CCY - PG 631982-6

Junior, vår nya kille..
Någon dag innan jag skulle lämna Tanzania fick vi ett nytt barn.
Vi satt och väntade på vällingen vid elden när en gammal kvinna kommer dit.
Hon har en liten kille med sig på 1 år och 3 månader.
Hon är mamma till den unga kvinnan som sprungit iväg från detta lilla liv.
Hon är hans mormor.
Hon säger att hon inte klarar av att ta hand om barnet, Junior.
 
Hon hade med sig ett brev från byledningen som sa att Junior skulle få bo hos oss.
 
Det kändes inte bra.
Att en ung mamma bara sprungit iväg och lämnat ett barn.
Att byledningen gått över våra huvuden och lovat honom en plats på barnhemmet.
Att en pappa inte finns i bilden eller ens kommer på fråga som vårnadshavare.
 
men.. Hur säger man nej?
Hur säger man nej till ett litet försvarslöst barn som inte gjort något fel.
 
Han badades, skrek och flyttade in.
Mormorn gick hem och dagen efter kom hans packning.
 
Han bor på barnhemmet nu och han fångade våra hjärtan redan efter några timmar.
Han somnade i min famn på eftermiddagen den där första dagen och jag tittade på hans vackra lilla ansikte.. Tänkte hur kan man lämna ett barn?
När jag känner så mycket efter två timmar, hur kan man då springa iväg från ett liv somman burit på i 9 månader och sedan tagit hand om i över ett år.
 
Han är bestämd, han försöker basa över småtjejerna som är året äldre än honom och han ska nu få den kärlek och uppmärksamhet som alla barn förtjänar.