Att umgås utan tv..

Jag älskar Tanzania, det har nog ingen människa missat.
Jag vill i det här inlägget ta upp en av de största anledningarna till att jag faktiskt älskar det här landet så otroligt mycket.
 
Människor umgås med varandra.
 
Helt naturligt blir varje dag, året runt, som en lång sommarfestival i ett litet svenskt samhälle.
Ni vet, alla hälsar på alla, de flesta är glada, eller så bråkar någon, men det gör inget för man kan alltid förlåta när solen är framme.
En hjälpande hand sträcks ut av en främling och den främling som i sin tur behöver hjälpen. tar handen.
 
Få vill stanna inomhus, de flesta går ut, inte alltid för att göra något, utan ofta för att bara vara.
Man sjunger och dansar offentligt, inga konstigheter.
Barnen springer fritt och leker med det som råkar finnas framför dem.
 
Går man in i ett av de små lerhusen i Matanana finner man inte många ting.
Nödvändigheter, tallrikar, tyger, ibland en säng, mer eller mindre så klart beroende på hur man har det ställt.
Och hade dessa människor fått välja så hade de antagligen inte valt ett liv i fattigdom, men det är inte det som är poängen.
 
Poängen är att de umgås.
De är utomhus, de pratar med varandra, de lagar mat ihop, går på allas begravningar och allas bröllop, de hjälper till på varandras fält och de skrattar tillsammans.
 
På kvällen finns det ingen TV att sätta sig vid, man sätter sig runt elden och man samtalar.
På eftermiddagen, trött efter jobbet, finns inte heller TVn där. Man sätter sig på någons innergård och flätar håret.
På morgonen finns det inte en endaste apparat att äta frukosten framför, man gör tillsammans upp en eld och dricker sitt te medan man sitter framför varandra.
 
Jag vet att alla inte älskar att umgås.
Att många föredrar att inte prata. att vila eller att titta på TV.
Och det är helt upp till var och en vad man gillar, inte gillar,gör och inte gör.
 
Jag säger bara att jag vill umgås med de jag tycker om, älskar och lever nära eller långt ifrån.
Jag vill inte fastna framför TVn, för även om det kommer mycket gott ur den där skärmen så tror inte jag att jag kommer ligga på min dödsbädd och ångra alla timmar jag inte spenderade framför den.
 
Eller så gör jag det, det återstår att se helt enkelt.
 
Men jag känner bara att..länge leve umgänge, samtal och blickar på varandra.
 
Länge leve vår lägenhet utan TV..
 
 
 
 
 

Anetta Kiduko


 
Signerat: Anetta Kiduko 15 år
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skolbygget pausat..

Förra veckan var Mkongwa ur tjänst.
Mkongwa är, för er som inte vet det, chefen över byggteamet som har fått i uppdrag att bygga skolan.
 
Hans pappa har blivit mycket sjuk och vårdas i hemmet.
I Tanzania finns varken pengar eller resurser till att låta människor ligga kvar för länge på sjukhus.
Där är det var man för sig själv, i alla fall vad gäller staten.
Det finns ingen hemtjänst eller servering av mat på sjukhusen.
 
Familjen får ta hand om sina sjuka.
Detta medför istället att hela byarna tar hand om varandra.
Esta som jag skrev om i förra inlägget hade i Sverige hamnat hos socialen och senare antagligen fosterfamilj.
I Tanzania hamnar hon hos grannen.
 
Mkongwas familj får därför turas om att ta hand om den sjuka fadern, då inte heller ålderdomshem kommit till Tanzanias landsbygd.
 
Våra superkillar Enock, Bejram, Musa och Enock jobbade dock på som vanligt, de har en annan anställning. De får månadslön av oss och tanken är att de ska jobba kvar även när skolan startar.
 
Mkongwa och hans team har bara en projektanställning, där vi chefar för Mkongwa och han i sin tur chefar för sitt team.
De gör ett jättebra jobb! Och det är en riktig utmaning. De former och vinklar som jag och Jessica en solig dag målade upp på vår ritning har många av arbetarna aldrig sett. Rundade hörn och åttakantiga, halvöppna byggnader har sällan skådats i trakterna.
 
Vill passa på att slå ett slag för Felisian som nu har huvudansvaret för både barnhemmet och skolbygget. Han ska uppdatera oss svenskar, handla mat till barnen, ta hand om eventuella konflikter, basa över bygget, handla material, hyra lastbil, ja listan kan göras lång. Det blir inte mycket sommarlov för den killen =)
 
Nu i veckan är arbetet på bygget igång igen och här klättrar de omkring i grundskolans takstolar och förbereder för plåten som ska sättas upp i dagarna.