Vad är kärlek..?

Jag frågade för någon dag sedan.. "varför bär du allt åt mig? jag menar.. påsar och väskor och.. grejer.? det är ju tungt"
"Inte lika tungt för mig.." visar musklerna och ler självgott.

Sen pratade vi lite om det..
Varför gör pojkar saker för flickor, och flickor saker för pojkar.. eller flickor för flickor och pojkar för pojkar?
i relationer över huvudtaget..?

Jag har tänkt på det idag.

Varför gör man allt det där för någon?

Varför dukar man fram en mysig långfrukost när han sover lite längre?
Varför plockar man upp alla sockar och kläder efter den andra?
Varför accepterar man?
Varför suckar man bakom ryggen och väljer att inget säga, för att i nästa sekund le kärleksfullt mot?

Varför ställer man upp?
Varför tröstar man?
Varför gör man uppoffringar?

För att man älskar.
Det handlar om relationer..
Vänskap
Kärlek
Medmänsklighet


Man ställer upp för att man vet att den andra ställer upp, och skulle inte den andra ställa upp så gör det ingenting, för man älskar.

Det är fel när bara den ena gör.
Men när man båda gör.. då är det rätt.

Och gör man båda det här, då älskar man varandra, och då vill man att den andra ska må bra.

Det finns många versioner av det här.
Det finns mycket ge och mycket ta, och mycket ge tillbaka.

Sen insåg jag, att alla gör inte sådant.

Det är då man inser hur många fina människor man har runt omkring sig.
Människor som ger och som tar och som finns kvar.
Trots alla upp och ner och hit och dit finns de vid ens sida.

Det är lycka.. Det är livet.






Oops.. I did it again.

På riktigt också.

Jag ska bara gå in och kolla..
Jag provar bara..
Vad händer om jag trycker här..?
Jag har juh inte betalt än..
Tror du det funkar?
Jag provar..
Det funkade..
Är det här kvittot?
biljetten?
Men.. men.. men vadå..? har jag köpt den nu?
Har jag gjort det nu? eller jag menar.. ska jag göra det nu?


Det är obehagligt vad fort det går att skriva något i.. sand? inte sten direkt, men i alla fall småsten.
En idé som gick till verklighet som fortsatte till praktik.

Usch.. vad har jag gett mig in på?
Ooh herre vad spännande detta ska bli!

två tankar som snirklar sig kring varandra och rasar runt i mitt huvud.

Tvekan.. förväntan..

Man vet ingenting.
Man kan inte se in i framtiden.

Men man kan blicka framåt, eller till höger, till vänster, och man kan se bakåt.
Man kan se var näsan pekar och man kan känna vilket håll luften blåser åt.
Man kan gå den vägen.

Man kan hålla någon i handen och börja gå den vägen, man kan släppa handen, pröva sina egna vägar.
Man snubblar och skrapar och skaver och man vänder sig om, ser handen vinka. Man vinkar tillbaka och fortsätter. Man kommer ut på andra sidan, levande.

Sedan börjar man om. Och blåmärken blir mer diffusa, skavsåren mindre, och man njuter av resan.
man ser fler händer vinka när man tittar tillbaka.
Man ramlar och snubblar och letar och hittar..

Man lever
















Resa..

Varför åker man inte till Gotland mer ofta?

Vi började resan med att cykla till nynäshamn. ca 6 mil som tog allt för lång tid.
Men vi cyklade inte raka vägen.. nej, av någon konstig anledning hamnade vi mitt ute i en skog på vägen dit.
Det tog en timme att ta sig igenom snår och sten och stig och allt vad det fanns.
Vi svettades och pustade och slet oss igenom det hela, men hela tiden med ett leende på läpparna.
Börjar det så här, tänkte jag, kan det inte sluta dåligt.

Och mycket riktigt, mitt i natten var vi framme i Nynäshamn.
kylan fick oss att uppsöka ett hotell, som var stängt.
Så vi la oss i en sovsäck utanför hotellet.
Ringde ett samtal och fixade en biljett till första båt mot Gotland.
Sov en stund och cyklade sedan ned till hamen.

Där fortsatte en underbar resa.

Ååh.. jag önskar att jag stod i den kylan vid den hamnen just nu.

På väg.. på väg mot Gotland.

eller någon annanstans.

Precis kommit hem och börjar titta på biljetter till Tanzania.
Jag vill inte fly från något.. jag gillar bara att vara på väg mot.

men imorgon får vi se.. se vad som sägs och vad som tycks.

Älskar livet på så många sätt..
också börjar man plugga och jobba nästa vecka.. också känns det lite tuffare.. också inser jag värdet av att vara ledig.. men även skönheten i rutiner.. också förstår jag varför allt känns så bra.

Tack pojken och mannen på magen.