Uppdatering om livet och längtan..

Här om dagen hade jag ett långt samtal med Jessica som precis kommit ned till Tanzania igen efter julfirande i Sverige.
Det är så härligt att få prata igenom om allting men som hon sa så känns det fel varje gång, vi ska ju inte sitta på var sin sida av luren, vi ska ju sitta bredvid varandra i ett lerhus.
Tack och lov är det snart verklgihet.
 
De viktigaste punkterna vi gick igenom var dessa;
Vår äldste kille på barnhemmet, Dani, flyttade till oss på grund av att hans mamma var svårt sjuk och inte kunde ta hand om alla sina barn, dessutom var det en ohållbart lång väg till och från skolan för honom varje dag. Han har under tiden på barnhemmet besökt sin mamma och sina syskon då och då. Strax innan jul gick hans mamma bort på grund av sin obotbara AIDS. Hon lämnade efter sig ett stort hål av saknad tillsammans med tre barn. Danis yngre syskon Getrida 2 år och Ailess 11 månader som hittills bott kvar hos mamman får nu flytta in hos oss på barnhemmet. Vila i frid Mama Dani.
 
Vi har hittat faddrar till båda tjejerna, två faddrar som delar på Ailess kostnader då dessa är väldigt omfattande eftersom hon fickläggas in på sjukhus pga undernäring och nu förutom blöjor behöver mjölkersättning, näringsrik kost samt mediciner.
 
Älskade barn.
 
Sedan kom ett glädjande besked, möblerna till dagis på skolan är färdiga! Så roligt att höra och se. Nu återstår att ställa ordning allting och bjuda in skolinspektionen så att de kan godkänna skolverksamheten och efter det är det bara att hitta rätt barn för att sedan dra igång. Så overkligt nära nu! Och vår lärare är otroligt taggad inför skolstarten.
 
En annan sak som är klar är uteköket på barnhemmet! Detta kommer vara samlingspunkten för alla dagbarn och skolbarn som kommer till oss på lunch. Verksamheten kommer under dagarna hållas så mycket som möjligt runt denna byggnad då vi vill att barnhemmet ska vara ett hem för barnen som bor där.
 
Vi pratade även om att titta på en ny bil. Den vi har är fin nog men inte riktigt anpassad för den terräng vi möter i byarna. För att spara in på reaparationskostander vill vi nu sälja den bil vi har och investera i en lite mer rejäl, vi måste dock vänta och se vilka möjligheter vi ha rent finansiellt.
 
Sist men inte minst längtar jag nu som en tok efter att åka ned. Vi har bokat biljetter för hela familjen den 27 mars, då kommer Alice få träffa alla sina syskon på barnhemmet och sin afrikanska del av familjen. Vi har börjat förbereda allt inför resan, det är lite mer att fixa och tänka på med en liten prutt med på resan. Tur att hon är så lugn och snäll, det gör allt så mycket lättare.
 
Uteköket
 
Ett av borden till dagis
 
Lilla Ailess