,
det värsta som kan hända är att du tittar lite för länge i väggen.
Och det är i det i varje fall värt.



You´ve got a friend in me

Peace

Svar till Anonym..

Jättebra fråga!

-Vars ska du?

Har ni några förslag?=)

Puss

På återseende..

En av de miljarder saker min kloka mor lärt mig är att aldrig säga hej då.
Hon har även lärt mig att aldrig säga aldrig, så hon har en utlärningsteknik som går att diskutera=)
men hon har en poäng.

Man ska inte säga hej då, man ska säga på återseende.

Bland det jobbigaste som finns tycker jag är att ta farväl.
Det är så många känslor och ord som ska rymmas på en så liten yta, mellan två människors kram.

Jag föredrar att inte säga hej då.
Jag föredrar att anta att man ska ses igen.

See ya!

Känns närmare nu..

Börjar förstå det nu.
Att jag faktiskt åker snart.
Det är overkligt, ogripbart, men ändå handfast.

Är inte gripbart och handfast samma sak?
känns som en grej som är vad man gör det till, känslan av ordet skapar meningen.
Finns det såna ord eller är det något jag hittat på?

Jag har hundratusen år i min kropp, i min skalle.
Allt flyter omkring, bubblar, surplar, frasar.

Det frasar i hjärnan

Jag satt och läste om barnhemmet och byn idag och det börjar bli verkligt för mig.
Det börjar bli verkligt, men att jag ska dit känns fortfarande så långt borta.

Jag är så nervös, så attans himla nervös!
men förväntansfull och längtansfull.

Jag skrev ett brev till min mor idag och insåg hur mycket jag saknar henne.
Jag vill kunna kristallisera henne och ta med henne i en liten vacker burk.
En sådan liten gammaldags.
Kunna ta fram henne, viska små frågor och be om råd.

Men hur det än ligger till vill jag tacka för allt stöd!

Tack alla som hjälpt mig genom förtvivlan och dimma.
Tack för goda ord i hårda tider.
Tack för alla samtal och alla insikter tack vare frågor!

Tack för att ni finns när jag behöver er som bäst!



Älska mig mest
när jag förtlänar det som minst
För då behöver jag det bäst

Peace

Ta hand om dina fötter!

Min cpsöta sa det igår och slungade sin babylena häl i facet på mig..
Det är så sant..
Det är inget de flesta kanske tänker på, men som är viktigare än mycket..
Dina fötter använder du hela tiden, och de ska du använda resten av livet..

ta vara på fossingarna dina=)

Vill inte ha mer chips heller.

Det förundrar mig..

Någon som hört
"a minute on the lip, a lifetime on the hip"
Storleken kvittar..

Det är bara så förundrande hur saker kan smaka så olika, vara olika och betyda olika för kroppen.
Du känner smaken av choklad.
Det är så gott, så gott, så gott.
Efter tio chokladkakor är det inte gott längre.

Hur kan något vara gott och sedan inte vara det?
Hur snabbt lessnar man på en smak? inns det en regel för det?

Att ett glas mjölk kan vara onyttigare, eller fetare, än ett glas lättmjölk.
Sådant gör mig så himla förvirrad.
Varför skippar man inte mjölken då? om man ska vara så attans nojig..

Människan är intressant.

Det är du också=)



With all my face

Ord..

Finns för många av det slaget..
Ändå inte nog många för att placera ut i beskrivande syfte..

Jag önskar att känslor kunde packas ihop..
I lådor, hyllor..
Ställa undan, plocka fram, sortera..

En
en vecka..
vecka..

Dagens fråga: lyset på bilen, slutar det fungera fortare om man tänder och släcker det omotiverat ofta?




The stars, and the moon, and a knife with a fork and a spoon

up up and away..

Man blir så himla sentimental när saker börja närma sig sitt slut.
Det gäller att minnas att varje slut är en början på något annat.

Jag undrar om det är därför en oväntad saknad börjat växa i mig.

Jag har tagit för vana att när jag om nätterna går hem ringa någon och surra med till jag kommit in i värmen.
Tycker det är skönt med en liten trygghet i örat alla gånger.
Som min kära sa här för någon dag sedan "jag springer i förebyggande syfte, inte för att jag är rädd."

Så i natt på väg hem ringde jag personen som mest troligt är vaken halv 4 på natten och oftast är både tillgänglig och skön att prata med.
När jag hörde rösten blev jag alldeles varm och glad.

Vissa människor har funnits i mitt liv så länge och är såna självklara beståndsdelar i sinnet att jag från och till glömmer hur mycket det faktiskt betyder att de finns där.

Det måste ju vara insikten om att slutet närmar sig som man ser såna här saker och känner såna här känslor mycket klarare än annars, inte starkare, bara klarare.

Låter som att jag är på väg mot ljuset i tunneln.
Det är jag inte.
Vandringen har bara börjat, och den är klart upplyst av starka lysrör på vardera sida om gången.

Härliga tider=)

Lieverd!

Du är inte vad du äger..

Varje gång jag ska flytta, resa eller allmänt sortera slås jag av hur lite grejer jag har.
Mina saker packar jag ihop i en väska, mina kläder behöver två väskor plus en påse till skor och jackor.
Mina böcker får oftast en egen väska och sen.. Sen är det slut.
Jag tittar mig runt omkring, där är slänga-högen, där är inte mitt-högen och där är den lilla högen med gamla almanackor som jag egentligen varken vill slänga eller ha kvar men som i nostalgisyfte alltid stannar.

Min spontana reaktion blir allt som oftast "shit, är det här jag? är det här mitt liv?"
Jag har insett det nu att det faktiskt inte är jag. Det är inte mitt liv.
Det är möjligtvis, om man nu ska se det så, ett sätt att representera den jag är och det jag gör.

Det är en yttre bild av mig som kan visa på vad jag prioriterar i livet och delar av min smak, men som ändå inte skulle säga ett skvatt om mig för en person som inte känner mig, eller åtminstonde träffat mig.

Jag inser också när jag ser det här att jag inte behöver mer än det jag faktiskt har.
Jag är förmodligen inte mindre lycklig än tjejen med lägenhet i innerstan och 240 000 prylar i hyllor som står mot nytapetserade väggar. En nyinköpt merca i garaget på källarplan och skönhetsprylar i badrummet från Elizabeth Ardens nya hudvårdsserie.
Jag är garanterat inte mer lycklig heller för den delen.

Poängen är att människan inte är så komplicerad i grund och botten.
Man behöver bara lära känna insidan på var och en för att förstå sig på de.

Du är inte vad du äger, men du äger förmågan att älska den du är.


'
Peace and Love Darlings!

Se idag.. Lev idag..

Jag kan se tillbaka på allt fint som hänt i mitt liv och mysa bara av tanken.
Jag kan känna lyckan flöda av vackra minnen och härliga upplevelser jag varit med om.

Men inget slår nuet.

Det som varit kan inte mäta sig med det som är idag.
Satt i Farsta tidigare idag med glass i min hand när tanken slog mig.
Solen värmde mig just i den stunden.
Hur skulle en värme jag minns men inte kan känna överstiga den känslan?

Det var jätteroligt att palla frukt i Frankrike med pojkarna.
Men igår tog vi juh för tusan hem en hel halloween-fest=)

För att byta ämne totalt..
Ni vet känslan av att vilja göra något så starkt så stark.
Något du vill äta, eller sett fram emot att pyssla med, någon du vill träffa, längtan kort och gott.

Jag har haft en totalt meningslös craving efter att måla naglarna lila dom senaste dagarna.
Men det har uppenbarligen inte varit nog viktigt för att jag ska komma ihåg att köpa lila nagellack.
Idag gjorde jag det. wohooo tänkte jag och såg fram emot kvällen då jag skulle få komma hem, krypa ihop på en fläck på golvet och äntligen få måla mina naglar lila.
Så var jag förbi frugan en sväng. rensar väskan medan vi sitter och surrar i köket och slänger en påse som jag är stensäker på är en skräppåse bestånde ett äppelskrutt och en tom nötpåse.
När jag kommer hem är det självklart fel påse jag slängt och än en kväll får mina naglar nöja sig med det moder natur givit mig..

Men inte ä ja bitter!

Dagens konversation:

-räknas mellanslag som tecken?

-jo, men det gör det va?

-jag tror det, men det känns dumt. ett mellanslag är ju ett ingenting, luft mellan orden liksom.

Sun in the sky, you know how I feel



Vännen..

Ibland kan jag bli så obehagligt less på mig själv när det gäller att hålla kontakt med människor.
De vänner jag haft länge och kanske framför allt familjen får nog lida mest av detta.
De jag älskar högst och egentligen på det känslomässiga planet har mest behov av blir också mest försummade.
Jag ringer sällan, hör nästan aldrig av mig vare sig på nätet eller via sms.

De nya människor jag träffar och de lite färskare vänskaper jag odlar får också sin beskärda del av ingenting.
Jag är helt enkelt askass på att hålla kontakt med människor.

För några år sedan lärde jag känna en person som gick i paralellklassen på högstadiet.
Jag tror inte vi pratade med varandra en enda gång på 2 och ett halvt år, trots att det inte är världens största skola och tack vare ett litet samhälle visste alla vem alla var.
Men vi hade aldrig lagt märke till varandra och lärde sen känna varann sista terminen i nian.

Han sa till mig då att det var nog lätt för folk att uppfatta mig som dryg, lite som att jag gick runt och trodde att jag var bättre än alla andra.
Jag frågade om han uppfattade mig så i 2,5 år, han sa nej, men jag tror han ljög=)
Men varör jag kunde uppfattas så var för att jag gick själv genom korridorerna ofta eller för att jag inte hälsade på folk jag hälsat på tidigare osv.
Men varför jag gick själv var väl antagligen för att jag var på väg någonstans eller för att jag väntade på att någon i en annan klass skulle sluta så vi fick gå och äta.
Eller för att jag inte kände att mitt sällskap var något som behövdes någon annastans än i mig själv.
Och varför jag inte alltid hälsade på folk berodde helt och hållet på osäkerhet.

Jag har märkt det nu för tiden också att jag kan vara svintrevlig mot en ny person i mitt liv och så fort personen i fråga är trevlig tillbaka blir jag antingen jättenervös så jag inte vet vad jag ska säga och typ vänder om och går, eller så kontrar jag med nånting som kan uppfattas drygt.
Återigen osäkerhet på hög nivå.

Poängen.. Ja det finns faktiskt en=)
Poängen är att anledningen till att jag är dålig på det här med att hålla kontakten kan vara att jag inte ser värdet i en handling från min sida.

Jag tror att det finns väldigt många som är som jag och reagerar som jag gör och säkert får mycket skit för det.
Jag har nämligen hört många gånger att jag uppfattats som att jag tror att jag är lite bättre än alla andra.
Det tror jag inte.

Och det är många som har såna försvarsmekanismer som kan uppfattas som elaka.
Se bara på barn som mobbar.

Det ligger djupare, och det ligger hos en själv.

Om jag inte hör av mig till någon så är det juh inte personen jag inte hör av mig till som det är fel på.
Och det är inte för att jag tycker sämre om någon än om någon annan.
Utan kort och gott för att jag inte förstår hur ett samtal från mig kan vara viktigt för någon.

Jag känner och tänker och saknar

Och ber om ursäkt för varje tå jag trampar på

Men vi är alla människor och vi har alla våra fel och brister.
Vi är alla lika mycket värda och oavsett om någon tror eller inte tror att de är bättre än någon annan måste man få tro och tänka vad man vill så länge man inte avsiktligt skadar någon annan.

sentimental

Åren går..

Här om dagen (var det igår?) när jag och Piffi var på väg till Farsta tog jag upp något jag tänkt på mycket.
Det facinerande i att åren går, årstiderna förändras, lukter tillkommer, moder naturs hela process arbetas fram.
År efter år byts färger ut vid samma tidpunkt, luften ändras och temperaturen anpassas.

Det enda som gör att världen förändras, förändras på riktigt, är vi människor.
Det enda som hindrar år efter år att se exakt likadant ut är valen vi gör och förändringarna vi väljer oss fram till.

Varje år häpnas jag över det vackra i varje årstid.

En morgon vaknar jag, stiger upp som vanligt till fåglarnas kvitter.
Gör mig i ordning och smyger mig sakta ner för trappan.
Jag prånglar på mig skorna, sätter väskan på plats och öppnar dörren.
Doften slår emot mig och styrkan i känslan överraskar mig.
Ett bildspel drar igång i min hjärna och alla år av samma känsla fladdrar förbi.

Mitt hjärta tar ett extra slag, ett skutt för att fira insikten.

Åren rullar på.
Allt är detsamma men inget är sig likt.
Det har hänt så många gånger förr.
Förvånar ändå lika mycket.



For the beauty in your smile