Nu bär det av..

I Onsdags fick jag skjuts direkt till min fru Linda efter jobbet.
Där väntade min resväska och min födelsedagspresent i efterskott.
 
Jag öppnade paketet som låg på bordet och blev alldeles till mig över det perfekta porträtt som låg framför mig.
Det är sjukt att man kan bli så glad över en bild av sig själv, men den var så fantastiskt bra gjord och det syntes att den tecknats med hjärtat på pennan.
 
Efter 5 minuters "herregud" och "tack så mycket" och tårar i ögonen tror jag att det är över.
men då säger min kära att det inte är klart än, att jag ska vända på tavlan.
Jag vänder på den och min blick möts av "4000 kronor till skolan i Tanzania".
Undertecknat nära och kära till Linda.
 
Jag bröt ihop.
Jag satte händerna för ansiktet och grät och skrattade och hela kroppen började skaka medan jag försökte hämta andan och bestämma mig för vad jag skulle göra av mig själv.
 
Jag kan inte uttrycka min tacksamhet i ord.
men jag vill att ni som bidragit till den här presenten, om det så är med peppande ord till min fru, förväntansfulla blickar eller en slant i skolkassan så vill jag tacka er.
 
Jag kommer tillsammans med mina medarbetare i Tanzania se till så att varenda krona går direkt till bygget av vår grundskola.
 
I natt åker jag och Jessica till Landvetter och imorgon eftermiddag landar vi i Dar es salaam.
Från och med nu kommer vi kunna uppdatera er med bilder från hur bygget fortgår och ni når mig lättast via facebook för frågor, förslag eller bara ett gott ord.
 
Tack ni fina människor som gett mig den bästa start jag kunnat få på min fjärde resa till Tanzania.
 
Nu ska jag och Jessica förbereda det sista inför avfärden, klämma in den sista packningen, träna på bortförklaringar för övervikt på bagaget och skicka de sista viktiga papper till våra underbara medarbetare.
 
 
 
Byebye Birdie
 
 
 
 

Släkten i mitt hjärta..

Tack till moster Anki som virkat och skänkt dessa mössor, mjukisdjur och annat smått o gott.
 
Tack mormor som tog emot paketet med alla dessa saker.
 
Tack morbror Mats som åkte med paketet till min pappa.
 
Tack pappa som lämnade paketet hos min syster Malin och hennes man Tage
 
Tack Tage som åkte med paketet till mamma
 
Tack Mamma för att du kom till Stockholm och gav mig paketet.
 
Paketet som innehöll över 30 handgjorda babymössor, 5 olika mjukisdjur, 2 par barntjocksockar, sudd och annat välbehövligt till barnen i Tanzania.
 
De här sakerna ska sedan följa med mig om en vecka när jag åker till Tanzania.
De ska gå till barn som lever på en plats är inga yttre skyddsnät finns.
Ingen mammaledighet, inga barnbidrag och ingen semesterersättning.
 
Ett samhälle där den enda trygghet du har är familjen, det för människor närmare varandra. men familjemedlemmar dör sedan i alldeles för ung ålder och lämnar efter sig tomhet och sorg i trasiga familjer.
Sakerna ska gå till föräldrarlösa barn i ett av världens mest aidsdrabbade områden.
 
Tack min familj och min släkt för att ni hjälper mig, ni är mitt skyddsnät.
 
 
 
 
 
 
 

Frihet..

Jag såg ett program idag.. eller egentligen två.
Jag berättar först om det andra.
Det handlade om flyttfåglarnas väg genom Amerikat.
Det var helt otroligt. 
Bilder på fåglar som flög, valar som dök, delfiner som hoppade.
Och jag tänkte, vilken frihet.
 
Sen tänkte jag en hel massa andra tankar också, till exempel vad naturen är vacker, vad otroligt det är att allt hänger ihop och att alla samarbetar. 
 
Men det var inte det som detta handlade om.
Det handlar om frihet..
 
Programmet jag såg innan detta handlade om månggifte.
Det handlade om en man med tre fruar.
Tre fruar som störde sig på varandra, var avundsjuka, kämpade under samma tak om samma man.
Dag ut och dag in.
 
hans senaste fru kunde inte få barn, så hans första fru "gav" sitt nyfödda barn till henne.
 
Den här senaste frun pratade en dag med mannen om att hon inte kunde få barn.
Och att han hade två andra fruar.
Hon ångrade det val hon en gång gjort.
Ett val som hon antagligen från början baserat på att få det bättre än vad hon hade det innan hon gifte sig.
 
Han svarade hennes funderingar och hennes ånger med att "du kan gifta om dig när jag dör."
 
Det fick mig att tänka på Tanzania.
 
En dag när jag satt hemma på innergården kom två barn och lekte med mig. Den ena känner jag väl, Luka, den yngste i en stor familj, en varg i fårakläder, jag älskar honom, oftast.
han hade med sig en vän och jag frågade "mama" vem det var.
En granne som bor hos sin mormor.
Oj, sa jag, föräldrarlös? 
ja, svarade hon.
Är mamman död?
ja
Är pappan död?
nej, han bor där borta i byn med sin nya familj.
 
what!?
vänta här..
mamman dör, mormorn tar hand om barnet, och mannen går och gifter om sig.
ja, svarade "mama" som den mest självklara sak i hela världen.
 
I "En kungens man" lyder en strof "Herrarna blir hjältar, men folket det blir dömt."
Männen kan göra lite som de vill och kvinnorna och barnen får gott rätta sig efter deras val och vilja.
 
jag är så fri.
jag är fri som en fågel.
Som en delfin, som en val.
 
Jag kan ta egna beslut, genomföra dessa, jag är frisk och ung och jag har hela livet framför mig.
Jag är född och uppvuxen i en kultur och i en familj där jag, trots att jag är kvinna, har rätt att bestämma över mitt eget liv.
 
Lägg en tanke på detta.
Förstå bara att livet ser annorlunda ut på olika platser i världen.
Nöj dig inte bara för att nöja dig, men se ett värde i det du har.
Jag är otroligt tacksam över det jag fått här i livet och jag vill att alla ska ha samma rättigheter.
Jag tänker fortsätta kämpa för att alla ska kunna ha det, och även om jag inte kan göra allt så kan jag göra något. Jag kan kämpa för rättvisa.
Rättvisa som borde vara så självklar.
 
Alla förtjänar rättvisa.
 
I blomrummet i barnhemmet i Bumilayinga har vi skrivit "all lifes have equal value"
för att barnen som växer upp där från första stund ska veta att så är fallet, alltid, överallt, för alla.
 
 
En av alla starka, hårt arbetande kvinnor i byn Matanana.
massa liter vatten på huvudet, ett barn i magen och ett som springer runt benen på henne.
 
 
 
 
 
 

Val vart fjärde år..

För ungefär 4 år sedan tog jag ett beslut, jag skulle åka till Afrika.
Jag bokade min resa och åkte i September.
Det vände upp och ned på mitt liv.
Jag trodde att jag skulle åka dit i tre månader och sedan känna mig klar med det.
men jag kom tillbaka till Sverige och sen åkte jag igen och igen och om ca 2 veckor ännu en gång.
 
Nu har jag tagit ett nytt beslut.
Jag har bestämt mig för att åka till Tanzania, för att sedan komma tillbaka till Sverige och bygga upp något bestående här.
När jag skriver ut det så här låter det väldigt enkelt.
Jag tar ett beslut och sedan lever jag med konsekvenserna.
men känslorna där emellan, de är inte alltid så roliga.
 
Väljer man något så väljer man automatiskt bort något annat.
 
Väljer jag ett liv i Sverige, så väljer jag bort ett liv i Tanzania.
Det är inte många som kan förstå hur svårt det är att hantera, för det är inte många som sett min vardag i Tanzania, mitt liv i den lilla bergsbyn Matanana.
 
När vi fick 100.000 svenska kronor till bygget av skolan var det "mama" som jag bor hos som stod och grät, skrattade och hoppade i mitt sovrum. Sen satte vi oss, hela familjen, vid elden och pratade, på knagglig swahili, om skolan vi skulle hjälpas åt att bygga upp.
När jag var sugen på kakor var det lilla Dau som kappsprang med mig upp till byn för att köpa ett paket kakor. För att sedan komma hem och göra saft av bären i trädet utanför huset tillsammans med "mamas" barnbarn.
När jag dansade på krogen var det mina vänner, killarna som jobbar med skolan, som dansade röven av sig med mig på dansgolvet i Iringa.
När jag haft en dålig dag har det varit min underbara vän Jessica som suttit med mig på innergården i solen och peppat mig, berättat att saker blir lättare och fått mig att brista ut i spontanskratt.
Hon har varit min högra hand i en annorlunda värld.
 
Jag har hållit många barn i min famn.
Barn som kommit från hemska förhållanden med sjukdom, svält och fattigdom. De har varit små och undernärda, men de har varit så fulla med kärlek att det skulle räcka till hela Sverige.
 
Jag har kämpat i regn, lera och mörker för att hitta getter.
Jag har nästan varje söndag tittat på fotbollsmatch i byn och hejat på hemmalaget.
Jag har varit med om en invigning av ett barnhem och i samma veva smugglat ut en hund ur ett fönster i köket.
 
Jag har tagit ett beslut som vänder upp och ned på mitt liv.
 
Och som min kära vän och kollega Jessica skrev till mig, vi kommer bygga den här skolan, det tvivlar jag inte en sekund på, men det är alla de andra sakerna som vi haft som gör så ont att lämna efter sig.
 
Jag ska åka tillbaka till Tanzania nu och jag ska ta vara på varenda sekund av min vistelse där, sedan kommer jag åka tillbaka till Sverige i början av nästa år och starta ett nytt liv här. Det kommer bli en omställning och jag är nervös för vad som komma skall. 
men jag tror på det här.
 
Jag tror på livet.
 
 
 
 
 

Månadsgivare

 
Bli månadsgivare för CCY Tanzania!
 
Hjälp oss föra samhället framåt och göra världen till en bättre plats genom att satsa på barnen, vår framtid.
 
Ge en slant varje månad som oavkortat, utan mellanhänder går till barnens utbildning, skolmaterial, mat och kläder.
 
PG 631982-6
 
Vi behöver varandra
 
 
 
 
 

12556 svenska kronor

Vi har några guldklimpar i vår förening och närhet! En av de är Lise falgard som precis skänkt oss denna otroliga summa med hjälp av hennes konfa-kompisar. Tusen tack och all lycka! CCY överlever tack vare er