Saknad

När vi klev in i vår lägenhet när vi kom tillbaka från Tanzania kändes allt jättekonstigt.
Det kändes lite för rent och lite för rakt. 
Allt går i linje och allt ligger rätt.
Även i det stökigaste rummet eller den smutsigaste miljön känns det ändå både rent och städat.
 
Jag kan fortfarande, efter några veckor i Sverige, gå omkring och förundras över hur alla hus står med jämna mellanrum på sidan av vägen, som i sin tur är alldeles slät överallt.
 
Jag börjar vänja mig vid det, och jag börjar ha ätit allt jag varit sugen på det senaste halvåret. 
Jag börjar landa, och jag börjar längta tillbaka.
Jag saknar dammet, riset och de guppiga vägarna.
Jag saknar barnen.
 
Det är många som undrar hur man kan trivas i något så främmande. Jag kan inte svara direkt på det.
Hur kan något så annorlunda kännas så hemma? Och hur anpassar man sig till en ny kultur?
 
Nu mer än någonsin känner jag ett behov av att förklara hur det är att vara invandrare i ett annat land. Hur det är att tycka att rätt är fel när ingen annan tycker det. 
Jag ska nog skriva några rader om det, men inte nu. 
Nu vaknade min lilla odåga och då är det inte mycket tid över till annat :) full fräs innebär full fokus.
 
 
Alice är ett med byabarnen i Matanana.
Det ska bli så roligt att återvända när hon kan delta ännu mer i livet där nere.

Kommentarer :

#1: Anonym

QUERO FOTO

skriven

Kommentera inlägget här :