Snart 10 000..

Nu är vi uppe i 8900 kronor till skolbygget.
Det närmar sig 10 000 kronor och har då nått ett viktigt delmål.
 
Det verkar som att artikeln i Mitt i Söderort haft en god utdelning.
Dels med tanke på att den fått så otroligt fin respons på facebook.
 
Jag kan inte tacka nog för alla fina kommentarer och alla underbara människor som vill hjälpa till.
Det verkar också som att en person som läst artikeln satt in en större summa pengar på Yatimas konto.
Om du läser det här vill jag tacka och säga att du bidrar till ett bättre liv för hundratals barn och långsiktig utveckling.
 
Vi är på god väg att faktiskt kunna bygga en skola och starta en verksamhet med fokus på utbildning och barns rättigheter. Med  10 000 kan vi rensa marken och förbereda platsen där skolan ska stå. Med ytterligare 5000 kan vi börja köpa in material som cement och tegel för grunden till skolan. Och så vidare. Vi räknar inte med att få in alla pengar idag, men målet är 100 000, vilket är det som behövs för att förskolan ska stå klar.
 
Om du som läser bryr dig om frågorna och kan avara en slant till ändamålet, gör det! :)
En liten slant för dig kan betyda en stor förändring för någon annan.
 
Jambo!
Ezekia äter "oji" - välling.

Funderat klart nu..

Har tänkt på det här hela dagen nu.
Kommenatren på min blogg.
Vänt ut och in på den tusentals gånger i mitt huvud.
 
Om någon har något ouppklarat med mig får den personen gärna höra av sig så att vi kan prata igenom det som vuxna människor.
 
Jag kan inte göra mycket genom en anonym kommentar.
 
Nu återgår jag till att skriva om det jag skriver om och i framtiden kommer jag inte bemöta sådana här kommentarer på bloggen utan personligen.
 
 
 

Medlemsutskicket fortsättning..

Äntligen färdig!
Idag fick jag den nya adresstämpeln och har nu lagt den sista touchen på medlemsutskicken.
Imorgon skickar jag dem och i början av nästa vecka kommer du som medlem i Yatima Heart to heart få ett spännande brev i brevlådan.
 
Här kommer en beskrivning av alla nya styrelsemedlemmar som också följer med i utskicket.
God läsning!
 
 
Jag heter Fredrik Östling och är kassör i föreningen. Jag har en naturvetarbakgrund och är intresserad av utvecklingsfrågor.
Av en slump kom jag i kontakt med Ewout och Inga-Lill när de sökte volontärer till sitt daghemsprojekt i byn Matanana. Under två månader hösten 2004 bodde jag och en bekant i byn i samband med att det första daghemmet invigdes. Vi deltog i olika aktiviteter med barnen och lärde känna dem trots att vi saknade ett gemensamt språk. Min förhoppning är att den Svenska föreningen även i framtiden kan bidra till att göra livet bättre för människorna och framför allt barnen i de berörda byarna.
 

Jag heter Joakim Oxborg och åkte till Tanzania, Matanana genom volontärresor i Januari 2012 för att stanna i 11 veckor. Under min tid på Moyo kwa moyo byggde jag på barnhemmet i Matanana, umgicks med barnen och lärde mig älska den Afrikanska kulturen.
Jag hittade även under de sista veckorna i Tanzania ett hjärteprojekt i att renovera ett hus för en tjej som är beroende av cementgolv och helt tak. Den tacksamheten jag mötte i dessa människor är den bästa lön jag fått. Nu vill jag åka tillbaka och fortsätta jobba hårt för Moyo kwa moyo.

Jag heter Linnéa Öman, Ny ordförande i Yatima, och åkte för första gången till Matanana hösten 2009. Då målade jag mycket med daghemsbarnen för att kunna ställa ut teckningar i Sverige, för inspiration, information och insamling.
I Februari 2012 åkte jag tillbaka i 6 veckor för att jobba med skolbarnen på Primaryschool i Matanana och ta reda på deras drömmar i livet. Resultatet blev, förutom nytt utställningsmaterial, en brinnande önskan om att starta en ny skola. Nu åker jag tillbaka i Oktober 2012 för att försöka nå min dröm, att skapa hållbar utveckling tillsammans med Moyo kwa moyo.

Jag heter Catharina Lind. Jag åkte för första gången till Matanana 2008 och har suttit med i styrelsen för Yatima heart to heart sedan dess. I vintras var jag där för tredje gången. Första gången jag var där hittade vi Witness som nu bor på Moyo kwa moyo, det är en av de starkaste upplevelser jag varit med om. Att hålla en aids-sjuk kvinnas hand och ta emot hennes undernärda barn är en sak i verkligheten och en sak att se på TV. Har man varit med om något liknande vet man att dessa känslor lever kvar och växer till ett engagemang som man inte kan släppa i första taget. Mitt hjärta kommer alltid slå för barnen i Tanzania.

Jag heter Jessica Klinte och åkte för första gången till Matanana hösten 2010 i 3 månader. När jag kom hem efter den resan startade jag och Sanna en insamling för att kunna färdigställa barnhemmet i Bumilayinga. Vi jobbade hårt för detta och återvände hösten 2011. Vi var där i ca 7 månader och nådde vårt mål. Huset är nu färdigbyggt och barnen ska inom kort flytta in. Nu är jag tillbaka i Tanzania för tredje gången. Matanana är mitt andra hem och ser det som en enorm tillgång för föreningen att ha en person på plats med långsiktigt engagemang.

Jag heter Sanna Arvidsson och åkte tillsammans med Jessica till Tanzania hösten 2010 i 3 månader. Det var en otrolig upplevelse och när jag kom hem ville jag bara återvända. Vi funderade på ett långsiktigt projekt och bestämde oss för att färdigställa huset i Bumilayinga. Nu vill jag engagera mig i bygget av den nya skolan eftersom jag ser ett stort behov av bättre utbildning och mer struktur. Jag hoppas på att få igång en ordentlig förskoleverksamhet i vinter och därifrån kunna bygga vidare på Moyo kwa moyo tillsammans med medlemmar från Yatima Heart to heart.

All lycka från nya styrelsen i Yatima heart to heart. Vi hoppas att den här nystarten ska innebära nytt engagemang och nya möjligheter att rädda fler barn i Tanzania. Bidra på PG 631982-6, märk pengarna med ”skola” om du vill att de ska gå till bygget av den nya skolan.

Jag drömmer därför finns jag..

Tusen tack för all fin respons på artikeln i mitt i söderort Farsta!
Det värmer ända in i själen.
Jag hoppas att fler inspireras att följa sina drömmar i livet och ser att även det omöjliga är möjligt ibland.
Kan jag så kan ta mig tusan du också.
 
Det är en av grunderna till "drömprojektet".
När man målar upp sina drömmar kan man i mindre skala se att alla kan nå sina drömmar, om än med olika medel och olika resultat.
Ibland blir det inte som man tänkte sig från början, ibland ändrar man sig halvvägs och målar något annat.
Ibland blir allting fel, man knycklar ihop pappret, och börjar om på nytt.
Ibland inser man att det inte går att måla det man vill, då får man måla något annat.
 
Alla har olika drömmar och olika förutsättningar för att nå sina drömmar.
Vissa drömmar är omöjliga att uppfylla.
Vissa drömmar förblir just drömmar, och då får man acceptera det. Acceptera det och istället lära sig se vad man har.
 
Och ibland blir man arg och frustrerad och ledsen och galen, och allt är det känslor som är en del av livet.
 
När jag jobbar med barn kan jag se hur kreativa de är i deras sätt att måla drömmar.
 
En flicka vill ha lugn, tystnad. Hon målade vatten och en strand.
För hur målar man lugn och tystnad?
Och hur får man lugn och tystnad om det är det man önskar?
Det kanske man inte får.
Men kanske.. kanske hjälper det att uttrycka sin känsla, sin dröm, sin önskan.
 
Kanske kommer pojken som önskar sig fred på jorden aldrig få uppleva fred på jorden.
Men är inte det viktigaste att den här pojken i ung ålder hittat sin önskan om fred på jorden och kan leva efter detta i fortsättningen?
 
Fred på jorden kan man inte uppnå över en natt.
Men vi kan alla behandla varandra väl.
Vi kan dela ut leenden och vi kan ge människor en andra chans.
 
Vi kan tillsammans lära oss livets svåra gåta, att älska glömma och förlåta.
 
 
 

En bit av kakan, av livet..

För något år sedan skrev jag ett blogginlägg om hur lite saker jag hade varje gång jag flyttade.
böcker, kläder och lite sentimentala presenter.. ungefär så.
Innehållet är fortfarande ganska likt, men mängden mycket större.
Dessutom har jag nu möbler.
Köksutrustning, växter, återigen massa böcker.
 
Jag har byggt upp ett hem.
Sköndal har blivit en trygg punkt.
 
Jag hälsar glatt på människor jag möter varje dag.
Jag handlar i min lilla butik och går hem till min lilla lägenhet.. går hem.
 
Det här är inte längre bara en plats att bo, sova på och ha mina få saker, jag har byggt upp det till ett hushåll, ett hem.
 
Det känns väldigt vemodigt att lämna Sköndal.
Det känns vemodigt att lämna allt.
 
Jag har fått frågan "hur känns det?" mer än någonsin dessa senaste veckor.
Jag vet inte vad jag ska svara längre.
Jag känner en massa saker.
 
Men igår när jag kom hem efter jobbet och började packa och sortera kände jag ändå att jag är klar.
Hur jobbigt, tråkigt och vemodigt det än känns så känner jag mig också klar.
 
Jag kommer antagligen komma tillbaka hit, hoppa in och jobba på mina jobb, vandra runt i naturreservatet i Sköndal, bada i min sjö, träffa mina vänner.
Men det här är ett kapitel i mitt liv som snart tar slut.
 
Så är det.
Kapitel tar slut och nya tar vid.
Man vänder blad, som kungen säger.
Man vänder blad och går vidare.
Ser framåt och fortsätter.
 
Och huvudsaken är att man.. jag vet inte vad huvudsaken är. kanske att man är lycklig. eller att man trivs. eller att man rår om sina nära och kära.
Huvudsaken är nog olika för alla människor.
Vore det inte konstigt om alla människor hade samma huvudsak, samma mål i livet, samma trivselplats eller samma hjärtevän.
Jag röstar på att vi delar upp det istället.
Alla får vi en bit av kakan.
 
Kakan som är världen, som är livet, som är vi..
 
 

Medlemsutskick..

Jag har suttit och bråkat med skrivaren halva dagen och behöver nu nya bläckpatroner för att kunna fortsätta.
Här kommer ett smakprov på medlemsutckicket.
 
Hör av dig om du vill bli medlem och stötta oss från och med nystarten för Yatima Heart to heart.
 

 

 

   NYSTART FÖR YATIMA!

 

 

Vi är sex före detta volontärer som den 20 maj i år valdes till ny styrelse, en kort presentation av oss hittar ni längst ned. Våra hjärtan slår hårt för de utsatta barnen i Iringadistriktet, Tanzania och vi skall göra allt vi kan för att fortsätta hjälpa dem. Men vi kan inte göra det själva, utan vi behöver Er hjälp, nu mer än någonsin.

Vi vill tacka den förra styrelsen i Yatima för alla år av hårt arbete. De har byggt upp något som vi nu kan fortsätta bygga vidare på.

Moyo kwa moyo tappade många givare och sponsorer i och med att 90-kontot lades ned i början av detta år. Anledningen till att kontot lades ned var att det inte bedömdes vara varken lönsamt för föreningen eller värt arbetet bakom. Vi vill i och med detta utskick bjuda in alla att tillsammans med den nya styrelsen och med nya krafter bygga vidare på Yatima heart to heart och Moyo kwa moyo.

Vi vill försöka organisera upp medlemskap och ekonomi så att vi lättare kan se var behovet av pengar finns och att varje summa går dit den ska. Vi ska försöka ha en styrelsemedlem på plats i Tanzania så ofta det går, så att detta behov uppfylls.
Vi vill även uppmana alla medlemmar att hjälpa till med det de kan i den mån det går.

 

Vi vill uppdatera er lite om vad som hänt den senaste tiden. Som ni alla säkert vet brann barnhemmet på gården i Matanana ner i April förra året och nu är detta hus snart färdigt. Så i väntan på finansiering av resterande byggnationer kan barnen snart flytta in i huset efter att under drygt ett år ha bott tillsammans i ett rum där de delat på tre sängar.

Barnhemmet i Bumilayinga är äntligen färdigställt tack vare en intensiv slutspurt av Sanna och Jessica. De samlade ihop det sista som behövdes av finansiering, och mer där till, för att sedan åka ned och hjälpa till med bygget och inredningen. Nu återstår bara inflytt av barnen. Tusen tack till alla er som hjälpt till att göra vårt nya barnhem möjligt!

Extra tack till Vishal Ganatra som köpte marken och varit med från början. Stort tack till Lunda Logik AB som bidragit år efter år med pengar och nu kan se ett färdigt resultat.

Det är nu nya saker på gång i Tanzania, behovet av barnhem har minskat då fler och fler överlever AIDS.
Vi jobbar på som vanligt i byarna Matanana, Ulole och Bumilayinga med de befintliga barnhemmen och daghemmen men vi vill i framtiden inrikta oss mer på skolbarnen.
Undervisningen i Tanzania är under all kritik, lärarna är dåligt eller i de flesta fall inte utbildade, dem slår barnen, och många gånger sitter barnen i klassrummet i timmar utan att någon lärare dyker upp. Vi tror att utbildning är vägen till en bättre framtid. Lika mycket i små byar som i stora städer.

Därför är vår plan nu att bygga en förskola och längre fram en Primary school (grundskola) i triangeln av de tre byar där Moyo kwa moyo redan jobbar. Där barnen som redan bor på barnhemmen eller kommer till daghemmen på vardagarna kan börja i skolan och få en bra utbildning.

 

Som ny styrelse hoppas vi ny införa nytt engagemang och nya ideér till en redan etablerad organisation. Och vi är alla överens om att det vi gör, gör vi för barnens bästa.

 
 

Mitt i.. Söderort..

I morse när jag var på väg till jobbet ringde min telefon.
Det var ett okänt mobilnummer och jag funderade på om jag skulle svara eller inte.
Jag svarade..
Mannen som ringde berättade att han är journalist på lokaltidningen mitt i söderort.
 
Han frågade om jag hade tid att prata och jag svarade att jag börjar jobba om 15 minuter.
"Då tar vi det snabbt" sa han.
"vad..?" undrade jag.
 
Jo, mannen hade hört att jag skulle åka till Tanzania för att bygga en skola.
 
"Kan du berätta lite om det..?"
 
Ja.. eeh.. 2 sekunders tvekan ungefär, sen kom det som ett flytande vatten.
Jag berättade om projektet, resan, syftet och målet.
 
Han tackade så mycket för min tid och undrade om det fanns någon bild att använda till artikeln.
"Jag kan mejla en" tyckte jag.
"Mm.. Har du möjlighet till det? vi går nämligen till press om några timmar."
Nej, tyvärr.
Det är nog enda gången jag känt ett behov av en pekskärmstelefon (ja, jag kallar det fortfarande så).
men han skulle kolla på min blogg och ta en bild därifrån.
 
Vi lade på precis som jag klev av bussen utanför jobbet och jag trallade in med lycka i varje fiber av min kropp.
 
Budskapet kommer spridas och jag hoppas att det leder till att fler drömmar uppfylls.
Jag hoppas att så många så möjligt får så mycket lycka som möjligt, vare sig det kommer ur att man följer sin högsta önskan eller ser och uppskattar det man har idag.
 
Jag önskar er en fortsatt trevlig kväll och en härligt fin helg!
 
 
 
 
 

Sista delen av min resa..

När jag satt och väntade på planet på väg från Tanzania tittade jag igenom bilderna jag tagit under resan.
En trevlig taxichaufför satte sig bredvid mig och vi tittade tillsammans.
Efter en stund frågar han vilket bolag jag flyger med, Turkish airlines svarar jag, och då startade karusellen.
 
Det gick inga flyg med Turkish airlines den natten.
Det gick dygnet efter.
Turkish airlines hade gjort bort sig rejält och "glömt" informera om den flyttade flighten.
 
Medan jag försökte köpa en ny flygbiljett vaskade chauffören fram en tjej i min ålder som skulle hem till Tyskland efter 6 månaders praktik i Sydafrika.
Hon var helt förstörd, jag var uppgiven.
Jag sjönk ihop på bänken och ryckte på axlarna.
"Om du vill dela på ett hotellrum blir det billigare" sa jag.
 
Chauffören var snäll, han skjutsade oss till Jockes hotell, men där var det fullt, så vi körde vidare till ett hotell närmare stan.
Vi bokade ett dubbelrum för en natt, plus senarelagd utcheckning.
 
Min nya Tyska vän var jättetrevlig.. men jag ville hem.
Kunde jag inte få vara i Matanana så ville jag tillbaka till Sverige.
 
Vi var fast i Dar Es Salaam i 24 timmar.
 
Dessa 24 timmar spenderade vi med att sova, prata i telefon med våra respektive, besöka en marknad, träffa vänner.

men framför allt spenderade vi dem med att prata.
På något sätt lärde vi känna varandra under det här dygnet.
Situationen gjorde nog sitt till det snabbt knutna bandet oss emellan, men vi klickade otroligt bra.
 
Runt elva på kvällen dagen efter återvände vi till flygplatsen.
Vi fick besöksbrickor för att kunna gå in till flygbolagens ansvariga och fixa ny biljett.
Det var ett evigt väntande, och vid ett tillfälle somnade vi på golvet i vänthallen.
Jag vaknade av svenska röster och såg 4 brunbrända tjejer nyanlända från Zanzibar.
Jag orkade inte bry mig och sa istället till Janina att jag skulle gå och kolla om Turkish airlines ansvarige kommit in.
 
Det hade han äntligen! en och en halv timme innan flyget skulle gå.
Vi fick våra biljetter ändrade och påbörjade sedan vår resa hem.
 
Till Istanbul följdes vi åt och sedan väntade hon med mig på mitt plan till Sverige.
Vi kramades varmt farväl och skiljdes åt vid min gate.
 
Jag kommer aldrig glömma den här tjejen och det vi genomgick tillsammans.
Vi gjorde de där 24 timmarna till en spännande upplevelse istället för en lång tråkig väntan.
Jag hoppas att vi ses igen.
 
Ja herregud, det känns som igår men samtidigt som en evighet sedan.
Och om en månad är det dags igen..
Ut på nya äventyr, tillbaka till Afrika.
 
 
 
 

Utdrag ur Ewout Van Alphens blogg..

Budgeten och pengahanteringen har lagts upp på så sätt att varje verksamhetsgren måste bära sina egna kostnader.
Daghemsverksamheten finansieras via föreningen Yatima heart to heart. Kostnaden 2500 skr per daghem finansieras av de icke öronmärkta pengar som kommer från er som givare. Tillfällig har vi fått stänga daghemmet i Mtula på grund av kassabrist i föreningen.
Det är kraftfulla diskussioner på gång att en av vara härliga volontarer tillsammans med sitt nätverk ska ta hand om driftskostnader till daghemmet i Mtula. I samband med detta är tanken att den luterska kyrkan i Mtula ska bli ansvarig för verksamheten där.

Restaurangen i Matanana har även den sin egen budget. Kostnadsläget plus att matkvaliteten har höjts har gjort att kostnaden för tillfälliga gäster behöver höjas. Rekommendationen är att den behöver höjas till 10.000 Tsh per dygn. Måltiderna behöver höjas till 10.000 shilling per dag.
Det innebär att kostnaden för mat och övernattning har höjts till 20,000 shilling per dygn. (20.000 Tsh är i svenska pengar knappt 100 skr) 100 skr är alltså minimum avgiften som behöver betalas av alla som utnyttjar dessa resurser.

Vår lilla Sara är en solstråle, men det kan ändå märkas att hon utvecklas sent på grund av den hjärnskada som uppkom när hennes styvmor försökte att dränka henne. Det var då vi blev ombedda att ta hand om detta lilla barn . Hon hade svår rakitis men nu börjar det att synas att den dagliga mineraldosen hjälper att räta upp hennes ben. Fötterna pekar starkt inåt men vi tror oss se en förbättring.

Vi hoppas få igång lekskolan och att skolan ska stå färdig när Sara är i den åldern. Jag har svårt att acceptera att barn som har kommit att betyda så mycket för oss skulle fara illa i den daliga skolan som finns här. Det känns helt oacceptabelt att barnen måste arbeta för lärarna och att de blir slagna samt att deras potential inte blir använd.
 

 
vår lilla solstråle Sara

Skynda långsamt..

I helgen har jag tagit en paus, ett långt djupt andetag tillsammans med min kära vän och fru.
Välbehövligt och underbart.
 
Back on track!
 
Vi har nu 6950 kronor, dvs nästan 7000 kronor till skolbygget.
Det är helt underbart! fortsätt bidra på PG 631982-6.
Det är en månad kvar till jag åker och då startar vi upp det här.
 
Så länge vi inte har pengar nog till att börja resa själva byggnaden kommer vi fokusera på att starta undervsining och förberedelse inför skola med de mindre barnen.
Detta med kreativa inslag och kanske viktigast av allt, fokus på varje individ!
 
Verkligheten ser trots allt ut så att vi behöver pengar.
 
Ibland kan jag känna en otroligt hopplöshet och hjälplöshet, även om jag försöker se det från den ljusa sidan.
Vid några tillfällen har jag till och med sett min dröm smulas sönder framför mina ögon.
 
Men så tänker jag igenom det.. och trots bristen på pengar, kommer jag göra det här.
Väl på plats kommer jag kunna jobba med de här barnen.
Och jag kommer göra allt i min makt för att de ska få den skola de förtjänar.
 
Vi får bara ta det i den takt det kommer.
Skynda långsamt.
 
Man kan undervisa trots åsnor i klassrummet
 
 

Emeli Sande - Lifetime

Dreaming only lasts until you wake up and you find you're not asleep
Silence only sticks around till someone in the room decides to speak
 
And luck runs out and hearts go cold
We're only young until we're old
And summer leaves us wondering where it went
The friends you have can disappear
 
The whole world can change within a year
And money only lasts until it's spent

But you, you last a lifetime
 

 
 

Kompis det går bra nu..

Peppar peppar, men nu rullar det på.
Inte av sig självt förstås, utan tack vare er!
 
Vi ligger nu på 5950 kronor och den person som skänker 50 kronor har puttat upp oss på 6000-kronors strecket.
 
Det är fantastiskt vad vi kan åstadkomma tillsammans.
 
Livet har precis som mycket annat goda och onda sidor.
Det finns otroligt mycket elände i världen.
Men att bara se det negativa kommer inte bidra till något gott.
Se istället till att göra något!
Om det så bara är en klapp på axeln, ett leende eller en liten slant till välgörenhet.
 
Ingen kan göra allt, men alla kan vi göra något mina vänner!
 

Jag drömmer om..

..Fred på jorden.
Och mitt hjärta smälte.
Ja, mitt hjärta har smält om och om igen hela förmiddagen.
 
Det blev inte som jag tänkt mig, men det blir det juh nästan aldrig.
Det blev bättre.
 
Jag träffade en åk 4 och en åk 5 i en bildsal på deras skola.
Jag möttes av ett varmt välkomnande och många olika drömmar.
 
De har sen en tid tillbaka jobbat på temat drömmar, på bilden och på engelskan.
 
De flesta drömmar fanns representerade.
Nattdrömmar, mardrömmar, dagdrömmar och livsdrömmar.
 
Jag berättade först kort om hur jag jobbat med barnen i Tanzania.
Det är inte min starkaste sida, att stå där framme och prata, men det är nödvändigt.
Nödvändigt för att sedan få göra det jag tycker bäst om, att gå runt och prata med barnen medan de målade.
Vissa berättade ingående om deras teckning, andra började prata om annat, men alla fick säga något.
 
Jag insåg hur viktigt det är att prata om drömmar.
Vilket svårt ämne det kan vara, men vad otroligt spännande det är att fundera över.
För alla.
 
Jag ska berätta mer om det här senare.
Just nu behöver jag smälta allt.
Just nu behöver jag hämta andan från den otroligt starka upplevelsen av att höra dessa underbara barn berätta om deras fantastiska drömmar.
 
 
 
 
 
 

Vi hör alla ihop..

..I livets stora cirkel.
 
Jag tänker ofta på det.
Hur vacker världen är, och hur många underbara människor som finns.
 
Att vi alla, trots motgångar, fortsätter kämpa.
För oss själva, för våra nära, kära och för varandra.
 
Jag vill nämna Nannette på "volontär i Nacka" och hoppas att det är okej för henne.
Vi träffades en gång under försommaren och diskuterade drömprojektet och skolbygget.
Hon har hjälpt mig otroligt mycket.
Bidragit med kontakter, marknadsföring och insamling.
 
Hon är en fantastisk kvinna som gör saker för att hon vill, inte för att hon måste.
Jag tror det är nyckeln till framgång, i alla frågor.
 
Gör man något man mår bra av, får man andra att må bra, och så fortsätter det.
Vi gör tillsammans världen till en bättre plats att leva på.
 
5350 kronor är insamlade till skolbygget nu!
Fortsätt bidra och låt oss nu satsa på 10 000 kronor.
 
Gör som Ida Oscarsson och skänk en del av din lön till ett projekt där varenda krona kommer fram.
Ikväll ska hon servera på ett bröllop och sätter in det hon tjänar på Yatima heart to hearts konto.
 
 
Vi får alla dra vårt strå till stacken..
Gör det lätt för dig, gör det med ett leende.
 
 
 
 
 

5 apor..

Första styrelsemedlemmen på plats i Tanzania.
Jessica lämnade Sverige i Söndags och ska nu jobba på där från och med nu.
Om ungefär en månad återförenas vi i Matanana!
Och Sanna följer med =)
Vi åker tillsammans från Arlanda den 15 Oktober.
 
4950 kronor öronmärkta för skolbygget!
Någon som vill lägga 50 kronor och nå första delmålet?
bidra på PG 631982-6.
 
Medlemsutskicket är färdigskrivet och skickas ut till alla medlemmar i slutet av månaden.
Så passa på att bli medlem genom att sätta in hundra kronor på PGkontot och märk med namn och medlem.
 

Drömprojektet..

Anledningen till att jag åkte till Tanzania i Februari var mitt drömprojekt.
Att ta reda på barns drömmar och mål i livet visade sig vara en stor passion hos mig.
Att sedan måla med barnen, uttrycka sig i färg, form och se ett snabbt resultat var bland det roligaste jag gjort.
 
Jag ska nu göra det igen.
 
Om en vecka startar en utställning i Nacka Forums bibliotek med teckningarna från barnen i Tanzania.
Ett rullande bildspel kommer även visas på en stor skärm mitt i biblioteket.
Ett bildspel med bilder från lektionerna vi hade i Matanana.
 
På Måndagen drar vi igång med en workshop för barnen i åk 4-5 från Montessoriskolan Pysslingen.
 
Jag låg och tänkte på det här igår innan jag skulle somna.
Tänkte på hur man ska lägga upp det och kom fram till ett par saker.
 
Jag har en timme med varje klass.
 
Jag tänker att man börjar med att skicka runt en jordglob och säga sitt namn, så som vi startade lektionerna i Tanzania.
Så imorse efter en underbar lång frukost med goda vänner beställde jag en 30 cm uppblåsbar jordglob.
När vi skickat runt jordgloben tar jag den och visar var sverige och tanzania ligger i förhållande till varandra.
 
Sen berättar jag om mitt projekt, min resa och barnen i tanzania.
Att Afrika har varit en dröm för mig sedan jag var i deras ålder och för första gången fick höra om det.
Jag kan berätta hur jag kände när jag fick höra om dessa barn på andra sidan jorden som lever så olika liv jämfört med oss.
 
Jag vill förklara att skolan inte är en självklarhet för alla.
Att lära sig skriva, läsa, måla, idrotta,och på det ha en fritid med vänner och aktiviteter inte är alla förunnat.
Och framför allt att alla drömmar,stora som små, är betydelsefulla och värda att hålla fast vid, att tro på.
 
Efter att vi pratat om detta i ca 15 minuter får barnen måla.
Måla upp sina drömmar så att de får ett bevis på att alla kan skapa drömmar, om än med olika medel och olika resultat.
 
Den här Montessoriskolan vill sedan ha ett samarbete med barnen i Tanzania, skriva brev barn emellan, kanske skicka bilder, utbyta erfarenheter.
Ååh.. det är så spännande.
 
Det är så roligt.
 
Och det är därför jag gör det här.
Trots all nervositet, tvivel, alla problem och alla virvlande ont-i-magen-tankar, finns det en mening med detta.
Det gör mig lycklig.
 
Och jag hoppas verkligen att jag kan sprida den lyckan.
Sprida budskapet om att göra det man vill, att följa sina drömmar och att tro på sig själv.