Vad ska jag packa när jag flyr?

Igår kväll satt jag och såg ett program om flyktingar och flyktingpolitik.
Jag såg bilderna på alla människor som med barn gått långa sträckor, människor som ramlat ur båtar och blivit av med sin packning, människor som flytt från allt de älskar och vet om till något helt okänt och osäkert.
 
Fantasin började flöda, vad skulle jag ta med mig? hur mycket skulle jag vara beredd att betala för att rädd mig själv och min familj? skulle jag stanna kvar och kämpa för mitt land? Skulle jag åka gummibåt eller eka? Vad skulle jag ha på mig?
vad tar man liksom på sig när man flyr sitt land?
 
Tar man sina mest tåliga kläder eller klär man sig lager på lager i sina tunnaste kläder? har man ett ombyte i väskan?
När man går ut ur sitt hem för sista gången med sina barn och ger sig ut på en ödesdiger resa mot en oviss framtid. Vad har man för byxor då? 
 
Jag frågade precis Jerry vad han tänkte om detta och han skulle just svara något, antagligen att han skulle ta sina beigea byxor med många fickor i tåligt material.
Men jag hann inte höra svaret då Alice ropade från sovrummet. Hon vaknade till och i vanliga fall brukar jag bara klappa henne i rumpan tills hon somnar om, men igår tog jag upp henne.
Jag la mig ned i sängen med henne i famnen och kramade henne hårt. Hon somnade om direkt.
Hon somnade om i sin mammas trygga famn, i sitt trygga hem, inte världens största, bästa eller finaste hem, men dock sitt eget trygga hem.
 
Jag funderade vad jag skulle packa åt Alice om vi skulle fly från vårt hem. 
Jag såg framför mig mannen som svarade på frågan om han inte ville stanna kvar och kämpa i Syrien. Jag kämpade och jobbade humanistiskt i 4 år, jag hade kunnat fortsätta att kämpa, men inte mina barn.
 
Skulle jag packa boken om hennes första år? Bilderna på USB som jag har från hennes första tid? Hur skulle jag klä henne?
Om båten vi sedan skulle sitta i skulle välta, skulle jag då sakna alla saker eller skulle jag bara vara glad att vi överlevde?
 
Skulle jag när jag flytt vara nöjd när jag kom fram till ett nytt land eller skulle jag känna hopplöshet inför framtiden? Och vad skulle jag känna om jag hörde att det landet jag kommit till inte har några möjligheter att ta emot mig och min familj för att alla flyktingbostäder brunnit upp?
 
Jag vet inte. Jag vet inte vad jag skulle packa och jag vet inte vad jag skulle känna.
Framför allt vet jag inte vad man tänker när man bränner ned flyktingläger.
Jag vet inte hur man tänker när man är främlingsfientlig heller, kanske gör det mig främlingsfientlig. För fientlig är jag, mot främmande människor med främlingsfientliga åsikter. Så jag är nog inte så mycket bättre än alla andra.
 
Samtidigt förstår jag ju mannen på Cos som anser att hundratals flyktingar utanför sin restaurang inte är så bra för buisnissen.
 
Ja, jag vet inte, jag sitter fortfarande här och vet inte vad jag ska packa. 
 
 

Kommentera inlägget här :