Dagens outfit..

Jag och Jessica har ibland pratat om att gora en alternativ modeblogg har fran Tanzania.
Lagga upp dagens outfit och dagens lunch etc.
 
Vi har precis fatt var forsta egna volontar, Karoline.
Hon ar underbar!
Hittills har hon bott hemma hos mig och mama, men idag flyttar hon till barnhemmet i Bumilayinga.
Hon ska tillsammans med var andra volontar Sofia, som kommer idag, bland annat lagga upp daghemsverksamheten i Bumilayinga.
 
Karoline papekade efter nagon dag hos oss att vi alltid ater ris eller majsgrot med bonor. Jag har inte reagerat over det innan pa samma satt som jag gjorde da.
Det har blivit vardag att ata exakt samma mat varje dag.
Och jag tycker att det ar gott!
 
Modebloggen kommer nog aldrig bli av, men for att krydda upp denna blogg lagger jag idag ut en bild pa anette 4 ar, som bor pa barnhemmet, med dagens outfit.
 
 
 
 

Utsikten fran barnhemmet..

 

Forsta takplatarna kommer upp..

Jag skrek rakt ut nar jag sag de forsta glansande takplatarna spikas fast pa det lilla huset.
Varje framsteg blir till ett lyckligt bubblande i min kropp.
 
Dagarna spenderar vi nu for det mesta pa barnhemmet i Bumilayinga.
Det ar mycket som ska goras, rutiner att komma in i, barn att lara kanna.

Varje kvall nar jag gar och lagger mig ar jag dodstrott, jag kanner den mjuka doften av babyolja fran mina hander, for vi duschar alla barn varje dag, smorjer in de och tar pa de rena klader.
 
Sen passerar vi skolbygget pa vagen hem och de jobbar pa som aldrig forr.
Alla vill fardigstalla den har skolansa att den kan oppna i januari.
 
Och alla maste vi hjalpas at!
med olika uppgifter och olika medel gor vi det vi kan gora for att driva det har barnhemmet och bygga den har skolan.
 
Mkongwa med medarbetare
 
 
For nagon dag sen sa Rehema, en av kvinnorna som jobbar i Bumilayinga "Linnea och Jessica, ni har en stor familj" det har vi.. och det gar inte beskriva med ord hur det kanns.
 
 

Alla bitar som ska tryckas pa plats..

Så många gånger under tiden i Tanzania som jag har tänkt "just ja, det tänkte jag inte på".
Jag visste ungefär vad jag gav mig in på när jagbestämde  mig för att bygga en skola i Tanzania.
men jag tänkte inte på allt som hör till.
 
Jag tänkte inte på varje järnstång som ska köpas till alla fönster, för det finns ju inget larm på husen här.
Jag tänkte inte på alla tripar sand vi skulle behöva köra med lastbilen.
Jag tänkte inte på varje bräda till innertaket, på spikarna som ska sitta i brädorna, på alla tusentals tusentals tegelstenar som ska plockas upp, slängas på flaket och köras av lastbilen till marken.
Jag tänkte inte på alla personalmöten, löneutbetalningar  och alla förhandlingar om bättre pris.
Jag tänkte inte på att öppna ett bankkonto och processen runt att göra det.
 
Jag tänkte på barnen. Jag såg de framför mig, barnen som springer runt på en skolgård, som får en bra undervisning och uppmuntran istället för slag.
 
Jag såg en dröm, inte vägen dit.
Vi är på god väg,  det är vi, men det känns overkligt att drömmen är så nära.. Jag vill inte snubbla på mållinjen.
Jag vill att det här ska bli verklighet.
 
Jag njuter av processen men längtar efter resultatet.
 
ett lass av grejer som jag inte tänkt på.
 
Järnstängerna var inte jätteroliga att få av lastbilen, klädd i kjol. =)
 

CCY Bracelet pa facebook..

Lise Falgard, vår driftiga styrelsemedlem, tillverkar underbara armband som du kan beställa i olika färger och former. Gå in på CCY Bracelet på facebook för att läsa mer om hur du beställer ett, eller maila lise.falgard@hotmail.com
 
Ett armband kostar 50 kr
 
 

Barnhemmet har oppnat..

Dessa senaste dagar gar inte beskriva med ord.
Barnen flyttade in pa barnhemmet i Mandags.
 
Vi vantade pa de fran kl 9 pa morgonen utanfor byledningens kontor.
De flesta droppade in da, men nagra har kommit senare och ikvall kommer den sista.
 
Forst kom syskonen Anette och Adam, Kasian, Michael, stora tjejen Anetta, sen kom stora Getrida.
Vi gick allihopa tillbaka till barnhemmet i vantan pa de andra.
Borjade dela ut klader till alla sa de far var sin uppsattning.
 
Pa kvallen kom syskonen Getrida och Jimson, lilla Eva var redan dar.
 
I Tisdags Hamtade vi Esta som bott hos sin moster, hon grat nar vi kom, av lattnad, hon har inte haft det latt.
Vi halsa aven pa lilla Nema hos sin mormor, men hon kommer ikvall.
 
I Onsdags kom Dani och vi akte och hamtade de sma tvillingarna, Jaqlin och Destiny pa ett barnhem langre bort. Deras farfar har inte rad att betala manadsavgiften pa det barnhemmet, och eftersom vart ar gratis far de komma dit.
 
Igar morse kom Nema och har redan blivit hemmastadd i det stora huset som ar fyllt med karlek!
 
Jag vet att det har bara ar namn for er.. an sa lange. Men ni skulle varit har, for varje barn ar en underbar unik individ och jag far ont i magen bara jag tanker pa vad de varit med om innan de kom till barnhemmet.
Jag ska skriva ut en beskrivning om varje barn langre fram, nu galler det att landa i allt som hant.
 
Och varje kvall nar vi aker hem fran barnhemmet aker vi forbi skolmarken dar bygget gar framat. Kanslorna infor detta gar inte att beskriva.
 
 
 
 
 
 

Framsteg i bilder..

Vi ar sa nara malet nu!
 
Toaletthalet ar jattestort! ser ni min lilla fot dar i jamforelse.
Tack ni volontarer som hjalpt vara killar att grava det!
 
 
Fonstrena kommer upp!
 
 
Den 8-kantiga byggnaden som ska bli koket ar nastan klar! Bara taket och golvet kvar nu.
 
 
Det gar framat i en valdig fart nu. Vi har lastbilen sen i torsdags och precis nu kom Felisian in pa internetcafet med en lang avbockad lista pa material till skolan som han varit och handlat.
 
Det ar en standig kamp och hela tiden nagot som ska goras, nagot som behovs.
 
Tack och lov har tva underbara tjejer, Elin och Sandra, betalat de sista tegelstenarna som behovs till bygget.
 
Ni som kanner att det har ar ett projekt ni vill stotta, gor det! vi ar beroende av givare och inga pengar kommer in av sig sjalvt. Bidra med en slant och hjalp till att bygga en skola utan aga, dar barnen far utvecklas, tanka fritt och bli Tanzanias utvecklande framtid. Bidra pa vart PG 631982-6 och mark pengarna med skola
 

Barnhemmet öppnas!

Vi har två underbara kvinnor som från och med måndag ska bo och jobba i barnhemmet i Bumilayinga. Rehema och Redenda tar sitt pick och pack till helgen och flyttar in med barnen.
 
För tro det eller ej mina vänner, ÄNTLIGEN öppnar barnhemmet i Bumilayinga!
 
Jag har inte varit med från början, men jag vet vilket otroligt jobb alla gjort med det här huset.
 
Vishal Granata köpte marken tillsammans med Ewout van Alphen och moyo kwa moyo i slutet av 2008, sedan dess har otaliga volontärer och ännu fler afrikanska arbetare engagerat sig i huset.
Sanna Arvidsson och Jessica Klinte har samlat ihop pengar och kämpat med detta barnhem sedan 2010.
Jag gled in i slutet av förra året och hjälpte till med slutspurten.
 
På måndag kl 9.00 kommer byledningen tillsammans med barnen och barnens nuvarande vårdnadshavare till barnhemmet. Barnen överlämnas då till Moyo kwa moyo och kommer på heltid att tas hand om av dessa kvinnor tillsammans med resten av personalen på daghemmet, samt jag och Jessica som nu sköter driften av verksamheten.
 
 
 
 
 

Har tillverkas vara fonster och dorrar..

Idag var vi borta vid workshopen dar fonsterramarna och dorrkarmarna till skolan tillverkas.
Det ar en lang process.
Fran att traden huggs ned till att karmarna sitter fast i cementen pa skolbyggnaderna tar sin tid.
Men vi ar pa god vag!
 
Nu sitter fonster och dorrar pa dagisbyggnaden, nasta steg ar grundskolebyggnaden och lararhuset.
 
Han som gor detta jobb ar bror till varan hantverkare Mkongwa, pa bilden nedan kan ni se att det star "Mkongwa workshop".
Han bor vid foten av ett litet berg som kallas "lilla Kilimanjaro", i utkanten av Matanana.
 
Idag var vi dar och forhandlade priset for alla karmar och fick ned det fran 2800 kr for 46 ramar till 2000 kr.
 
Det kandes haftigt att sta dar och skaka pa huvudet at ett pris och vanta pa ett lagre, samtidigt pratade han om att han har barn med skolavgift som ska betalas.. men a andra sidan ska inte vart pris avgoras av hur mycket pengar han behover, utan hur mkt jobbet ar vart i grunden.
 
Mkongwa workshop
 
 
Mkongwa gor plankor
 
 

Ett steg fram och tio tillbaka..

Jag skriver oftast inte konkret om motgangarna har nere.
Jag visar hellre upp det positiva, framstegen och gladjen i att vara har.

Men tro mig, vissa perioder ar inte roliga.
 
Under de perioderna betyder framsteg mer an nagot annat.
En paminnelse om varfor man ar har.

Igar akte vi till Bumilayinga pa morgonen for att prata med Rehema om nar barnen kan flytta in.
Idag ska hon pa mote med byledningen och i slutet av denna vecka eller nasta vecka kommer barnen vara valkomna till barnhemmet.
 
Det ar otroligt spannande!
men det ar massor att gora.
 
Nar vi akte fran barnhemmet akte vi forbi skolmarken och jag sag att koket ar klart!
Och det sitter fonster pa dagis!
 
Jag skrek rakt ut.. det ar sa sjukt, sa underbart.
Jag far nypa mig i armen ibland.
 
 

Rehema, langst fram, med kvinnor som jobbar pa faltet utanfor barnhemmet.
 
 
Utanfor barnhemmet i Bumilayinga min forsta resa 2009
 
 
 
 
 
 

Hur gar allt ihop..?

Kanns det forvirrande med skolor och barnhem hit och dit ?

Jag ska forsoka forklara lite narmare.
 
CCY star for Caring from childhood to youth.
Den ideella foreningen CCY i Sverige bestar av en underbar styrelse som ideellt kampar med marknadsforing och insamling av pengar, samt medlemsutskick till vara medlemmar och diskussioner kring projekten.
 
CCY i Tanzania star for bygget av grundskolan i byn Matanana.
Egentligen ligger skolmarken i ett omrade som heter Regesea, men det blandar bara ihop allt annu mer.

CCY i Tanzania tar emot pengar fran CCY i Sverige for att bland annat betala ut loner till arbetarna, bensin till bilen, kopa och transportera material till bygget.
 
Nu har Jag och Jessica som privatpersoner gatt in och fatt ansvar over driften och skotseln av barnhemmet i Bumilayinga. Barnhemmet ags dock fortfarande av moyo kwa moyo, den lokala organisationen som jag akte till min forsta och andra resa. Min tredje resa startades skolbygget och vi kom alla overrens om att skolan behover en egen organisation, darav oppnandet av CCY, Caring from childhood to youth.
 
Du stottar oss genom foreningens PG 631982-6
 
Nu borjar strommen krangla och jag blir halvt galen var annan sekund, men jag hoppas att allt blivit lite klarare.
 
 
 
 

Barnhemmet i Bumilayinga oppnas snart..

Fran och med igar, den 1 Oktober 2013 har jag och Jessica ansvaret over Bumilayinga.
Agaren av verksamheten kommer fortfarande vara Moyo kwa moyo.
 
Igar var vi pa barnhemmet och pratade med de anstallda om hur vi ska lagga upp framtiden.
Vi vill dra igang barnhemsverksamheten sa fort som mojligt, vi vill att barnen ska flytta in!
 
Det ar en del att fixa forst.
Vi ska bygga tva barnsangar till de mindre barnen som kommer och Rehema som jobbar pa daghemmet nu ska ga till bylkedningen och bestamma vilka barn som ska flytta in.
 
Pa Mandag ska vi ha mote igen och sa fort som mojligt, forhoppningsvis inom tva veckor kommer dorrarna till barnhemmet oppnas.
 
Det ar ett stort ansvar vi tagit pa oss, men vi kommer dela pa ansvaret pa det viset att Jessica ska ha det storsta ansvaret over Bumilayinga och jag tar min del i skolan.
 
For en stadig grund till driften varje manad kommer vi behova ca 60 manadsgivare som ger 100 kronor i manaden, vill du vara en av de som driver ett barnhem i Tanzania?
Vi har inga mellanhander och varje krona fran vara givare gar oavkortat direkt till verksamheten.
 
daghemsbarnen i Bumilayinga, daghemsverksamheten fortsatter som vanligt!