CCY - PG 631982-6

En vanlig dag i paradiset..
Här kommer ett utkast ur min Tanzania-dagbok. Skrivet Lördag morgon den 12/10-2013. En vanlig dag i mitt liv som heltidsvolontär.
 
Det händer mycket nu. De få lugna stunder är att ta vara på.
Igår började dagen med tvätt och städ. Medan jag tvättade kom veterinären Noah förbi och gav grisarna medicin, sprutor rakt in i pannan. När Noah och hans killar gjort sitt i hagen så stannade han och småpratade lite.
Han sa att det kanske är guds vilja att han ska vara min man och jag ska vara hans hustru och att jag i så fall ska tvätta hans kläder också. Vi skrattade gott och det slutade med att vi bestämde att han ska tvätta min tvätt i fortsättningen.
 
När de gått kom Jeska med bilen. Jag städade klart medan hon åt frukost och sedan åkte vi till Bumilayinga.
Vi förberedde inför Måndagen när barnen flyttar in!
Sorterade kläder, städade, la filtar och kuddar i respektive rum och bäddade.
Anett som är dagbarn i Buma nu stod och tittade på oss med stora ögon och jag frågade om hon ville bo där sen, det ville hon =)
Träffade Maiko som också ska bo där och kastade lite boll med honom =) känns overkligt!
 
Vi åkte från barnhemmet vid lunch, åt ris och bönor i byn hos mama Mariam. Sen förbi shopen för att prata med Salome, hon har inte fått tag i banken. Vi väntar på att skolans föreningskonto ska öppna, men det tar tid.
 
Sen åkte vi hem en sväng, tog med King (En 4-åring från byn) som fick nya kläder och jag la om hans sår, brännskador i hela sidan efter att ha ramlat i elden.
 
Efter det iväg till Mama Sofi för att kolla på tak-gräs, King fick följa med. men precis när vi kom fram ringde Felisian, de behövde pengar till diesel till lastbilen. Så vi fick åka hem en sväng. Jag hoppade ut och gav Feli 100.000. Enok ropade "Kesho napiga viboko" - Imorgon ska jag slå dig. "Kwa nini?" - Varför?, för att ni är sena. Vi skrattade. Så ofta som man får vänta på dem och de väntar två minuter och får nog =) men de skrattade också, no hard feelings.
 
Sedan tillbaka till gräsjakten, på de sämsta vägarna i världen. Kom ihåg, lita aldrig på en afrikan vad gäller tid, avstånd eller vägval.
Vi hittade till slut gräs, men ingen var hemma. Så tanken var att åka tillbaka idag och hämta det med lastbilen men så ringde Dickson (han som äger vår hyr-lastbil) och sa att han behövde lastbilen i helgen.
Kanske får hyra toyon (motorcykel med släp) istället.
Nå väl.. när vi åkte därifrån lämnade vi King till sin Bibi (mormor) och sen hem till kvällen.
 
 
Madelene Ring

Fantastisk tillvaro men mycket logistik men det är väl så när man driver ett projekt;) sedan vet ju hur tid är i Afrika hakuna matata;)!
Kram på dig madde

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress