CCY - PG 631982-6

Ett nytt kapitel
Efter 10 års pendlande mellan två kontinenter.
Ett äktenskap, ett barn och ett hus senare, landar jag i ett helt nytt kapitel av livet.
 
Det är som att börja om på noll med det mesta. 
Alla saker som folk har, huset och bilarna, det har inte vi.
Men vi har en liten lägenhet, med tre rum och uteplats, i ett område där alla hälsar på alla och grannbarnen samlas utanför våran altan i väntan på att Alice ätit upp middagen.
 
I min mage växer vårt andra barn, mest troligt en liten pojke, men framförallt ett förhoppningsvis friskt litet liv. 
 
Många frågar om jag gått vidare nu, om jag släppt Tanzania. Och det kan jag väl ärligt säga att jag aldrig kommer göra. Efter 10 år som spenderats mer där än  i Sverige har det blivit ett andra hem. Platsen där jag byggde hus och rotade mig när jag väl var redo för det. Platsen där jag lärt mig det mesta jag kan om mitt vuxna jag och byn där de små barnen jag lärde känna från min första resa nu är tonåringar som börjar gå ut grundskolan.
 
CCY fortsätter ju också. Det har alltid varit målet, att det ska kunna rulla på i egen takt även när ingen svensk finns på plats. Och det gör det verkligen, så bra! men de ekonomiska medlen kommer fortfarande från Sverige och jag har fått en helt ny syn på det här stora ämnet som kan sammanfattas bistånd, eller utvecklingsarbete. 
 
Jag kommer alltid jobba vidare med CCY, återvända och hälsa på, föreslå förändringar och göra punktinsatser i aktuella frågor. Jag kommer marknadsföra, samla in medel och sitta med i den styrelse som utgör basen av CCY här i Sverige.
 
Min nya stora dröm är att kunna studera sociologi och lära mig mer om hur samhällen ser ut och varför. Djupdyka i de frågor jag mött och levt med i så många år men inte kunnat förändra på ett högre plan. Hur tar man tag i korruptionen? vad är rätt och fel? hur ser biståndsvärlden ut och var går alla miljarder som tex Sverige skickar till Tanzania? Kan man försöka jobba mer med att stärka landet i sin export/import av naturtillgångar som de faktiskt har?
 
Men först ska jag föda barn och kanske landa i det en liten stund. Sedan gäller det att försöka balansera, lägga det omtalade livspusslet. Helt plötsligt vara fyra viljor i en familj som ska få utrymme för att uttrycka sig och bli en enhet samtidigt som alla måste få vara sig själva, precis som man är. 
 
Alice i skolan i Tanzania