Rädsla..?

Du känner den typiske svensken..
Alltid snäll, trevlig, hänsynsfull.

Och så har vi den typiske invandraren..
Alltid jobbig, elak, hänsynslös.
Det vanliga.

Det är otroligt när man läser svensk historia och ser hur landet förändrats..
Från att vara det enda landet i världen utan någon brottslighet över huvudtaget, för att under 1900-talet stiga avsevärt.
Under 60 och 70 talet sköt det plötsligt i höjden.

Vad var det som hände?
jo.. horder av människor från andra länder anlände. Har ni hört!? människor som faktiskt bott i andra länder än i Sverige. Hemska människor, usch!

Människor som förpestade vårt vackra land, och plötsligt gick allt i kras.

Som vi alla vet händer inget ont bakom Svenska, stängda dörrar.
Aldrig någonsin har en kvinna blivit nedtryckt i skorna av sin man och tvingats förminska sig själv till en liten smula på köksbänken.
Aldrig har heller en man blivit styrd av en kvinna med järnhand genom hela livet, för att sedan sluta olycklig.
Under hela Sveriges livstid har aldrig ett barn fått utstå en barndom fylld av stryk, sprit och sprucken självkänsla.

Aldrig tidigare har brottsligheten funnits.

Man ser aldrig svenska killar på krogar slå ned varandra, och man ser aldrig tjejgäng i tonåren gå runt och spotta på äldre människor.

Det var bättre förr helt enkelt.

Man kan inte flytta till en invandrartät ort. Det förstår vem som helst.
Man blir rånad eller mördad eller får bildäcken sönderstuckna. Det är skönt att inte svenskar gör sånt, för då vet man var man kan bo och känna sig säker.

Eller..?

Är vi alla människor?
Lever vi alla våra liv som vi gör..?
Finns det bra och dåliga människor?
och föds i så fall bra eller dåliga människor på olika platser i världen?

Om det är så.. att människor flyttar till ett nytt land och blir på ett annat sätt.. alla människor.. att alla människor som kommer till sverige blir dåliga, eller sämre, eller vad man än tycker.. Vad är då mest troligt.. Att det är människorna som flyttar hit det är fel på, eller människorna som redan bor här det är fel på?

Är det egentligen fel på någon?
eller blir det lätt en ond cirkel av missförstånd.. oförstånd? rädsla..?

Jag vet inte, och jag kommer antagligen aldrig få reda på varken det ena eller det andra.

Jag vet dock att människor är människor, var de än bor i världen och var de än kommer ifrån.
De flesta tycker att det är jobbigt att komma till en ny plats, men med ett varmt välkommnande och en säkerhet i ryggen kan det mesta funka.

Hur kan vänlighet någonsin vara något negativt?
Bortsett från när det missbrukas.


Tankar..

Ständigt virvlar de runt.. vad gör man med de?
Vad vill man göra i livet?
Livet pågår hela tiden.
Kär vän sa att efter skolan trodde man någonstans att livet skulle börja på riktigt.
Nu har det gått år sedan dess och livet tycks aldrig sätta igång så där på riktigt som man tänkte.

Jag tänkte.. livet pågår hela tiden.

Man vaknar på morgonen och där är.. livet.
Man stiger upp ur sängen rakt in i livet.
Man traskar om dagarna runt i livet, och när man lägger sig om kvällen fortsätter livet.

Jag kan inte vänta.
Jag kan inte vänta med att leva.
Kan inte skjuta upp mina planer.

Men vad ska man då göra? medan man kommer på vad man vill göra?
Vad sägs om att göra det man vill just nu?

Vad sägs om att lyssna till sig själv och bara tänka ett steg längre?
Vill jag äta ägg? då äter jag ägg.
Vill jag springa ned till sjön, då springer jag ned till sjön.

Sen vet man inte vad som händer utanför ens egen makt. Det behöver man inte heller veta.
Yttre omständigheter kommer alltid finnas.
Man kan inte bygga upp sitt liv runt en trygg punkt som inte får beröras av störningsmoment och sedan bli irriterad när något bryter sig in.

Man får acceptera.

Vad vill jag?
Jag vet inte.. men jag kör på ändå.
Dagarna kommer fortsätta komma, jag kommer fortsätta leva.
Och jag tänker inte vänta på livet.