Att INTE göra..

Det finns så många måsten.. eller?
Som jag sagt tidigare så finns det egentligen bara tre riktiga måsten. Man måste födas, man måste ta konsekvenser och man måste dö.

Men allt däremellan.

Jag och frugan pratade idag om allt som ska göras under ett dygn..
Man ska hinna träna, äta ett visst antal måltider, umgås med familjen, med vännerna, och kanske främst med sig själv. Man ska sova minst 7 timmar varje natt osv osv.

Allt det här kan bli ganska mycket i vardagen, och sen när helgen kommer, ja då ska man hinna med allt det där som man inte hunnit under veckan.
Sen finns det en hel hög med saker som man ska göra sen och snart och om ett år och inte minst resten av livet.

Mitt tips är att man börjar fokusera lite mer på vad man INTE ska göra..

I dagsläget ska jag till exempel inte:

*mjölka 150 kor
*lära mig turkiska
*åka till värmland
*hämta barnen på dagis
*starta en loppcirkus

Nu kan jag luta mig tillbaka och istället fokusera på vad jag faktiskt SKA göra.

Min mor brukar säga något mycket klokt.
Fråga inte varför?, fråga vad kan jag göra åt det?

Vissa saker kan man inte göra något åt, andra saker "måste" man göra.
Några fler saker behöver man över huvudtaget inte ens fundera på att göra, och det känns väl som en skön tanke.

Det är ungefär som att gå ut på stan och inse hur otroligt mycket fula kläder det finns, eller förlåt, kläder som inte faller mig i smaken.
Av kanske 30 olika tröjor i en butik vill jag ha ungefär 2. Då är det väl skönt att veta att man ändå inte vill ha allt, och heller inte behöver det.

Jag vill tacka livet..

Det är vår och det är kärlek..
Det är bad och det är långa dagar vid sjön.
Det är vänner och grillning och mysiga hemmakvällar.
Det är vin och det är vatten och det så himla mycket vackert..

Grattis till förlovningar och grattis till nyfunna vänner.

Jag vaknade av fågelkvittret..
Jag plockade 4 syrener och stoppade i en vas med vatten på bordet..

Vissa människor luktar aldrig illa.

Vissa människor lyser i alla ljus, andra måste köpa stora solplattor.
men alla människor är vackra..

Just nu..

Jag känner ibland.. att jag vill sluta känna.
Människor springer omkring överallt och händelser avlöser varandra..
Att-göra-listan blir aldrig kortare, den skrivs bara om.
Visst är det härligt.
Att ha ett liv, att göra saker.. att vara.. att leva!

Men ibland.. ibland känner jag bara att jag vill pausa.
Bara trycka på en knapp så att allt och alla står stilla i några sekunder.

Eller göra som Legolas och ta tag i en häst och hoppa upp på den medan den springer..
Eller lära känna Aragorn..

Eller lära mig flyga som nalle puh..

Bara leva i en värld som inte är den här..

Man väljer juh sitt liv som man vill ha det.
visst.

man kan inte fly.

men man kan le och man kan acceptera.. det kan man alltid göra.
och man kan förstå och man kan älska..
älska ska man alltid göra..

puss

Jag väntar på besked..

Ibland känns det som att jag bara går runt och väntar på ett cancerbesked.
Det eller någon annan allvarlig diagnos.
Jag vet inte varför.

Eller..
Imorse när jag gick till jobbet hade jag en kvart över och gick en ny väg..
Jag gick upp på en kulle och genom en skog.
Jag gick där med musik i öronen och tänkte; vad tråkigt det skulle vara om någon rånade och våldtog mig nu.

Lite så känner jag inför min stundande allvarliga sjukdom också.. det kommer nog bli jobbigt.
Men det är inget jag är rädd för.

Något jag dock är rädd för.. är människor som verkligen brinner för något.
eller rädd och rädd.. kan jag beskriva det jag känner så?
jag vet inte..

Varför vill man egentligen dela sina tankar och känslor med andra?

för att vi är ett flockdjur.. behöver bekräftelse.. för vi vill tillhöra flocken..

Än det ena än det andra..

eller..?
Det jag ville skriva var att jag vill ha kakan och äta upp den.
Men jag vet faktsikt inte om det stämmer.

På väg hem ikväll efter jobbet, sitter på bussen och känner att snart är jag hemma.
Ser mig själv gå upp för lilla trappan, knata in och njuta av kvällen i min ensamhet.
Skönt..

Så känner jag.. jag vill ha lugn, jag vill ha natur och jag vill ha tusentals bra böcker att läsa.
Å andra sidan känner jag att jag vill ha folk, jag vill ha fart, jag vill ha.. eller?
Det här är juh for tusan förbjudet att skriva.

Vill man ha lugn och ro när man är 21 år? (snart 22, 18 juLi, önskar mig en bärbar dator och en ny jordglob)

Jag vill göra allt jag gör och jag älskar människorna i mitt liv.
Jag uppskattar att umgås med folk, göra härliga saker, resa.. allt det där.. missuppfatta mig inte för all del.

Men.. jag vet inte.

Jag vill inte ha dåligt samvete för att jag tycker om att vara ensam.
Eller ensam behöver jag inte vara, men.. lugn.

Varför är det så?
varför ska det vara så himla fel att bara sitta still och ta det lugnt?

Jag vet inte..
Allt kretsar kring hur mycket man gör, vad man gör och varför man gör det.
Man ska sträva, man ska vilja och gud förbjude om man skulle vilja sätta sig på en sten i skogen och bara lyssna på tystnaden.
Herregud vad är det för fel på en människa som väljer att inte göra nånting?
En sån person måste juh vara ensam, eller deprimerad, eller åtminstone haft en dålig barndom..?

Jag vet inte..
fortfarande..

jag vet att jag inte skulle vilja byta ut mitt liv mot nånting..
men det finns vissa saker som stör mig..

Det lilla..

Det är de små sakerna som gör det.. Nästan alltid.
Jag kan räkna upp tusen.
men det gör jag inte.. det förstörs kanske då.
De ord man inte skriver kan inte suddas ut.. Så är det väl?
Jag sitter och känner hur dagen börjar.
Natten tar slut och morgonen rullar in.
Jag tittar ut genom fönstret på andra sidan vardagsrummet, men det är suddigt.
När jag vänder mig om ser jag solen gå upp någonstans långt borta mellan hustaken.
För någon helg sen när vi var på väg hem, natten började bli morgon, och solen lös.
Ni vet det där gulorangea morgonljuset.
Ni vet när man vaknar i ett fuktigt tält och sticker ut huvudet genom dragkedjeöppningen.
Ni vet när man sitter på bryggan med benen i sjön och känner sig lite modig för att gäddan kanske kommer och nafsar i tårna.
Ni vet när man känner lukten av skog.. och mossa under fötterna.
Det knöt sig i magen och saknaden bara exploderade.
Det är de känslorna.
När jag sitter här och hör fåglarna kvittra.
Det går inte beskriva.
Men jag vill tro att alla har kännt det.
Och sen den där lilla pussen på pannan.
Eller den hjälpande handen.
Eller den där frågan som man väntat på så himla länge.
Nästan hela livet känns det som.
Hur mår du?
Kanske också de små insikterna..
Vad vill jag ha? vad är viktigt för mig just nu?
Min hjärna börjar snurra på högvarv.
Det är de små sakerna som gör det.. Det där skrattet, eller den hälsningen, eller den känslan.
Mest är det nog den känslan.
En smak eller lukt eller färg som väcker ett minne.. vilket som helst.. leta i arkivet.
Ta fram det finaste du har.
Ta fram det och sitt och ha det för dig själv. Bara mys..
Det behövs inte så mycket mer alla gånger.