CCY - PG 631982-6

Do they know it´s christmas?
Igår firade vi fjärde advent med att äta frukostbuffé på stadshotellet.
Det var lugnt, mysigt, underbart gott och fyllt av adventsstämning.
 
Jag känner inte dåligt samvete när jag frossar i en god frukostbuffé, men jag tänker att det hade varit härligt om alla i hela världen kunde få uppleva det tillsammans med mig.
 
Jag hade velat ge barnen på barnhemmet en del av det där uppdukade bordet, precis som jag ville ge dem en del av stranden i Dar es salaam dagen efter jag lämnat dem sist jag åkte.
Är det inte så med sina barn? man vill alltid ge dem en del av det man själv har, kan inte riktigt njuta ordentligt i stunden för man tänker att det här skulle mina barn ha uppskattat att se.
 
Förra julen kände jag att jag tillsammans med de på barnhemmet och givarna fick ge en riktigt god jul till barnen i Buma, men först firade jag och Jessica en svensk jul för oss själva.
 
På julaftons morgon tog jag ett litet julkort och traskade ned till Jessicas hus. Hon hade hängt tyger framför fönstrena för att skapa mysmörker, spelade julmusik på datorn och dukade upp julfrukost. Vi kokade ägg, gjorde kardemumma-pannkakor och värmde mjölk som jag sedan drack med vaniljte och kanel, smakade precis som flytande risgrynsgröt.
 
Det var våran stund, våran jul, som vi är vana från vår kultur att man firar den.
 
Sedan spenderade vi dagen på barnhemmet, en helt vanlig dag eftersom de firar sin jul på juldagen, som ungefär resten av världen gör.
Vi avslutade julafton med en brakmiddag hos Jessica med volontären Sofia som var där för tillfället. Vi åt köttbullar, kyckling, röror, bröd och till efterrätt mjuk pepparkaka och saffranskaka med kryddor från Sverige.
 
Det var en underbar julafton, inte så som den brukar vara, men god nog.
 
Dagen efter var det jul i Tanzania. I princip alla går till kyrkan, sjunger högt och glatt, klär sig fint samt umgås med familj och vänner.
Hemma hos mig stod mama och sa att hon var sen i flera timmar medan hon duschade och julstädade och fejade och planerade kvällen och badade barnbarnen och ringde sin son som skulle cykla en halv dag för att komma några timmar under kvällen.
Det slutade med att mama stannade hemma från kyrkan, hon behövde dagen hemma för att förbereda inför juldagskvällen.
 
Så visst vet de vad julen är i Afrika, åtminstone i Matanana.
 
Julen är gemenskap, julen är kyrklig och julen är lite extra god mat eller en extra lång bön för välfärd. Julen är lugn och ro och kanske en kolsyrad varm dricka på kvällen.
För de som är riktigt fattiga och inte har någonting har fortfarande ingenting på julen, men det kostar inte att sitta uppe lite extra länge och prata, det kostar inte att cykla en halv dag för att komma hem till mamma, det är helt gratis att gå iväg till kyrkan för att umgås med människor, skratta sjunga och dansa.
 
Oftast bjuder någon granne in en annan granne som man vet inte får någon mat. Ingen slänger mat, varken på juldagen eller en helt vanlig tisdag, man äter upp det eller lägger det i ett tidningspapper och skickar iväg lillan för att ge det till någon som inte har något att äta.
 
I år firar jag julen i Sverige för första gången sedan 2011 och jag har verkligen längtat efter att få fira den tillsammans med min familj och ett vitt vinterland. I år får jag äntligen min svenska julafton, och tack vare så många fina julbidrag och julgåvor till barnhemmet får barnen där en helt underbar jul med massa god mat.
Förra året fick barnen inga presenter på jul, men jag lovar det var ingen som ens funderade på att klaga.
 
Julen för dem handlar inte om glitter, presenter och janssons frestelse, den handlar om gemenskap, tro inför framtiden och sånger med ljusa budskap. Inget mer rätt än det andra, vi har bara olika sätt att fira på.
 
 
 
 
Mina svenska hjältar..
Jag såg inte programmet svenska hjältar, men jag kan tänka mig att det än en gång presenterades underbart inspirerande människor som kan vara stora förebilder för oss allihopa.
Jag skulle vilja presentera några av mina svenska hjältar, helt enkelt för att jag tycker de är så värda att uppmärksamma, just för det de är, hjältar.
 
Mormor  - Den här superstarka kvinnan som vi har sådan tur att fortfarande ha i livet. Hon har fött 10 barn och uppfostrat fler än så, samtidigt som hon tagit hand om en hel gård med kor, grisar, får och hästar. Hon har kämpat för att få vatten och tagit reda på sina rättigheter som halvt ensamstående mor med mannen hårt arbetande i skogen. Idag är hon över 90 år, springer fortfarande runt och plockar upp potatisen om sommaren, är ute i skogen och plockar bär på hösten, tar alltid emot varenda själ med ett strålande leende och en stor famn. Hon bjuder alla som kommer förbi på fika, allt ifrån brevbärarn till något av hennes (å herregud orkar inte räkna hur många) barnbarn.
 
Hon gör detta, och har alltid gjort detta för att hon vill, för att det faller henne helt naturligt. För att hon aldrig tänker "nej gud orkar jag verkligen det?" hon bara gör, allt för att hon och alla runt omkring henne ska må bra. 
Jag måste även säga att en senare version av henne är..
 
Svärmor - Hon liknar mormor i mycket. Med sin styrka och sitt tålamod får hon allt att verka så enkelt. De är sådana superkvinnor, inte för att de försöker göra sig till eller för att någon ber dem, utan helt enkelt för att de är sådana, för att de är hjältar.
 
Jessica Klinte - Hon lever sin dröm och går sin egen väg. Jag tänker inte säga att hon offrar sig för de utsatta för det vet jag att hon inte gör. Hon stormtrivs med livet som livrädderska på Tanzanias landsbyggd, inte för all cred hon får utan för att hon vill. Hon går emot strömmen och skapar sin egen lilla å, öppnar upp för andra att kunna prova samma sak och visar för alla hur man kan göra världen lite bättre varje dag.
 
Pappa - Jag och storebror pratade om det här om dagen. Pappa kan allt. Han kan fixa allt, och går det inte fixa då.. ja då fixar han det ändå. Det spelar ingen roll om det är hur alla barn och barnbarn ska få plats på samma ställe, vad alla ska få att äta eller hur man bygger en gunga inomhus (för att hans äldsta dotter bara MÅSTE ha en gunga inomhus vid 25 års ålder.) Han gör allt han kan för att skapa lycka runt omkring sig, dömer sällan eller aldrig och gör detta med ett ständigt lika lugnt leende. Det lugna leendet hävdar han beror på att han aldrig grubblar.. vem vet kanske är det sant.
 
Ulla - Vad ska jag säga om Ulla? En av mina största förebilder som jag är så otroligt glad att jag fått träffa och lära känna. Hon har halva sitt liv bott i Tanzania och jobbat som missionär, haft fullt upp med sin livsuppgift och pratar än idag, på ålderns höst, om hur rikt hennes liv varit trots att hon jobbat i stort sett utan lön nästan hela sitt arbetsliv. Idag bor hon i Sverige på heltid och gör sitt genom att bara gå runt och hjälpa folk. Folk kommer hem till henne och hon hjälper de, hon går ut och hjälper, är i kyrkan och hjälper, och guess what, hon är nog en av de mest nöjda och glada personer jag träffat i hela mitt liv. För att hon fått den fina gåvan att kunna hjälpa allt och alla hela tiden, en hjälte som vilken spindelman eller Pippi Långstrump som helst.
 
Jerry - Jag är mest troligt partisk i den här frågan men han är en av mina hjältar. Han säger aldrig ett ont ord om någon, ser det positiva i allt! (förutom smält smör på tapeten.) Han får en kick av att hjälpa människor, speciellt sin familj. Han har gått igenom både det ena och det andra genom livet vilket har format honom till den ödmjuka, starka och allt igenom goda person han är idag. Han är sig själv rakt igenom i alla lägen vilket gör att han accepterar alla andra precis som de är men även har styrkan att säga ifrån vid orättvisa och ondska. Jag är så otroligt lyckligt lottad som fått en andra chans att leva vid hans sida.
 
Jag skulle kunna hålla på i en evighet men nöjer mig med det här för idag, det kommer fler svenska hjältar från mig. Det finns så otroligt många inspirerande 
 
Jag vill däremot passa på att höja alla er som kämpar i vardagen. Ni som inte har det så lätt i skolan, som hatar att läsa och knappt kan sitta still, men ändå går dit och gör ert bästa.
 
Ni föräldrar som är med era barn, bara är. Det behöver inte betyda att ni är med era barn på något lekland eller konstant är den där "perfekta" föräldern utan att ni helt enkelt ser era barn. Tittar när de ritat en teckning, stryker de över håret i förbifarten eller tar med de till tvättstugan och hjälps åt med tvätten.
 
Ni som hamnat snett och sedan kommit på fötter, tagit er ur ett missbruk eller ett destruktivt förhållande, ni som tar ansvar för ert liv och gör det bästa av det. Ni som inte gett upp, eller kanske faktiskt gett upp men sedan rest er och fortsatt ändå.
 
En stor eloge till alla er människor som bara är er själva och lever det liv ni vill leva, ni är hjältar varje dag!
 
Bjuder på en selfie dagen till ära  :)
 
 
 
Ge någon framtiden..
Vi tar emot beställningar på våra fina gåvokort fram till den 15 December.
 
Du väljer själv valfri summa att skänka till CCY och bidraget går oavkortat till våra verksamheter i Tanzania.
 
Den perfekta julklappen till vem som helst.
Hjälp oss hjälpa för en bättre värld och en bättre framtid!
 
Beställ genom att maila info@ccytanzania.com med din beställning så kommer kortet hem till dig i dagarna.
Korten kan skräddarsys efter dina önskemål.