Historien om Esta Mbena 12 år..

Estas historia är bara en av de rörande historier som ligger bakom varför just våra barn kommit till oss.
 
Vi öppnade barnhemmet måndagen den 14 oktober.

Kl 9.00 den morgonen satt vi utanför byledningens kontor och väntade in barnen som skulle komma och bo hos oss.
De yngre kom med faster, mormor eller annan anhörig. De äldre kom själva direkt från skolan.
Alla barn kom inte då, av olika anledningar, Esta var en av dem.
 
På tisdagen tyckte Rehema som jobbar på barnhemmet att vi skulle åka och hämta Esta.
Hon följde med och vi tog bilen till det lilla huset inte allför långt ifrån barnhemmet.
 
Väl där förstod vi att familjen inte riktigt ville att hon skulle flytta.
Det kändes tungt att ta någon från sitt hem, men byledningen hade bestämt det av en anledning.
 
Mamman i familjen tog emot oss i köksbyggnaden, där vi satte oss runt elden för att diskutera.
Hennes yngre barn satt med oss och vi pratade om situationen.
När mamman gick ut viskade Rehema att Esta inte behandlas bra, hon kunde inte berätta mer där och då, men hon tyckte att vi skulle försöka få med henne till barnhemmet så fort som möjligt.
 
Efter några om och men packade Esta en liten påse och tog farväl av kvinnan, mannen och de små barnen i den familj hon hittills bott i.
Hon grät, och det kändes tungt att se.
 
Det vi sedan fick veta ändrade allt.
När vi kom fram till barnhemmet fick Esta en låda som alla andra, några utvalda klädesplagg i hennes storlek, tandborste och ett rum där hon fick ställa sina tillhörigheter.
 
Rehema berättade att Estas mamma var psykiskt sjuk.
Ingen vet hur hon blev gravid. Rehema sa att hon gått ut i skogen en dag och att det hänt där, det vet man inte, men en våldtäkt av en okänd man på en okänd plats är mest troligt.
 
När Esta sedan föddes fick hon flytta till den familj där vi precis hämtat henne, en granne till mamman.
Där har hon behandlats mer eller mindre som en slav.
Hon har inte fått äta med familjen och vissa nätter har hon fått sova i skogen.
Hon har fått ta hand om de mindre barnen och jobbat hårt. Ofta har hon inte fått gå till skolan utan tvingats stanna hemma och tex vakta boskap.
 
De tårar hon fällde när vi kom, var tårar av glädje.
Varför hon inte kommit under måndagen var för att familjen inte släppt iväg henne, de ville ju inte tappa sin hjälpreda.
 
Esta är en av de barn som haft det svårast att anpassa sig till det nya livet hos oss.
Man såg redan från första dagen att det var ett hårt skal som lagt sig över den unga flickan.
 
Idag har hon dock smält.
Hennes leende kan krossa hjärtan och hennes ödmjukhet lyser som en sol runt henne.
 
Hon har äntligen fått en familj, en trygghet, en ljus tillvaro och ett hopp om framtiden.
 
 
 
 
 
 
 

Här kommer kungarna av sand..

Det behövs mycket sand till skolbygget.
Det behövs mest för att blanda cement, men även för andra saker, som att täta till sprickor i golvet innan man lägger cementen.
 
Det behövs mycket och det är svårt att få tag i.
Eller, vivet mycket väl exakt var vi ska få tag i det, men vägen dit är en historia i sig.
 
Jag har alltid velat filma när vi åker dit, men det har aldrig blivit av.
Nu har Felisian tagit några bilder därifrån.
 
Man åker ungefär en timme med lastbilen från skolmarken, förbi barnhemsbyn Bumilayinga och svänger av i en korsning. Men man svänger inte in på en väg i en korsning.
Man svänger in på en stig mellan vägarna i korsningen.
Sedan följer ca 20 minuters skumpig väg ut i ingenstans.
 
Framme på plats är det hål överallt, stora hål, små hål, hål mitt i vägen.
I jakten på den perfekta sanden åker folk hit och hämtar på olika ställen, där sanden är som bäst just då.
 
I början gjorde vi det här om nätterna, för att spara tid och därigenom pengar.
När vi hyrde lastbilen första gången och fraktade allt material till skolmarken så jobbade vi nästan dygnet runt för att få ut så mkt som möjligt av den.
 
Väl på plats går sedan alla av från lastbilsflaket, tar var sin spade och hoppar ned i ett sandhål. Chauffören, i de flesta fall Felisian, backar sedan upp lastbilen mot hålet och man börjar kasta upp sanden.
 
Jag har inte varit nere i de där hålen i närheten av lika många gånger som killarna, men de gånger jag gjort det har jag njutit av att hjälpa till,även om jag tagit mångapauser.
Stenhårt jobb, gassande sol och arbetskamrater som sjunger eller rabblar ramsor och skrattar hejdlöst medan svetten rinner.
Livet kan intebli mer levande.
 
Nu hämtar killarna sand med lastbilen.
Sand till cementen som ska blandas till väggarna.
 
De gör ett otroligt jobb varje dag, jag önskar att jag kunde vara där och hjälpa till.
Tack Enock, Belamy, Musa och Felisian!


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Bygget och barnet på flykt..

Vi har nu fått ihop totalt 10.000 svenska kronor till takplåtar!
Jag kan inte tacka er nog för ert engagemang.
 
Vi skickade den första takplåtssumman tillsammans med en summa för övriga inköp förra veckan.
Den summan är nu uttagen och på plats i byn med ansvarige Felisian.
 
Vi har köpt 30 cementpåsar.
Cementen behöver vi nu till toalettgolven, golven till grundskolebyggnaden när taket är lagt och till insidan på väggarna.
Vi har även köpt och kört några lass med sand vilket behövs till att blanda cementen.
Sen har vi så klart köpt plåt!
 
Bilder kommer inom kort.
 
Barnhemmet rullar på som det ska.
Felisian har huvudansvaret för det nu också, så han har fullt upp, och sköter jobbet galant.
 
En av våra killar, Adam, rymde hemifrån för ett tag sedan.
Adam är 9 år. Han och hans lillasyster Anett 4 år var bland de första vi fick veta skulle flytta in vid öppningen.
Deras pappa är död sedan många år tillbaka och deras mamma dog för ganska precis ett år sedan nu.
 
(På senare tid har vi insett att deras familj var en av de som fick en get under "getprojektet" i mars 2013. Då levde ännu mamman, men hon var för sjuk för att ta sig ur sängen, så fastern tog emot geten.)
 
Så i 3,4 månader förra året bodde Anett, Adam och deras tre syskon Noah 11 år, Jalome 13 år och Diana 15 år ensamma i deras föräldrarhem med endast en faster till hjälp ibland.
 
De tre äldre barnen har fått bo kvar hemma, trots att de är på tok för unga för att ta hand om sig själva har byledningen gjort den bedömningen, så vi får stötta de i hemmet istället.
 
Men för ett tag sedan började Adam sova med sin två år äldre bror Noah i skogen.
Det kan inte vara lätt. De träffar varandra på skolan och saknar varandra otroligt mycket. Adam vill hjälpa Noah och Noah vill ha sin yngre bror hemma.
 
Felisian fick ta tag i detta.
Vi visste att de mådde bra och väntade några dagar innan Adam självmant kom hem. Tillsammans med de som jobbar på barnhemmet satte de sig ned och pratade med honom.
Sedan besökte Felisian Noah i hemmet.
 
Syskonen har fått lätta sina hjärtan och nu vet de, förmedlat av Jessica i Sverige, att de alltid får träffa varandra, de behöver inte rymma för att göra det.
 
Anett o Adam första dagen på barnhemmet
 
Charmigaste killen
 
 
 

Har du dagen-efter-ångest? läs då detta..

Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner bibehölls så bestod byn av:

- 57 asiater

- 21 européer

- 14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)

- 8 afrikaner

- 52 var kvinnor

- 48 män

- 70 ickekristna

- 30 kristna

- 89 heterosexuella

- 11 homosexuella

Endast 6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar och de 6 personerna kom från USA.

- 80 hade otillräckliga boendeförhållanden

- 70 var analfabeter

- 50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en dator.

- 1 och bara en har en akademisk examen.

Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet, förståelse, acceptans och utbildning för alla.

Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.

Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på jorden.

Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden. Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask, då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innevånare.

Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för:

1. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa

2. Du har en dator