CCY - PG 631982-6

Do they know it´s christmas?
Jag vill återge ett gammalt inlägg som jag skrivit om julen i Tanzania, nu när den närmar sig. Det handlar om julen 2013, då jag bodde i ett litet lerhus med halmtak, tillsammans med den kvinna jag kallar Mama. Idag har vi byggt ett tegelhus, bara ett stenkast från Mama, dit återvänder vi snart, till vårt andra hem.
 
 
 
I princip alla går till kyrkan, sjunger högt och glatt, klär sig fint samt umgås med familj och vänner.
Hemma hos mig stod mama och sa att hon var sen i flera timmar medan hon duschade och julstädade och fejade och planerade kvällen och badade barnbarnen och ringde sin son som skulle cykla en halv dag för att komma några timmar under kvällen.
Det slutade med att Mama stannade hemma från kyrkan, hon behövde dagen hemma för att förbereda inför juldagskvällen.
 
Så visst vet de vad julen är i Afrika, åtminstone i Matanana.
 
Julen är gemenskap, julen är kyrklig och julen är lite extra god mat eller en extra lång bön för välfärd. Julen är lugn och ro och kanske en kolsyrad varm dricka på kvällen.
För de som är riktigt fattiga och inte har någonting har fortfarande ingenting på julen, men det kostar inte att sitta uppe lite extra länge och prata, det kostar inte att cykla en halv dag för att komma hem till mamma, det är helt gratis att gå iväg till kyrkan för att umgås med människor, skratta sjunga och dansa.
 
Oftast bjuder någon granne in en annan granne som man vet inte får någon mat. Ingen slänger mat, varken på juldagen eller en helt vanlig tisdag, man äter upp det eller lägger det i ett tidningspapper och skickar iväg lillan för att ge det till någon som inte har något att äta.
 
Julen handlar om att ta hand om varandra, om att aldrig lämna någon utanför och om ett hopp inför framtiden.
 
Idag saknar jag julen i Tanzania, jag saknar gemenskapen och kyrksångerna. Jag saknar Mama och barnen, mina vänner och min familj på andra sidan jorden. 
 
Mama och Alice
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress