CCY - PG 631982-6

lycka utan leende..

Sen vi kom hem har jag varit i en dimma.
Inte nere, inte uppe, enbart suddig.
Jag har stått inomhus, bakom ett smutsigt fönster, tittat ut och suckat över att jag faktiskt måste tvätta det.
Inne i mig själv har det varit lugnt, så lugnt att jag undrat vad felet varit.

Det är inget fel

Det är mitt naturliga tillstånd.
Jag kan inte, hur mycket jag än vill, vara 148 miljarder procent hela tiden.
Jag måste andas, måste få hämta kraft ur mig själv och framför allt måste jag få tänka.

Jag vet att jag låter det här gå ut över de jag älskar.
Och det är egentligen det enda dåliga med detta tillstånd.
Jag vill så himla gärna vara överallt, uppe i det blå och flamsig och tramsig och med ett skratt i halsgropen tjugofyra sju.

Jag vill. men ändå inte.
För det jag vill är att vara lycklig, och lycklig är jag.
Sitter jag med mina böcker och läser och skriver dag ut och dag in är jag lycklig.
Går jag in i mig själv så sitter leendet där.
Jag känner bara inte att det behöver komma ut.

Men jag försummar mina kära.
Jag hör inte av mig, jag pratar inte, jag ger inget och jag suger nog energi ur de flesta med tanke på att en konversation med mig allt som oftast blir ensidig.

Jag stirrar på rutan och tänker att den måste tvättas, men inser att det inte är bråttom.
Jag har inget att stressa till för det finns viktigare saker i världen än ett smutsigt fönster.

Jag hoppas du förstår att det aldrig är dig det är fel på!
Det är inte fel..

Försök att sluta ändra och omplacera..
Prova acceptera och omvärdera..

förlåt

Alla perioder är kapitel och alla kapitel måste påbörjas, lika mycket som de måste avslutas för att komma vidare.
Ibland är det inte perfekt, men gläd dig åt det, då vet du var standarden ligger=)

Känner du dig nere, då vet du att du nyss varit uppe och med all säkerhet kommer få flyga igen.

Smoothie

Missions..

Känns som inget kan förgylla en kväll, eller en dag, som ett riktigt bra mission.
Gårkvällen bestod i en hel hög med galna missions.

Jag vet att de hade funnits och kommit till i vilket fall som helst.
Men jag var verkligen hur otaggad som helst igår innan vi skulle ut, och det räddade mig att vi hade missions.
Det kändes mycket roligare, eller åtminstone mer meningsfullt att fixa sig och korka upp vinarn när det liksom fanns helt sjuka grejer att se fram emot.
Så jag sa det till Piffi, att ska jag följa med ut så ska vi göra en massa bus.
Som att jag hade behövt ställa det som ett ultimatum, det är juh en självklarhet=)
Bara skönt att få det bekräftat.. jättebra sätt att bli pepp på om du inte känner så innan kvällen börjar..

Hur som helst så startade vi själva utgången med att möta upp Konke vid St Eriksplan och plankar sedan in på höstfest på arkitektskolan, vi klättrade över ett stängsel och jag rev upp något som ser ut som ett sår från en björnklo på låret.

Vi hade var sin chokladboll alla tre och missionet var att två av oss skulle välja ut en kille eller tjej som den tredje skulle gå fram till och säga "te hos dig eller te hos mig?" till.
De som känner mig vet att jag är så gott som halvblind utan glasögon och har de inte på mig när jag festar av förklarliga skäl (för att förstärka fyllan så klart).
Redan i garderoben tar Piffi tag i min arm och pekar fnissande på en kille med grå tröja och grå scarf "där har vi han!", min första reaktion blir ett halv förskräckt "men han har juh tjej!" och ser framför mig hur hon bitchslapar mig och ropar på vakten. Men inser sen att faan, jag kan alltid försvinna i vimlet direkt efter och åker jag ut så har jag som sagt inte betalat något ändå.
Så jag går fram, ler lite sött, sträcker fram chokladbollen och frågar med stadig stämma "te hos dig eller te hos mig?"
Han tittar lite förvirrat på mig och säger vänligt men bestämt "inget te för mig tack" och tänker därmed gå ifrån mig. Men jag tvingar på honom chokladbollen åtminstone och säger "för seden vidare!" innan jag går tillbaka till mina medbrottslingar. De håller på att dö och jag frågar försiktigt "var inte han väldigt lik killen i festival och ondskan?" De bryter ihop totalt och jag inser att jag just bjudit hem /bjudit in mig själv till Jesper Salén=)

Kvällen fortsatte med massa bus..
bland annat gick Konke in på tjejernas och hojtade "men var är pissoarerna!?"
Annie råkade gå fram till en av fyra personer Konke kände på en fest med säkert 1000 gäster och ge sin chokaladboll till honom, Adam. Stackars människa fick antagligen men för livet från en kväll med oss.
Plus att Annie gled in på killarnas och försökte få uppmärksamheten från karlarna för att kunna säga att de har juh gått fel hela bunten!

På vägen hem stannade vi för burgare på en typ torggrill.

Viktigt att säga innan det här är kanske att jag, för de som inte redan vet det gift mig med en kille från Belgien vid namn Stijn Demuynck. Och bland det roligaste jag vet är att säga hans namn.
Det låter så himla kul.
Så senaste dagarna har jag gått runt och sagt "Stijn, Stijn, Stijn Demuynck"

Konke frågade mig tillslut Vad det var jag gick runt och svamlade om och jag berättade.
Även han hittade nöjet i att säga min mans namn och började med glädje kalla allt och alla för Stijn.
Det självklara missionet vid grillen blev att Konke ska gå fram och beställa en Stijn Demuynck.
Så Konke går fram och säger att han vill ha en Stijn Demuynck.
killen där inne frågar va? och vad är det? och Konke verkligen håller sig och upprepar sakta att han vill ha en Stijn Demuynck och fnyser lite innan han säger att "vet du inte vad det är?"
Nej det är en vanlig burgare i Belgien. "googla det!" hojtar han till den stackars burgargrillaren innan han går tillbaka till oss.

Jag vet inte hur roligt det här är för en utomstående..
Men när jag stod där så dog jag.
Jag blev en hög av uppgivenhet och vek mig av skratt, vek varenda del av kroppen och dog garanterat några centimeter där på fläcken.

Det var det roligaste någonsin, på alla sätt!

Där och då kunde jag känna hur all lycka i min kropp förlöstes och jag kände mig totalt befriad.
Helt ohämmad och alls inte i behov av att hålla tillbaka ens en nypa av all glädje som flödade i varje åder och ven i min kropp.

Det var en helt fantastisk känsla.

En känsla som man aldrig någonsin skulle kunna sätta en prislapp på..

Jag är glad att du tog mig i kragen och drog mig ut lieverd!

Tack för en alldeles underbar kväll!

God morgon världen..





Love and laugh


Lite lycka i din vardag..

Livet är kantat av frågor och svar
Du vet att de finns men inte riktigt var
Det kommer nya frågor varje dag
Du söker svaren hos andra och i ditt inre jag
Ibland blir du besviken på svarets form
och ibland blir du nöjd då lyckan är enorm

Ofta går det neråt
då måste du se framåt
Ibland vill man försvinna och orkar inte mer
men man måste ta sig upp, fast ingen annan ser

Man ska leva med andra men för sin egen skull
har man inte sig själv så faller man omkull
Man kan gilla andra och älska sitt liv
men måste se sig för innan man tar ett kliv

du måste alltid kunna fortsätta leva och leka
och frågar någon är det ingen mening att neka

Säg för din skull ja men följ inte med strömmen
Glöm aldrig dina mål och satsa på drömmen
Låt inget komma i vägen för dig och ditt liv
fortsätt gå framåt och ta initiativ

Låt dig falla och ta inte smällen för hårt
att sen ställa sig upp kan fort bli svårt
Men gör färden ner så rolig du kan
För när du reser sig upp kan du se vad du vann
En färd ned till djupet, men i alla fall en färd
Du står inte bara stilla i en forcerande värld

Allt du känner må gå upp och ner
men det viktiga är att du faktiskt känner

På alla resor lär man något nytt
och när resan är slut är något förbytt
Men du är densamme och ditt liv är bara ditt
gör en undersökning i det inre och dra ett snitt
Vad gör dig ledsen och vad gör dig glad
hur mycket lycka vill du ha och i vilken grad

Om du är uppe eller nere spelar ingen roll
det enda som betyder är ifall du har kontroll
kontroll över dig själv och hur starkt du känner
ta vara på familjen och alla dina vänner

du behöver bara känna att du lever
oavsett om allt är grått så går det över
det gör så att du uppskattar lyckan mer
så tänk på vad du tar och sen på vad du ger

Sunshine