Också skriver du på längst ned..

Kan man skriva deltidskontrakt på relationer?
Kan man ta bort de där stunderna som man önskar inte fanns?
De gångerna man känt.. attans, jag skulle aldrig ha åkt hit, jag skulle aldrig ha ringt, jag skulle aldrig..

Nej, det går inte.
Väljer man en människa så sitter man fast med den. punkt. eller?

Jag önskar det fanns ett svart och ett vitt.
Jag önskar att det fanns en handbok, eller åtminstone en folder på 2,3 sidor.
En guide över vilka man får välja bort och vilka som.. ja, är mindre bra att välja bort.

Kanske är det enkelt.
Kanske är det så att man bara ska omringa sig med människor och relationer som får en att må bra.
Kanske är det så lätt.

Jag lärde mig som liten att aldrig prata med främlingar.

Telefonen ringer när jag är på väg hem.
Jag svarar inte.
Jag har börjat göra så mer och mer.
Förut vaknade jag av en svag vibration i andra sidan lägenheten.
Sprang upp med andan i halsen och svarade med klarvaken röst.
Men nu är inte förut, förut var inte distans, var inte lugn.


Jag vet inte exakt när det ändrades.
Men jag vet att jag under 8 månader fick en känsla av hur ett helt liv kunnat se ut.

8 månader utan frågor, utan undran, utan.. alla varför och när och hur och framför allt alla jag skulle aldrig ha ringt..

Jag saknade då som jag aldrig saknat.. trodde jag först.
Sen insåg jag att saknaden då var samma saknad som jag känner varje dag.

Jag skulle ha lyssnat.
Jag skulle ha slutat prata med främlingen för länge sen.



Ironin på den..

Vem träffar jag minst av mina nära och kära? i förhållande till hur nära vi bor.
Jo, min kära sambo.

Kommer hem ikväll efter jobbet och vi möts i hallen, som så många gånger tidigare.
Pratar non stop från att jag kommer in genom dörren till att hon går ut genom den.
Till och med när jag står och sköljer purjolöken och hon står nere i hallen skriker vi halvt till varandra för att kunna få ut så mycket som möjligt av de tio minuterna vi får tillsammans.

Vad beror det här på?
Många faktorer.

För de som inte vet det har Annie börjat extraknäcka hos lilltjejen med mig.
Vi jobbar tillsammans varannan Tisdag och Torsdag och hittar på en massa bus ihop alla tre.

Min arbetsledare sa till mig för någon dag sen att det funkar jättebra men att vi kanske skulle sära på oss lite? kanske ha andra arbetstider så att vi inte blandar ihop jobb och fritid.
Nej, sa jag, det är absolut inga problem att skilja på jobb och fritid tillsammans med Annie. Regeln är enkel, när vi jobbar tillsammans ses vi och när vi inte jobbar tillsammans ses vi inte.
Det är så man kan skratta.
Ironi på dålig nivå.

Hur blir det då så här? och varför skrev jag om det?

Jag vet inte..

Det känns nog mest konstigt.
Hur kan man bo tillsammans och aldrig ses?

Är det så i förhållanden också?
fast på ett annat sätt.

Kan man bo tillsammans och ses varje dag utan att det känns som att man nånsin umgås?
Som att vardagen är livet och livet är vardagen och allt är så självklart att man inte ser de som är i det?

Jag älskar min sambo, och vi funkar hur bra som helst ihop.
Och de som träffat oss tillsammans vet att vi har gjort en hel hög massa bus och lekar som aldrig förr.
Men som med förhållanden så tar livet vid någonstans och man hinner inte med allt det där galna roliga "uppe-hela-natten-buset".

Det är då det är dags att åka iväg. Göra något galet tillsammans och bara vara.
Det är då man åker till ett badhotell och lever livet en helg..

Men framförallt, det är då man tänker på den här personen och saknar det man haft men fortfarande vet att man har.
Meningen är bara att man ska se det, oavsett om man gör en massa saker eller inte.

Att träffas 4 gånger i månaden är inte optimalt, men att ha en vän för livet är det.
Och har man en sådan vän, då spelar det ingen roll hur ofta man ses.

Skabb..

Sitter och läser om skabb.. Hur man behandlar det och hur man hanterar det.
Jag pluggar.
Det här, vet jag dock redan mycket om.

Haha.

Den gamla goda tiden när jag fick skabb.
Jag har alltid haft problem med min hud, med utslag och klåda och hela baletten. Det här på grund av utslag som ingen någonsin kunnat förklara, men de sitter där lika fullt, år ut och år in.
Så jag vet vad det är att ligga och klia mig och bli smått galen och tycka att det är jobbigt och allt vad det är och gör.
Jag har dock aldrig kännt att det förstört mitt liv på något sätt. Har alltid haft det, ingen big deal.

Den här gången däremot.. ouch.
Vi fick den helt gratis, skabben. Drev varandra till vansinne när vi låg nätterna igenom på var sin sida om sängen och kliade oss.
Till slut blev vi rödögda och rödhudade. Ingen av oss kunde sova. Jag minns hur jag upptäckte fler och fler sår över kroppen, eller om det var han som upptäckte de. Vi tog oss trots allt igenom det.

Vi smörjade in oss.. Tenutex, jag kommer nog aldrig glömma det namnet.
I 24 timmar ska det sitta kvar, får inte sköljas bort och ska sitta på varje liten yta över hela kroppen.
Ååh vad skönt tänker man. Nu är det över, inget mer kli.

Men så.. vad är det här, varför kliar det ännu mer? vad är det som svider? nej men herregud! Det bränner sönder min hud! Jag brinner!!! vatten vatten! Nej vi får inte skölja av det.. Fram med resefläktarna! Mitt ansikte fräter.

24 timmar av vad som var sista bossen på en lång fruktansvärd spelrunda.
Ett rent helvete.
Men vi hade sällskap.
Man ska nämligen vid skabb tvätta alla sängkläder, handdukar och gärna kläder som finns i hela hushållet. Eftersom jag har 5 fantastiska syskon, en far och hans fru blev det en hel hög med människor som smörjde in sig. Dock kändes det inte lika illa på de som inte hade smådjuren i huden.

Det är härligt.. när man kan tänka tillbaka på det här och veta att det inte är så lätt hänt. Att man förhoppningsvis aldrig utsätts för det här igen.

Det påminner mig om krypningar på insidan.. Det river och sliter och kliar och man vill för allt i världen helst bara krypa ur sin egen kropp.
Det är inte lätt, men det är välbehövligt.



Puss