Att umgås utan tv..

Jag älskar Tanzania, det har nog ingen människa missat.
Jag vill i det här inlägget ta upp en av de största anledningarna till att jag faktiskt älskar det här landet så otroligt mycket.
 
Människor umgås med varandra.
 
Helt naturligt blir varje dag, året runt, som en lång sommarfestival i ett litet svenskt samhälle.
Ni vet, alla hälsar på alla, de flesta är glada, eller så bråkar någon, men det gör inget för man kan alltid förlåta när solen är framme.
En hjälpande hand sträcks ut av en främling och den främling som i sin tur behöver hjälpen. tar handen.
 
Få vill stanna inomhus, de flesta går ut, inte alltid för att göra något, utan ofta för att bara vara.
Man sjunger och dansar offentligt, inga konstigheter.
Barnen springer fritt och leker med det som råkar finnas framför dem.
 
Går man in i ett av de små lerhusen i Matanana finner man inte många ting.
Nödvändigheter, tallrikar, tyger, ibland en säng, mer eller mindre så klart beroende på hur man har det ställt.
Och hade dessa människor fått välja så hade de antagligen inte valt ett liv i fattigdom, men det är inte det som är poängen.
 
Poängen är att de umgås.
De är utomhus, de pratar med varandra, de lagar mat ihop, går på allas begravningar och allas bröllop, de hjälper till på varandras fält och de skrattar tillsammans.
 
På kvällen finns det ingen TV att sätta sig vid, man sätter sig runt elden och man samtalar.
På eftermiddagen, trött efter jobbet, finns inte heller TVn där. Man sätter sig på någons innergård och flätar håret.
På morgonen finns det inte en endaste apparat att äta frukosten framför, man gör tillsammans upp en eld och dricker sitt te medan man sitter framför varandra.
 
Jag vet att alla inte älskar att umgås.
Att många föredrar att inte prata. att vila eller att titta på TV.
Och det är helt upp till var och en vad man gillar, inte gillar,gör och inte gör.
 
Jag säger bara att jag vill umgås med de jag tycker om, älskar och lever nära eller långt ifrån.
Jag vill inte fastna framför TVn, för även om det kommer mycket gott ur den där skärmen så tror inte jag att jag kommer ligga på min dödsbädd och ångra alla timmar jag inte spenderade framför den.
 
Eller så gör jag det, det återstår att se helt enkelt.
 
Men jag känner bara att..länge leve umgänge, samtal och blickar på varandra.
 
Länge leve vår lägenhet utan TV..
 
 
 
 
 

Kommentarer :

#1: sonja

Mycket tänkvärt.

skriven
#2: Linnea

Vilken bra beskrivning på något som är svårt att sätta ord på! Jag, nyligen hemkommen från ett halvår i Dar es Salaam, älskar just detta mest av allt med Tanzania och andra afrikanska länder jag varit i, sättet man umgås med varandra istället för att som vi ofta gör hemma, avskärmar oss från varandra. Pamoja!

skriven

Kommentera inlägget här :