CCY - PG 631982-6

Jag vill tillbaka.. och dit.. och sen.. någon annanstans..?

Jag vill.. till så många ställen på jorden.
Jag vill så mycket.. så otroligt mycket.
Jag älskar att jag vill, och mest älskar jag när jag följer min vilja.
Men ibland drar den mig åt olika håll, och då blir jag lätt förvirrad.

Julen har varit nära nog perfekt.
Med upp och ned gångar som format mer än de smetat ut.
eller.. mer som höger och vänstersvängar kanske.

Jag älskar Älvsbyn.
min familj och mina vänner som befinner sig där.

Det är dock skönt att vara tillbaka.
Direkt till jobbet från tåget och den gladaste tjejen möter mig i dörren.
några hihihi senare ligger vi och pratar om julen.
Och jag funderar hur den varit.. dunderbra!
men det är skönt att vara tillbaka i vardagen. Jag trodde det skulle vara svinjobbigt, men det känns bra.

När lilltjejen vilade efter en promenad satte jag mig och läste en tidning.
I denna tidning står det om en flicka i afghanistan som när hon var 12 år blev bortgift till en äldre man.
Flickan var för ung för att kunna lyfta och därigenom hjälpa mannen och blev därför slagen till spillror av mannens bröder.
Det stod även om en tjej, närmare bestämt Bibi Aisha, som vid ung ålder rymt från sin man och hans misshandel. Straffet för den rymningen blev att hennes man och hans vänner drog upp flickan på en kulle och skar bort näsa, öron och hår på henne.

En kvinna, 22 år, sitter idag fängslad i afghanistan för att hon bad om skiljsmässa från sin misshandlande man. Hon har suttit där i fem år, vet ni varför? för att hon inte har något manligt ombud, vilket hon antagligen aldrig kommer få heller.

88% av afghanistans kvinnor kan inte läsa eller skriva.

Jag känner.. väldigt mycket.

Jag kan inte släppa det här.
Jag kan inte bara läsa det här, lägga ihop tidningen, återgå till jobbet, och sedan gå vidare med mitt liv.

Jag vill.. nej.. jag måste göra något.

Så.. I ena andetaget känner jag att norrbotten är det bästa som finns. Där kommer jag bo om något år och där kommer jag trivas.
I nästa andetag tänker jag att Stockholm är mitt liv just nu och här.. här kan jag vara lycklig oavsett vad som händer.
Sen.. Förstår jag juh själv att livet är långt och jag kan hinna med allt det här.
Men jag vill. Jag vill så otroligt gärna åka tillbaka till afrika. Jag vet vad jag kan göra. Jag vet att jag kan göra det. Och jag vill.

Det är en tidsfråga.
Det handlar bara om att ta en sak i taget.

För mycket tankar för att kunna få ned de..

Bibi Aisha





går året till historien..?

För någon dag sedan pratade jag och en arbetskompis om året som varit.
Hon frågade mig om mitt år kommer gå till historien?
Ja jo, tänkte jag, alla år går väl till historien.
men jag förstod ändå vad hon menade.

Kommer det här året påverka resten av mitt liv?
Kommer jag minnas något under det här året som en vändpunkt?

Jag vet inte.

Jag tror att alla år formar livet.
Jag tror att man formar livet varje dag.

Jag tror inte att man alltid måste göra allt rätt för att allt ska bli bra i slutändan.
Jag tror på misstag, och misstagens positiva effekt.

Jag tror faktiskt att alla år går till historien.

Men jag tror att just det här året..
har utvecklat mig som människa och gett mig helt nya perspektiv på mig själv.
Jag tror att barnen som föddes det här året har påverkat mig mer än jag själv förstår.
Och jag önskar att dessa barn får var sitt långt och lyckligt liv.

Jag vill passa på att tacka alla människor som finns i min närvaro, frånvaro och tillvaro.
Tack för livet.
När det kommer till kritan är relationer det viktigaste man har.
Ta vara på de mer än du tar vara på dina ägodelar.

 

ta någon i hand.. och gå tillsammans genom livet