CCY - PG 631982-6

Små vackerheter i vardagen..

Jag vet att jag tjatar om det, men det är så himla upplyftande=)

Igår var en underbar dag rakt igenom, och det är mycket tack vare den första halvan då det bara flödade vardagslycka.

Jag skulle in till Farsta på förmiddagen, gjorde mig i ordning och skulle kolla på nätet ifall mina böcker kommit in till biblioteket än samt checka busstider. Böckerna har kommit, yeey! och bussen kommer om 4 minuter. Ingen direkt stress, klär på mig i min egen takt (dvs inte så snabbt) och traskar ut i kylan. Då jag kommer ner på vägen ser jag bussen komma och bröjar springa lite halvhjärtat, inser dock rätt fort att jag aldrig kommer hinna, tittar ner i marken och förbannar tyst min mor som tuggade tuggummi då jag föddes.
Då jag tittar upp ser jag dock att bussen blinkar in mot kanten, tänker "yes! någon ska kliva av här, jag kanske hinner" men ingen kliver av, bussen bara står där. Jag joggar sista biten och kommer in i bussen till en varmt leende busschaufför som väntat på mig=)
Härligt! inte sant?

Senare när jag satt på tåget på väg till frugan hade jag en väska full med tvätt, en massa vantar och mössor spridda i knät, sjutusen frukter i famnen och med ena handen vräkte jag i mig nötter. Ca 3 sekunder innan jag ska kliva av tunnelbanan ringer min mobil i jackfickan. Försöker samla ihop min själ, mitt liv och hela tunnelbanan i ett svep, svarar i telefonen och stapplar ut ur vagnen.
Ett rätt härligt samtal, Linnea från vhassistans ringer om nya jobbet och villkoren och hela baletten, men jag upptäcker att jag glömt min ena vante på tåget och lyssnar inte riktigt på vad hon säger.
Det är nämligen en av vantarna jag fick av min lilla mormor i julklapp, som hon knopat ihop själv med själ och hjärta och nu har jag tappat den! glömt den på en äcklig tunnelbana bara för att jag var stressad och ååh!? attans!
Men det är fortfarande ett viktigt samtal jag har i örat så jag hummar och jahaar och känner mig inte alls glad för att jag fått jobbet (som jag by the way är jätteglad över att jag fick=)) tills jag kollar lite djupare i väskan och ser att jag stoppat ner vanten i tvättpåsen=)
wohoooo!
jag blev så glad att jag antagligen gått med på ungefär vad som helst i den stunden!

Som sagt, ta vara på det lilla i livet, alla små vackra korn av lycka som sprids för vinden och landar likt älvstoff på nästippen din.



Har drömt skumma drömmar senaste nätterna..
Kan du ringa mig?

Kärlek och lycka