CCY - PG 631982-6

Livet..?
Det var ungefär här någonstans tanken föddes..
Skulle jag kunna bo här?
På riktigt?
Och göra det här.. varje dag?

Under dagen på bygget hade jag vid ett tillfälle inget att göra.
Vi väntade på mer cement som skulle komma senare med lastbilen.
Jag gick därför in till flickan och satte mig, pratade med henne på den swahili jag kan, och hon svarade med den engelskan hon kan, dvs "yess..."
Till slut fick jag henne att komma ut och titta på bygget. Hon tyckte om det, log och lyste upp.
Vi satte oss ned på marken en stund.
Ritade i sanden.
Jag skrev hennes namn, mitt namn och namnen på de som arbetade i hennes hus.
Hon vågade sig till att rita en blomma, men suddade snabbt ut den när Jocke och Lawi kom och tittade.
Hon är lite blyg, men väldigt modig på många sätt.
En stark, glad tjej. Jag gillar henne.

När lastbilen äntligen kom var det eftermiddag och dags att åka hem, så vi åkte med lastbilen till moyo kwa moyo.

När vi kom fram tänkte vi äta lunch, men så skulle några hämta ved, och ja.. varför inte jag också?
Så vi tog lastbilen ut i skogen och lastade på en massa ved. Jag tog i extra hårt för att jag var enda tjejen på plats, tänkte inte vara den lilla svaga, aldrig!
Det fick jag äta upp på vägen hem.
Satt på flaket och missade en gren som swishade förbi.

"Oj, gick det bra"
"ja"
"jag fick en rispa i kinden"
"jag med tror jag.."
"OJ ja.. det fick du.."


min rispa på kinden och Sawadi..


Lastbil..

Tanken hade fötts.. och ville inte riktigt släppa..
Den som var på riktigt..
För nu blev det plötsligt möjligt, eller?
Är det omöjligt..?
Är någonting omöjligt?
Jag tror inte det.