Konsten att njuta av längtan..

Sommaren är här, med råge.
Sitter invirad i en filt med en kopp te och lyssnar på regnet.

Svensk sommar säger vissa.
Ja, ibland regnar det, ibland inte.

Man längtar till värmen, och när värmen kommer längtar man lite till kylan.
Man längtar ofta.
Inget fel med det.

Desto värre njuter man sällan av längtan.

Det är en härlig känsla, är det inte?

Man saknar och man längtar och man vill så gärna.
Man vill träffa någon eller göra något eller se eller höra, och det är så underbart!
Att vi vill allt det här.

Ska man kanske börja njuta mer av den känslan?
Leva i nuet på riktigt.

Jag längtar till midsommar.. men jag njuter av tiden fram till dess.
Och när midsommar är över då slutar jag längta, också börjar jag längta till något annat.

Längtar till Onsdag.. inte varje dag man får ett samtal av någon som vill sponsra en =)


Kvinnorna i mitt liv..

Jag satt på bussen här för någon dag sedan.
En tanke formade sig sakta i mitt huvud.

Det sägs att man väljer karl med mått efter pappa och kvinna med mått efter mamma.
Det finns så klart undantan, det gör det alltid.
Men om detta nu stämmer något så när..
Speglar sig även det här i valet av vänner?

Jag räknade sakta upp mina närmsta kvinnliga vänner.
Jämförde deras egenskaper med min mammas och såg efter en stund slående likheter.

Det här är starka, smarta kvinnor som går genom livet med ett leende på läpparna.
De är omtänksamma, egensinniga och är kanske framför allt jävligt rappa i käften.

Man omger sig kanske genom livet med människor som framkallar trygghet genom att spegla det förflutna.
Och har därmed svårare att ta människor som påminner om personer man ogillat eller inte tidigare lärt sig hantera.

Sen finns det undantag.
Också finns det teorier som är helt ute och cyklar.
Men det är kul att fundera.

Jag känner att det finns en person, eller kanske en personlighet, som jag saknar lite extra.
Men så.. tittar jag ned på min vänstra handled och inser att han alltid finns med mig.

Puss och hej leverpastej!