CCY - PG 631982-6

Tegelstenar..
Vi bygger skolan i tegel.
Det hade varit roligt att få in andra material i bygget, tex bambu, men det får bli ett senare projekt.
Tegel är hållbart och blir inte angripet av termiter, vilka vi haft problem med tidigare.
Dock kommer fönster och dörrar vara i trä, men det ska vi beställa när jag och Jessica kommer ned till Tanzania i början av September.
Det är därför byggnaderna byggs upp till hälften nu.
 
Här kommer några bilder som vår ansvarsfulle Felisian tagit.
 
Två bilder på primary-byggnaden.
Här kommer förhoppningsvis första klass börja i Januari.
Den är formad som en böjd rektangel med tre klassrum.
 
 
Våra härliga killar, trötta efter tegel-hämtning.
Fr vänster Felisian, Bejram och Jackson
 
 
Mosa, Bejram och Jackson. Saknar er killar!
 
 
Daudi..
 
 
Daudi, eller Dau som han kallas är en av mina bästa vänner i Tanzania.
Han är 8 år och pratar flytande engelska.
 
Han går på en privatskola i grannbyn Kibidula och får därigenom en helt annan utbildning än de barn som går i statlig skola.
 
Han kommer till mig i stort sett varje dag efter skolan.
Äter lunch, försöker lära sig läsa, hjälper till att städa eller sitter i ett hörn och surar för att han inte får en klubba.
 
Hans föräldrar är aldrig hemma när han slutar skolan, inte heller när han går till skolan på morgonen, och oftast inte när han kommer hem på kvällen.
Hans mamma jobbar på moyo kwa moyo under dagarna med att tvätta och städa, när hon slutat där går hon direkt till sin pub där hon säljer bambujuice (matananas hembränt) , öl och soda till byborna. Ibland sover hon i ett litet hus bredvid sin gård där hon tillverkar bambujuicen.
 
Hon är en kärleksfull och härlig kvinna, men hon har en mindre kärleksfull och härlig make.
Pappan i familjen slår sina barn, dricker dagarna i ända och lever på pengarna som mamman tjänar.
 
Det här är en ganska vanlig familjesituation i Matanana.
 
Daudi har, precis som många andra barn, fått växa upp i förtid då han hjälper sin mamma att hålla ställningarna i hemmet.
Men han har barnasinnet kvar, och det försöker vi leva ut varje dag.
Vi tävlar upp till byn för att köpa kakor, sitter i solen på innergården och läser lejonkungen, bråkar om löjliga grejer, blir sams och spelar kort.
 
Håll hårt i barnasinnet.
Glöm inte bort vad underbart det är att leka.
Speciellt nu på sommaren.
 
Och kanske viktigast av allt, glöm inte bort dina vänner, de är bland det viktigaste du har.
oavsett ålder, avstånd eller andra obetydliga hinder.
 
 
 
Underbart och sant..
Har fått se bilder av hur bygget går där nere. 
Det är helt otroligt vad de hunnit mycket.
När vi åkte därifrån i mitten av juni visste jag inte vad jag skulle förvänta mig av arbetarna, vi hade ju bara pratat några gånger med arbetsledaren Mkongwa.
Nu vet jag att de är att lita på och att våra ordinarie arbetskillar verkligen gör ett bra jobb trots att vi inte är på plats.
Har hört ryktas om att de jobbar från soluppgång till solnedgång, därav det fantastiska resultatet.
 
Här hämtas vatten och jobbas det hårt. Har hyrt in några kvinnor som hämtar vatten åt arbetarna.
 
 
Lärarbyggnaden med rektorsrummet närmast och det stora rummet till de andra lärarna på långsidan.
 
 
Dagisbyggnaden har fått väggar!