CCY - PG 631982-6

Alla barn är barn..

Utställning är nu officiellt spikad!
Den 30 Maj

Det känns så otroligt när man tagit sig från en punkt till en annan och knappt märkt var skiftet skett.

Jag behövde inte varit nervös, inte det minsta.
Kvinnan som jag pratat med är en underbar människa.
Hon borde få ett pris av något slag, finns det inget pris för fina människor som borde få cred för deras blotta existens?

Jag kom dit och möttes av leenden.
Snälla människor med värme i hjärtat.

Jag fick berätta lite om projektet, organisationen och mina egna erfarenheter.
Kvinnan framför mig nickade, log och kom med bra frågor.
Efter att jag pratat klart kom hon med ideér och tankar som vi bollade.
Tittade igenom bilderna och teckningarna och vandrade sedan runt i lokalerna för att hitta den ultimata platsen för utställningen.

Vi kommer använda oss av skärmar där vi kan sätta upp teckningarna, så vi kommer inte behöva några ramar till de, tack och lov!
Vi kommer även ha någon form av "vindspel", med en rockring och trådar som hänger där man kan fästa fast teckningar i olika höjder.
Dessutom kommer tyget från Tanzania till användning då det kommer hängas på väggar där man sedan nålar fast bilder.

För de som inte vet är den 30 maj mors dag och även familjedag i kyrkan.
Det kommer vara invigning med presentation, information och gudstjänst.
Sedan blir det fika, öppen visning och frivillig insamling.

Jag tror på det här.

Självklart är alla välkomna, och vill man inte gå på gudstjänsten så är det fritt fram att komma efter den eller någon dag under veckan som kommer.

Tack för allt stöd, all positiv respons och alla tips jag fått!

Jag önskar alla all lycka



En klapp på axeln är mer värt än tio klappar på jul


Möte med framtiden..?

Idag klockan 16.00 ska jag gå till Stora Sköndals kyrka.
Jag ska fråga efter Helena och jag ska presentera ett förslag.

Jag är inte nervös.
Jag vet vad jag vill, vill inte de ha det så vill inte jag ha dem.
Det spelar ingen roll om jag tror på mig själv eller inte, för jag tror på det jag representerar.

Men jag vill verkligen att det här ska gå.
När man kämpar för någon som inte kan föra sin egen talan får man en extra vilja att föra igenom det man tagit för sig.

Jag har allt förberett.

*Teckningar i mängder, de får vi titta igenom tillsammans, jag kan inte ensam välja ut några specifika.

*11 st foton på barnen, var av 6 st är i färg och resten har Linda tagit sig an och avfärgat, så 5 st är svartvita.
Bilderna har jag skickat till mamma som i sin tur skrivit ut fotona i olika format för att Thomas sedan skulle kunna ta de till jobbet och plasta in de.
Mamma skickade sedan hit fotona per post och nu är de snart fnasiga i kanterna på grund av att jag med hjälp av Annie och gäster tittat igenom de så många gånger.

*Information om organisationen och projekten som pågår.

*Ramar har jag dock inte fått tag i än, men vi får prata om det.
Det är inte det att jag prompt inte tänker lägga ut pengar på det ur egen ficka, det känns bara så himla onödigt att göra det. De pengarna hade kunnat gå till något så himla mycket bättre, oavsett om de kommer ur min ficka eller någon annans.

Jag tänkte i början ta med även dagbok och annat jag skrivit om min upplevelse där borta.
Kanske, om de ber om det.
Om de tycker det vore en bra touch på hela grejen.
Men som det känns just nu kommer det bli för mycket.
Jag har haft lång tid att tänka, planera, bearbeta, för andra människor kommer all information komma på en gång och det kan lätt bli för mycket.

Jag ser fram emot det här och hoppas verkligen det går bra.
Okej, lite nervös är jag, men jag vet juh vad det handlar om och jag vet att jag brinner för det.

Nu måste jag springa
wish me good luck

Just give me love

Morgonkaffe..

Jag behöver mitt morgonkaffe, inte alltid för smakens skull, men jag kliver gärna upp ännu en timme tidigare bara för att sitta. Filosofera i känslan av min ensamhet.
Det värsta då jag inte mår bra är att jag inte kan göra sånt, eftersom de tankarna i det läget äter upp mig istället för att bygga upp mig.

Dagens morgonkaffe är mitt underbara Tanzania kaffe.
Inhandlade två burkar innan jag åkte hem.
Det är det godaste kaffe jag någnsin druckit, drack dock inte många koppar under tiden jag var där.
Då var det grönt te som gällde för hela slanten, världens godaste gröna te dessutom=)
men varför inte ha kakan och äta upp den? Jag blandade kaffepulver i teet många mornar på slutet.

Fick mail av Ewout igår.
Vet inte om jag sagt det men kär vän Lisa har en fadderfamilj i byn Boumleinga en bit ifrån Matanana.
Hon har byggt upp något som var helt obefintligt hos de. En framtid och en tro på livet.
men i veckan som gått avled mormor Rosa, "familjeförsörjaren", i aids.
Efter sig lämnade hon ett stort hål av kärlek, fem barnbarn och en liten lerhydda.
Till dessa barn vill jag skicka en tanke och har även gett klartecken till Ewout att han kan använda en del av pengarna från insamlingen till denna lilla familj.
Ett baspaket till exempel kostar 500 skr och består av: 50 kg majsmjöl, 25 kg bönor, 5 liter solrosolja, tändstickor, salt och såpa.

Barnen ska nu få bo tillsammans med en kvinna som jobbar på moyo kwa moyo tills barnhemmet i Boumleinga är färdigbyggt.

Ewout skrev även om en flicka som han tagit med till Iringa igår. Hon kräktes blod av okänd anledning. När de kom till sjukhuset ville läkarna avvakta, vänta.
Vänta på vad!? flickan kunde lika gärna vara dödssjuk.
De kan vara fruktansvärt nonchalanta inom sjukvården i Tanzania.

Det finns en man som går till Ewout varje dag och lägger om ett brännsår på sin hand.
Han var med om en brandolycka, har endast två fingrar kvar och aids som avstannar läkandet avsevärt.
Den här mannen gick förut till en läkare som försökte få såret att läka med olika metoder. Efter en allt för kort tid tyckte läkaren att armen skulle amputeras. Bara så där, bort med onda, bort med armen!

Det finns mycket okunskap, och därigenom mycket rädsla för det okända som föder felaktiga beslut.

Det här måste gå att ändra på.
Bättre utbildning, bättre utrustning och ett krafttag för att lättare kunna komma in i sjukvården från alla håll.

Detta är en början på något stort.
Det känns skönt att se att man faktiskt kan påverka och hjälpa till trots avståndet.

Jag tackar återigen för bidrag och den som känner för att lägga en slant, liten som stor, är välkommen att höra av sig.
Ewout Von Alphens kontonummer: Nordea 420707-9536
Ni kan även skicka pengarna till mitt konto på Sparbanken nord 8264-4-531121655 och märk då bidraget med AFRIKA eller annat som kännetecknar summan.

Hemsidan till projektet blev för inte så länge sen färdig, gå gärna in och läs http://www.yatima.se/



hej jag är svinsöt! vad är du?