CCY - PG 631982-6

Köp en takplåt för 100 kr..
Det går framåt i en rasande fart.
Vi har behandlat barnhemmet mot termiter, igen.
Vi börjar snart samla in pengar tillsammans med Destination Compensation.
 
För att inte tala om att våran arbetare Belamys hus snart är färdigbyggt.
Småtjejerna pratar på som aldrig förr och börjar snart fylla 3 år på löpande band.
 
Sen har vi då skolan.
Detta bygge som är så stort, både för samhällets utveckling och i fysisk skala.
 
Ni som inte vet det sen tidigare kan jag ju berätta för att skolan inte bara består av en byggnad.
"Skolan" är en "skolby" med många olika byggnader på en mark som är ca 5,5 hektar.
 
Just nu håller vi på med taken till alla byggnader, ja vi har kommit långt.
Men taket är också bland det dyraste.
 
En takplåt kostar ca 100 kr, 90 kr plus spik, transport och lön kan man säga.
Just nu är vi på grundskolebyggnaden,vår fina halvmåne-formade byggnad med tre klassrum och ett stort förråd. Här nedan ser ni en bild på de färdiga takstolarna.
 
Nu tänker jag så här, alla ni som tror på det här och har en hundring till övers, sätt genast in 100 kr på
PG 631982-6 och märk med tak.
Så får ni snart se det färdiga taket!
 
Takstolarna är uppe! nu behöver vi bara plåt.
 
 
 
 
 
Det här är HELT otroligt..
Igår när jag var på väg från mitt ena jobb till mitt andra läste jag ett mail.
Mailet var från en kvinna som skrev om något hon kallade "Destination Compensation".
 
"Vi utvecklar just nu en tjänst som gör det möjligt för researrangörer och resenärer att bidra till utveckling av resmål genom att donera pengar till olika lokala organisationer på resmålen."
 
Det här lät intressant tänkte jag, och läste vidare.
 
Hon skrev att de tillsammans med resebyrån Kenzan tours och våran lilla organisation CCY vill testa detta under en tvåmånaders period.
Detta innebär att alla som bokar en resa till Tanzania genom Kenzan tours under denna period kan, på ett enkelt sätt, även skänka pengar till oss.
 
Jag mailade henne och skrev att det lät bra och att hon kan ringa mig om hon har några frågor.
Hon ringde och berättade kort vad det handlade om.
Sen slumpade det sig så att vi kunde ses, nu på en gång, på centralen, om 15 minuter?
Jag har brun skinnjacka och långt lockigt hår, jag har rosa kappa och svart ryggsäck, bra då ses vi snart!
 
Så ca 20 minuter senare satt vi på en sushirestaurang på T-centralen och gick igenom hela konceptet.
 
Jag vill börja med att säga wow! vilken otroligt bra idé.
Har man inte lust, tid eller råd att åka på en volontärresa så kan man ändå åka på en resa och bidra till utveckling.
Bokar man en resa för 19900 kronor, så kan man skänka den sista hundringen till ett barnhem, ett kvinnoprojekt eller ett gatubarnscenter i det landet man åker till.
 
Om inte det här är hållbar utveckling så säg.
 
Sedan vill jag bara tacka någon lycklig stjärna för att det här föll på oss.
Att lilla CCY får vara med i detta. Och jag hoppas verkligen att dessa testmånader går bra så att samarbetet kan fortsätta.
 
Kolla in www.desticom.se och www.kenzantours.se för att läsa mer om detta.
 
Tillsammans gör vi världen till en bättre plats.
 
 
 
 
 
 
Två dagar innan öppningen av barnhemmet..
Dagboksutdrag Söndag morgon 13/10-2013
 
Effektiv dag igår. Dickson skrev att han behövde lastbilen, och vi skulle till Mafinga. Jag ringde honom och frågade om vi kunde ta lastbilen dit och sen få skjuts hem, men jag fick slut pengar så det var bara gå upp till byn och köpa påfyllning.
 
Träffade Mama Mariam och Mosa i lärarshopen. Hälsade glatt och köpte det jag skulle. Sen satte jag mig ned utanför shopen och ringde Dickson igen. Ja, vi kunde ta lastbilen till Mafinga och sen få skjuts tillbaka till Matanana.
Jag ringde Jeska och Feli och sa det.
 
Mama Mariam ville att jag skulle följa med till ett ställe där de skulle ha fest och bygga gravar, men jag sa att jag måste gå och gick hem.
Strax efter kom lastbilen. Skumpig väg in till stan.
Kom dit, tog ut pengar, dags för shopping till barnhemmet.
 
Vi lämnade lastbilen i "the hoods" och traskade upp till marknaden. Vi gick från shop till shop, köpte koppar, tallrikar, bestick, madrasser, mat till första kvällen i barnhemmet och en massa annat.
Det var en heldag utan dess like.
 
När vi var klara kom lastbilen, den skulle till Makambako och kunde släppa av oss på vägen i Matanana.
Jag, Jeska och en av lastbilskillarna satt på flaket med alla grejer.
En potta flög av vid Changarawe, killen skrek och viftade till chauffören, vi stannade, och han sprang och hämtade den.

Sen stoppade jag musik i öronen och njöt resten av vägen.
Vi plockade upp en gammal man och åkte vidare.
Det känns ibland som att mitt liv är en film. När jag blickar ut över landskapet, dammet flyger bakom lastbilen och jag ser människorna vid vägkanten.
 
När vi kom hem tog vi in alla grejer till mig, så nu ser det ut som ett förråd här =)
Dau, Noah, Eliah och Lea var här när vi kom, så det blev att umgås med dem hela eftermiddagen. King kom också, jag la om hans stora brännsår på sidan, han skrek som en stucken gris, gubben, Jag kände mig som världens ondaste, men sen sa han till Dau att han tyckte om att ha såret stängt för då gör det inte ont.
 
Vi hade saftkalas med kakor och barnen målade. Det var en mysig eftermiddag, men jag var trött. På kvällen brände vi skräp på fälten, som en majbrasa. Efteråt satt jag med mama och barnen vid elden i köket och pratade om öppningen av barnhemmet imorgon. Det är nervöst och stort och känns så overkligt. Mama är positiv, säger att det här kommer vi klara galant.
 
Imorse kom Feli förbi, han berättade att det är begravning idag. En man hade dött igår på festen där de gjorde gravar.
 
Lastbilskillen, Jeska och alla grejer till Buma på flaket
 
Lilla familjen, Eliah, Mama, Lea och Noah