CCY - PG 631982-6

Sondagsutflykt..
I Sondags gick jag och mama hem till hennes dotter, min 'syster', i grannbyn Ulole efter kyrkan.
Hon fick barn precis innan jag kom hit och har haft problem med halsan pga av kejsarsnitt.
tyvarr syns det inte pa bilden, men ungen har verkligen arvt sin mammas fylliga lappar! Sa himla sot.
 
Han heter Paulo.
 
Det var underbart att komma dit, traffa henne och hennes barn och halla i varldens minsta lilla baby.. men..
Det som jag slas av.. gang pa gang.. ar vilket sjalvklart ansvar mamman har.
Hon har fyra barn sedan tidigare men ar anda hemma och viker tvatt med barnet framfor sig i sangen nar vi kommer och halsar pa, och pappan ar inte hemma.
Inte for att han inte bryr sig.
For senare i veckan kom han och bad om hjalp for att hon blivit sjuk igen.
Utan for att det bara ar sa. Kvinnan tar hand om barnen och hushallet. Utan fragor eller huvudbry.
Dessa starka kvinnor..
 
 
 
 
 
Lämnar landet imorgon..
Imorgon möter jag upp Sanna på Arlanda och fortsätter därifrån till Tanzania via Istanbul.
 
Bloggen kommer uppdateras då och då av min kära Annie som jag kommer smsa regelbundet om läget på andra sidan.
 
Jag önskar er en härlig tid från och med nu!
 
Nu ska packa klart och äta.
 
Peace! =)
 
 
Barnhemmet i Matanana..
I April förra året brann barnhemmet i Matanana ned.
Sedan dess har barnen delat på ett litet rum med för få sängar och för lite utrymme.
 
Det har sedan dess rensats, byggts och finansierats.
Av volontärer och olika företag.
 
Nu är taket på plats och i November planeras invigningen av det nya barnhemmet på gården.
 
Barnen väntar med spänning på att få ta de första stegen över tröskeln och bosätta sig i det nybyggda huset.
 
Moyo kwa moyo går framåt hela tiden.
Trots otaliga hinder och stora problem, med alltifrån kulturkrockar till lastbilar utan bromsar, fortästter daghemmen och barnhemmen att leva vidare och utvecklas.
 
Flygfoto över gården och vid den röda pilen ligger nya barnhemmet.